SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KVESTIONERA, v. -ade.
Ordformer
(äv. q-. -ess- 1815. -est- 17691911. -æst- 16951848)
Etymologi
[efter t. quästionieren l. fr. questionner, till t. quästion resp. fr. question (se KVESTION)]
(†) fråga, spörja, tillfråga; utfråga; äv.: göra till föremål för spörsmål l. debatt. Doch lykväll qvæstionerades här vijd om sådant bör så passera. HärnösDP 1695, s. 346. Han började .. kvestionera mig om mitt land och annat. Wallin Bref 113 (1847). Auerbach (1911).
Spoiler title
Spoiler content