SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LEKAMEN leka4men (Anm. Tonvikten kunde förr äv. ligga på första stavelsen; jfr t. ex. Kellgren UnderrSvOrdab. 33 (1787). leka´men (ā) el. le`kamen Weste), r. l. m. (OPetri MenFall B 5 a (1526) osv.) ((†) n. OPetri MenFall D 1 a (1526), Almqvist Törnr. 1: 113 (1839)); i best. anv. utan slutartikel (Berchelt PestBeg. A 5 b (1588) osv.) ((†) -menen 1Kor. 12: 14 (NT 1526), Swedberg Cat. 245 (1709); ss. n. -menet OPetri 1Post. 108 b (1528)); pl. (ngn gg skämts.) -mina (HReuterdahl (1839) i HTSkån. 2: 228, Lindblom VildmNegerb. 119 (1921)) ((†) -mener Swedberg Dödst. 176 (1711); -mner Swedberg SabbRo 1393 (1702, 1712); ss. n. = Mat. 27: 52 (NT 1526), OMartini Bew. C 4 a (1604), Ekeblad Bref 1: 175 (1652: lekamenen, best. pl.; möjl. till lekame)); förr äv. LEKAME l. LEKAM, m. l. n.; best. (ss. n.) -et (OPetri 1Post. 8 a (1528)); pl. (ss. m.) -ar (Rom. 12: 1 (NT 1526: lekoma, oblik form pl.), Kumblæus AHult C 4 a (1664)) l. (ss. m. l. n.) -er (Schroderus Albert. 1: 66 (1638)). Anm. I gen. sg. förekommer i ä. tid i vissa förb. formerna lekama o. lekame. RA I. 1: 126 (1529: helge likamme affthan), Schroderus Os. 2: 646 (1635: helga Lekama Dagh).
Ordformer
(lekam- (lecam-) 1526 osv. lecham- 15391555. leckam- c. 16201634. lekamm- 15261689. lekamn- 1702 (: lekamner, pl.). lekom- 15261541. lekomm- 1547. likam- 15261732 (: likamadag). licham- 15291539. likamm- 15261529 (: likamme affthan). läkam- 1541. lekam 16421737. -me 15261612. -mes, gen. 15261528. -men 1526 osv. -mn 1769 (i vers). -ment c. 1620)
Etymologi
[fsv. likame, likamen, lekame, lekamen, m., likam(e?), n., motsv. d. legeme, n., isl. líkami, m.; jfr fsv. lik(h)amber, m., isl. lik(h)amr; säkerl. med kristendomen i nord. spr. inkommet lånord; jfr fsax. līkhamo, m., mnt. licham(e), m. o. n., fht. lichamo, m. (jämte lichinamo), t. leichnam, m., feng. līchama, m.; av ett germ. līka-, i bet.: kropp (se LIK, sbst.), o. hama(n)-, skepnad, hamn, eg.: hölje (se HAMN, sbst.1). Formerna på -en utgå från vgerm. oblik kasus (fsax. līkhamen, līkhamon, mnt. lichamen, feng. līchaman). Pl.-formen -ina har bildats efter mönstret examen: examina]
1) den materiella delen av en människa, kropp; ngn gg (tillf.) om djurkropp; numera nästan bl. i religiöst spr. (se b, e) samt i skämtsam l. smeksam anv. (se d). Then lekamen iach nw är lefwandes vthi. OPetri MenFall E 5 b (1526). Så later nw icke syndena regnera j idhart dödheligha lekamen. Rom. 6: 12 (NT 1526; Bib. 1917: i edra dödliga kroppar). Hurulunde wij .. haffue til wor lechame fast siuklige och swage warit. G1R 12: 259 (1539). (Kristus) är ifrån the döda upstånden och lefwande utaf Grafwena gången med en förklarat Lekamen. Swebilius Cat. 2: 48 (1689). Hans lekam var hög och kiock, och på alt sätt prydelig. Björner Vols. 56 (1737). För att späka sin lekamen, bar .. (Ansgar) alltid en hårduk näst kroppen. Fryxell Ber. 1: 86 (1823). Rydberg Varia 40 (1890, 1894). — särsk.
a) (numera knappast br.) om en människas döda kropp, lik. Och Iohannis läryungar gingo till, och togho hans lekamen och begroffuo thet. Mat. 14: 12 (NT 1526; Bib. 1917: hans döda kropp). Wener och frender tagha penningar oc guld, / men lekamenen leggia the j swarta mul. NWijsaMenn. 1572, s. A 3 a; jfr Ps. 1695, 380: 4. Wikner Pred. 91 (1874).
b) (i religiöst spr., fullt br.) om Kristus' (sanna) kropp som (enligt lutersk uppfattning) i, med o. under brödet i nattvarden mottages av nattvardsgästen. Kristi l. Herrans lekamen (och blod), förr äv. Guds lekamen (jfr GUD II 1 b β). Tagher, äter, Thetta är min lekamen. Mat. 26: 26 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Ty hans Lekamen wäsentlig / Så ock hans Blod Guddomelig / Vndfå wj wid thet helga Bord. Manuale 1686, 2: 429; jfr Ps. 1695, 16: 4. Kristus gifver med det välsignade brödet sin sanna lekamen. Kat. 1878, nr 252. Åt varje nattvardsgäst meddelar prästen först brödet med dessa ord: Kristi lekamen, för dig utgiven. Hb. 1917, s. 36. — särsk.
α) (†) i vissa uttr. som beteckna nattvardsfirande; särsk. i förb. taga l. l. anamma till sig o. d. Guds l. Kristi lekamen, åtnjuta altarets sakrament, få nattvarden. Jngen prest skal holle vppe gudz lichame för någen menniske om påskenn. G1R 6: 306 (1529). När han hade så taget till sigh Christi lekame gick han vth på marcken. UpplDomb. 3: 116 (1541). (Att prästen) sjelf annammade Guds lekamen till sig på samma dag. VgFmT I. 8—9: 118 (1579). Somblige öfwerwunno honom medh stohra bööner att dhe Herrans Lekamen bekommo. VDAkt. 1670, nr 36.
β) i fråga om romersk-katolska förh., i uttr. som beteckna l. sammanhänga med den på torsdagen efter trefaldighetssöndagen firade kyrkofest som har till föremål Kristus' lekamen o. nattvardens sakrament.
α') [jfr fsv. hälgha likama aptan] (†) i uttr. helga lekama afton, aftonen l. dagen näst före helga lekamens dag. RA I. 1: 126 (1529).
β') [jfr fsv. hälgha likama altare] (i fråga om medeltida förh.) i uttr. helga lekamens altare o. d., altare invigt åt Kristus' lekamen. HH XIII. 1: 5 (1561).
γ') [jfr fsv. hälgha likama dagher, mlat. festum sanctissimi corporis Christi] i uttr. Kristi lekamens fest, äv. (i fråga om ä. förh.) hel(i)ga lekamens dag o. d. På helge Lecame dagh. OPetri Post. 113 b (1530; rubrik). Kristi lekamens fest. Lindberg KyrkÅr 232 (1937; rubrik).
δ') [jfr fsv. hälgha likama gilde] i uttr. helga lekamens gille, om medeltida gille helgat åt Kristus' lekamen. G1R 6: 11 (1529). Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholm. (1921; boktitel).
ε') [jfr fsv. hälgha likama tidh] (†) i uttr. helga lekama tid, tiden omkring helga lekamens dag. OPetri Kr. 209 (c. 1540).
c) (†) i motsättning till människans själ l. ande. Lekamenen skal wara andanom vndherkastadh. OPetri MenFall B 5 a (1526). Fernander Theatr. 538 (1695).
d) (fullt br., vard.) i skämtsam l. smeksam anv. Och uppvärma hela din lilla frusna lekamen med kyssar! Geijer Brev 138 (1812). Peter utsträckte sin långa lekamen i ett hörn af rummet. CFDahlgren 4: 125 (1831). Han vred sin tjocka lekamen, frustande av skratt. Bergman LBrenn. 174 (1928).
e) (i religiöst spr., numera föga br.) bildl., om den kristna församlingen; jfr KROPP, sbst.1 1 h α. Såå ärom wij nw monge en lecamen j Christo. Rom. 12: 5 (NT 1526; Bib. 1917: kropp). Vthi tijn Lekamen (Jesus!) en lem iagh är, / Ther widh tröster sigh min ande. Ps. 1586, s. 148 a; jfr Ps. 1695, 390: 3. Den allmänneliga kyrkan skulle vara en af folkkyrkor bestående lekamen. Rydberg Vap. 282 (1891).
2) (†) om övre delen av kroppen (i motsättning till benen). Enn vellrustedt hest och karl medt fulle vapn å lekamen och på benen. RA I. 2: 51 (1562). PrivSvAdel 1617—26, s. C 4 b.
Ssgr (till 1): A (†): LEKAM-SPILLA, f. kroppens fördärv l. förödelse. (Jag har suttit i häkte) i stor kiöldh, större hunger, och störste lekam- och lijfspillo. 3Saml. 7: 47 (1670).
B: (jfr 1 b β γ') LEKAMA-DAG. (†) i uttr. hel(i)ge lekamadag, helga lekamens dag. Schroderus Os. 1: 547 (1635). PolitVis. 99 (1732).
-FEST, -GILLE, se C.
C: (jfr 1 b β γ') LEKAMENS-FEST. (lekama- 1870. lekamens- 1884 osv.) (i fråga om romersk-katolska förh.) om Kristi lekamens fest. Hedberg Elisif 16 (1870).
(jfr 1 b β δ') -GILLE. (lekama- 18351883. lekamens- 1923) (i fråga om medeltida förh.) i uttr. helga lekamensgille. Sparre Findl. 1: 140 (1835). Rig 1923, s. 4.
Spoiler title