SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LEKA le3ka2, v. -er, -te, -t, -t ((†) pr. sg. pass. lekas (i bet. 7) Broocman Hush. 2: 175 (1736). ipf. -ade Münchenberg Scriver Får. 124 (1725)). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE (jfr LEKAN), -NING (i bet. 7, 8); -ARE (se d. o.), -ERSKA; jfr LEK, sbst.
Ordformer
(lech- 1535c. 1657. leck- 16041698. leeck- 1596 (: leeckfisk)1697. leek- 15261706. leg- 1689. leick- 1555 (: leicke sild). leka 1526 osv. lekia 1575)
Etymologi
[fsv. leka (ipf. lek o. lekte); jfr d. lege, isl. leika, got. laikan, hoppa, springa, mnt. leken, mht. leichen, t. laichen (i bet. 8), feng. lācan; av ett ieur. loig-, som föreligger i litau. laigýti, löpa omkring, sanskr. rḗjatē, hoppa]
1) sysselsätta sig med lek (se LEK, sbst. 1); göra l. utföra lekar; förr särsk. (o. urspr.): hoppa, dansa; i äldre tid äv. i allmännare anv., i fråga om varjehanda sällskapliga förströelser bland vuxna personer. Leka för sig själv l. med andra. Leka med elden; äv. bildl. Folkit satte sigh nedh ath äta och dricka / och stodho vpp till ath leeka. 1Kor. 10: 7 (NT 1526). Stadzens gator skola wara fulla medh små piltar och pijghor, som på gåtomen (dvs. gatorna) leka. Sak. 8: 5 (Bib. 1541). Ähr Tilgånget efter aftonMåltiden på Nyårsdagh När H: K: Majtt lekte .. wijn 28 1/2 .. öll 23 (kannor). VinkällRSthm 1625 A, s. 22 b. Thet barnet som är twegge åhra .. leker mz skramlor, dockor och barnleekan. Schroderus Comenius 230 (1639). Tu lijka Barn the leeka bäst. Arvidi 145 (1651; ordspr.) Jag längtar marken, / jag längtar stenarne der barn jag lekt. Heidenstam Vallf. 129 (1888). Salen och barnkamrarna voro de enda rum, i hvilka det fick lekas. De Geer Minn. 1: 9 (1892). — särsk.
a) om djur. Hunden är inte farlig, han bara leker. Ther (dvs. på havet) gå skep, ther äro hwalfiskar som tu giordt haffuer, at the ther vthi leka skola. Psalt. 104: 26 (Bib. 1541). Hualpen leker icke länger än gamal hund will. SvOrds. B 1 b (1604). Små foglar leeka, pittra, springa; / Fru Nachtigal man hörer klinga. Stiernhielm Parn. 1: 10 (1651, 1668). Katten låter sina ungar leka med den fångade råttan. Wirén ZoolGr. 1: 245 (1897).
b) (numera föga br.) i p. pr. i utvidgad anv., om tid, ålder o. d.: då man leker. Tessin Bref 1: 104 (1751). (Prinsens) späda och lekande ålder. Rosenstein 1: 312 (1802). Afzelius Sag. 7: 98 (1853).
c) med innehållsobj. betecknande viss lek l. viss värksamhet l. person o. d. som man under leken söker imitera. Leka blindbock, boll, gömma ringen, häst, hök och duva, indianer och vita, skola, ta fatt. Leka pantlekar, snillelekar. Leka kurragömma, tittut, äv. bildl.; se vidare KURRAGÖMMA osv. I förleden söndags var hennes majestät på Djuregården och danssa sampt leekte andra små lekar. Ekeblad Bref 1: 260 (1653; rättat efter hskr.). Leka soldat. Blanche Bild. 3: 7 (1864). Gossar, låt oss leka kriget, då en verld befriades. Rydberg Dikt. 1: 29 (1876, 1882); jfr d. En yster lek ute på Mälaren, då konungen (dvs. K. XII) lekte sjökrig med vattensprutor i stället för skjutgevär. 2SAH 54: 147 (1878). Svante lekte, att det var orkan. Geijerstam MPojk. 97 (1896). (Barnen) ha lekt pjätt. Österling ÅrVis. 31 (1907). — särsk. i vissa numera obr. uttr. o. förb., t. ex. leka fastlagen, jul, julklubba, lammleken, se FASTLAG 3 a, JUL, sbst.2 h, osv.
d) (i sht ngt vard.) i utvidgad anv.: uppträda ss. om man hade en viss egenskap l. färdighet l. ss. om man utförde en viss värksamhet, låtsa l. inbilla sig vara l. göra ngt, spela; äv.: under lek låtsa l. inbilla sig att ngt finnes ngnstädes. Dalin Arg. 1: 294 (1733, 1754). Jag (har) lust att proponera, det Riksens Ständer måtte förbjuda prester att hädanefter leka vittra. Hjärne DagDrabbn. 390 (i handl. fr. 1809). Här gick .. en ung filosofie doktor .. och lekte torparelif. NordT 1892, s. 66. Den (dvs. gunghästen) lekte hon lif i och red på hans rygg hela världen rundt. Beskow Greta 4 (1901). Kalle och Stafva hade så där halft om halft lekt fästfolk ända från (osv.). Rönnberg Bredbolstad 113 (1907). De .. erbjödo högtidstyngda gäster den sista resursen till tankeutbyte, när de lekt salong och konversation. 3SAH 24: 324 (1910). — särsk. (†) i uttr. leka med att göra ngt, ge sig sken av l. låtsas göra ngt. (Det) finnes .. personer .., som .. leka med att intressera sig för mig. Runeberg ESkr. 2: 334 (1837).
e) (numera bl. i vitter stil, i sht i fråga om ä. förh.) i fråga om idrottsliga vapenövningar l. (i utvidgad anv.) om strid: kämpa; förr äv. eufemistiskt för: prygla, slå. (E. XIV) skulle undertijden fara medh att leeka synnerligh leek medh sine knechter, så att the stungo hwar annan ögonen vth. Brahe Kr. 68 (c. 1585). Vÿ hafve leckt en leck i dagh, / han sto icke m[ö]cket lenghe. Visb. 1: 132 (c. 1620). (Konung Olof) kunde .. leka med tre handsaxar (eller stackuga wärjor) at then ena war upp i luften, och the andra, fattade han alt stadigt om Handkaflan. Peringskiöld Hkr. 1: 311 (1697). Med ryggen stödd emot en ek / den kämpe leker nu sin lek. Tegnér (WB) 4: 11 (1822). Wirsén Vint. 206 (1890). — särsk. bildl., i uttr. leka med två sköldar, se SKÖLD.
f) (†) i fråga om vissa sällskapsspel, ss. schack, kort- l. tärningsspel: spela. Jngen må dubbla eller lecha szedan vagthen är sath, hoo thet gör bliffua kastad j sziönn vnder kölen. G1R 10: 133 (1535). Drotning Sophia leekte i skaktaffuel. OPetri Kr. 84 (c. 1540). Gott är leke när tärning will bäre. SvOrds. A 7 b (1604). Leka i Brädhspeel. Schroderus Os. 2: 372 (1635). Leka kort. BL 10: 197 (i handl. fr. 1669). Gumælius Engelbr. 58 (1858).
g) (†) i fråga om scenisk framställning, skådespel o. d.: spela; äv. bildl. Lælius Bünting Res. 2: 63 (1588). Wij här uthi Werlden leeka een comedie. Gustaf II Adolf 92 (1620). Ekman Siönödzl. 136 (1680).
h) i fråga om musik: spela; numera bl. (i sht i vitter stil) i fråga om spelande på stränginstrument (särsk. sådana där strängarna beröras av den spelandes fingrar, ss. harpa l. luta); ofta (närmande sig 2) med bibet. av att den spelande låter fingrarna fritt löpa över strängarna, utan att vara bunden av ngn bestämd melodi, fantisera (på ett instrument); äv. med subj. betecknande själva fingrarna. Hvem är det, som leker på gullharpa så väl? SvForns. 1: 388. Upp. 14: 2 (NT 1526). Han hörde Spelmannen leeka på sin fedla. Lindner Tijdhfördr. 27 (1641). Kung Erik leker på luta. Snoilsky 1: 164 (1870, 1874). Hans fingrar lekte öfver strängarne, utan att hans öra kunde finna hvad han sökte. Strindberg SvÖ 1: 77 (1882); jfr 2. Ahnfelt Minn. 1: 19 (1905). — särsk.
α) (†) allmännare, om spelande på andra instrument: utföra musik, musicera. Leka i Lur. Bureus Suml. 26 (c. 1600). (Han) skar .. sig en pipa, och hade sin lust att leka derpå. SvFolks. 197 (1844). Leka på orgerna. Höijer MusLex. 250 (1864).
β) (†) i uttr. leka dansen, utföra musiken till dansen. Konungens spillemän (voro) .. thilstädes och lechte dantzen för them. Brahe Kr. 2 (c. 1585).
2) (i sht tanklöst l. utan bestämt ändamål l. på lek) hantera l. fingra på ngt l. utföra små rörelser med händer l. fingrar o. d.; förr äv.: gestikulera; äv. med subj. betecknande hand l. fingrar o. d. Skottet brann av, när han satt och lekte med pistolen. (Claudius) seijer sigh .. aldrigh slagit honom en gångh, vthan alleenast medh hendren leekt för hans ansichte. ConsAcAboP 1: 258 (1647). Et sådant Barn som sträcker Armen utur Moder-Lifwet, står rätt och med Hufwudet neder ..; men spelar och leecker med Handen inunder Hufwudet. Hoorn Jordg. 1: 229 (1697). (Fiskaren) gör några rörelser med handen (leker) .. i ändamål att sätta kroken i en viss rörelse, som retar abborren att nappa. SkandFisk. 7 (1836). Handen leker i hästens man. Lundgren MålAnt. 2: 207 (1872). Jag tittade i tak och golf och vägg / och lekte tafatt med mitt tunna skägg. Fröding NDikt. 16 (1894). Oljelund GrRidd. 126 (1926).
3) i oeg. l. bildl. anv.; vanl. i uttr. leka med ngn l. ngt.
a) utföra ngt l. handskas med ngt l. ngn tanklöst l. vårdslöst l. nyckfullt l. på skämt o. utan tillbörlig hänsyn o. respekt l. utan allvar l. allvarlig avsikt; ta ngt lätt l. lättvindigt, icke ta ngt på allvar. Mädhan qwädher tw, och leker til täsz noghre komma och tagha gräseligha fatt påå tich. OPetri MenFall K 7 b (1526). Att leeka och medh flättja omgå medh rijckzens saker. RP 6: 215 (1636). Keijsaren leeker med them som med barn. Därs. 8: 330 (1640). Mätter Maga leeker medh Mathen. Grubb 561 (1665). (Stuartarna) lekte med revolutioner och förgingos i dem. NF 4: 552 (1881). Hahr ArkitH 420 (1902).
b) i uttr. icke vara att leka med, böra behandlas med allvar, omtanke, försiktighet o. d.; icke böra nonchaleras; icke vara att skämta med; äv.: icke vara lätt att ”tas med” l. att sköta l. utföra; icke låta leka med sig, icke låta sig behandlas nonchalant, vara sträng o. fordrande. Han är min själ icke at leka med. Björn DygdYngl. 55 (1794). En så här svår lunginflammation ä' inte att leka med. Wahlenberg Lönd. 138 (1892).
c) (i sht i vitter stil) om ödet l. naturen o. d.: handskas nyckfullt med ngn l. ngt; behandla som en leksak. Och så har min vnderliga lÿcka lekt mädh mig såsom en fisk mädh en krok och wet inte der af för än han är fången. Horn Lefv. 17 (c. 1657; rättat efter hskr.). Huru leker icke ödet med de dödeliga? Kempe FabritiiL 61 (1762). En lekande naturs abnorma bildningar. Agardh LinnéArt. 65 (1885).
d) (i sht i vitter stil) om vinden: (lätt) fara fram över ngt (o. sätta det i rörelse); fläkta. Se, hur Vestan leker / Uppå liljans bröst. Kellgren (SVS) 2: 31 (1779). Vädret från bergen leker i hennes lockar. Ossian 1: 3 (1794). Rydberg Dikt. 2: 14 (1888, 1891).
e) i uttr. leka med ord o. d., använda ord o. uttryck för att nå en skämtsam effekt o. d.; särsk.: göra ordlekar, vitsa. Man svatzar med orden, och leker lustigt med sina artiga infällen. Kolmodin QvSp. 1: B 3 b (1732). Det hela (är) ofta ej .. annat, än lekande med ord. Fahlcrantz 6: 92 (1865). Cederschiöld Ordlek. 1 (1910). — jfr ORD-LEKANDE.
f) i fråga om konstnärlig värksamhet: måla l. rita o. d. (i lätt maner); äv. med subj. betecknande pänsel l. ritstift o. d. Och naturen slöste sitt behag / På den duk, der hennes pensel lekte. Leopold 2: 187 (1801, 1815). Lek på duken med din pensel, / Men blyg, men vettig och fri. Wallin Vitt. 2: 77 (1807). 3SAH 13: 78 (1898).
g) bedriva kurtis; kurtisera, flörta, ”hångla”; smekas; förr äv. eufemistiskt för sexuellt umgänge. SvForns. 1: 355. RP 8: 572 (1641; bildl.). Skiökian Tais i Corintho leekte, / Mång skön Yngling hon til sigh beweekte. Chronander Bel. B 5 a (1649). Gamble halte Gubbar leka så gärna medh vnga Damor som en Vng Karl. Fuhrman Alm. 1681, s. 22. Han frågade Gudmund .. om han leker medh gräbborne. VDAkt. 1695, nr 333 (eufemistiskt). Bellman (BellmS) 2: 90 (c. 1765, 1791). Runeberg 1: 86 (1832).
h) driva med ngn, särsk. gm att låtsa kärlek för ngn, utan att hysa allvarliga känslor, behandla ngns känslor l. ”hjärta” som leksaker, kokettera hjärtlöst. Leka med ngns hjärta. Major Victor R. var allmänt känd såsom en bland dem, hvilka leka med qvinnohjertan. Bremer Hem. 2: 36 (1839). Diabolisk lust att leka med människor. Wirsén Krit. 107 (1890, 1901). Han hade råkat ut för en kokett qvinna .., som obarmhärtigt lekt med honom. PT 1905, nr 59 A, s. 3.
i) fisk. gm upprepade ryckningar i metreven trötta ut fisk som nappat; vanl. i uttr. leka med ngn. Att trötta eller ”leka” med laxen. Balck Idr. 2: 343 (1887). Ekman NorrlJakt 50 (1910).
4) oeg., i p. pr. i adjektivisk anv.: som tar lätt på saker o. ting; lätt; leende, glädtig, munter; skämtsam; spirituell; lättvindig.
a) om person l. sinnelag o. dyl. l. om åtbörder l. minspel, blickar o. d. (Andra dottern) Hwärfde sijn' plijr-ögon om, med lekande lockande later. Stiernhielm Herc. 22 (1648, 1668). Lyckones lekande ansickte. Mörk Ad. 2: 33 (1744). Ett lekande snille. Bergklint MSam. 1: 236 (1781). Det var med Beskows väsen öfverensstämmande att i sällskapslifvet vara lika lekande som vänlig världsman. 3SAH 11: 266 (1896).
b) i fråga om muntlig l. skriftlig framställning, stil o. d. Kolmodin QvSp. 1: B 1 a (1732). (Triewalds) penna var .. i all slags styl både skarp och len, både lekande och alfvarsam. Dalin Vitt. I. 3: 156 (1743). Ett fintligt snilles lekande och träffande uttryck. Rosenstein 1: 70 (1787). (Palmblads) lätta lekande stil. Rundgren Minn. 1: 86 (1852, 1870). Fransmannens lätta och lekande konversation om allt och ingenting. Torpson Eur. 1: 223 (1895).
c) om natursceneri o. d.: leende, som gör ett ljust o. gladt intryck. Thorberg ÖsterlSpr. 3 (1785). Skönheten af et lekande Landskap. Ödmann MPark 10 (1800).
d) om handling l. värksamhet o. d.: som går som en lek; lätt. ANilsson (1913) hos Tegnér FilosEstetSkr. 58. Med litet god vilja och en smula terpentin kan man lekande lätt få bort litet vit färg. Granlund Carlé Främl. 116 (1915). Efter denna lilla utredning övergå vi lätt och lekande till en liten sammanfattning av rapporten. SvD(A) 1929, nr 81, s. 8.
5) (i vitter stil) i fråga om sysslande med ngt i tanke l. begär o. d.
a) förefalla (ngn) lätt o. angenäm ss. en lek, te sig ljus o. glad l. lockande (för ngn). Naturen är här i sin fägring, och alt leker för ögonen. Kalm VgBah. 46 (1746). Han ser alt med glada ögon, alt leker uti hans sinne. Tessin Bref 1: 82 (1751). Jag var ung, lifvet lekte för mig. Strindberg GVasa 201 (1899). Böös Betr. 12 (1903).
b) i sådana uttr. som ngt leker ngn i hågen l. i ngns håg, äv. för ngns sinne o. d., ngn gg äv. ngt leker ngn i ögonen l. för ngns öra o. d., ngt är föremål för ngns tankar l. längtan l. begär, ngt lockar ngn(s begär) o. d. Hertig Nils han sofver under fällen så röd; / Det leker uti min håg! SvForns. 2: 21. Huar giör all Synd ok Last, som leker i hans Hogen. Lucidor (SVS) 270 (1672). The pengar, som så liufft i hågen honom lekte. Brenner Pijn. 55 (1727). Rahel fram för alt i ögon honom (dvs. Jakob) leker. Kolmodin QvSp. 1: 90 (1732). Det var penning-klang, som lekte för hans öra. Därs. 2: 320 (1750). Den antarktiska färden lekte ännu länge för hans (dvs. Nordenskiölds) håg. Ymer 1902, s. 134. Så upptagna voro de av allt det som lekte i deras fantasi. Zetterström Ulf 35 (1926).
c) i sådana uttr. som hågen l. ngns håg (förr äv. hjärta l. åtrå o. d.) leker på ngt (förr äv. på ngn), äv. på att göra ngt, förr. äv. ngns håg leker att göra ngt; äv. ngns tankar leka kring ngt o. d., ngns tanke l. intresse l. längtan osv. är inriktad på ngt, kretsar omkring ngt. 2SthmTb. 1: 242 (1547). The .. giffua ingen acht på Gudz ord .., tenckia alt på annat, thet theras hogh på leker. LPetri 1Post. F 1 b (1555). Murenius AV 148 (1646). Fogar så lyckan at jag får ehop the medel som fodras .., så leker min hog at fara ut och söka min lycka. Swedenborg RebNat. 1: 296 (1719). Det är ju blott på Er, som hennes hjerta leker? Dalin Vitt. II. 5: 150 (1738). Hans (dvs. Fredrik I:s) mästa och nästan endaste hug lekte på fruentimmer. Höpken 1: 26 (c. 1752). Han viste redan, hvar uppå deras åtrå lekte. Bælter JesuH 5: 654 (1759). Mine beskedlig[e] tankar .. (som ha) lekt ikring Dig, ditt hus (osv.). CAEhrensvärd Brev 2: 364 (1800). Nu lekte tankarna kring det röda skenet från solnedgången. Lagerlöf Jerus. 1: 122 (1901). — särsk. (†) i uttr. hågen l. ngns håg leker efter l. för l. till l. åt ngt, ngns längtan är riktad på ngt; äv. ngns strupe leker åt ngt, ngn törstar l. hungrar efter ngt. Iagh snack[e]r medh den min houg leker til. Visb. 2: 291 (c. 1600). (Den) som alt smaka får hwar åt hans strupe leker. Dahlstierna (SVS) 46 (1691). Jag ser väl, at edar hug leker efter Monsr. Tartuffe. Lagerström Tart. 35 (1730). Hans hog leker åt soldat-lefvernet. Möller (1790). Ända sedan barndomen hade .. min håg lekt för teatern. Blanche Bild. 3: 100 (1864).
d) (numera föga br.) i uttr. ngns ögon o. d. leka på (förr äv. åt) ngt, ngns ögon l. blickar äro riktade på ngt med begär l. längtan o. d. Hans ögon dee Lechte på Lÿten C[e]rstin. Visb. 1: 378 (c. 1657). Christina giör sin flijt / At hoon för andra döllia må, / Huad hennes Öga leker på. Lucidor (SVS) 252 (1672). Sigvater .. kom en afton in til henne, och förde i en Korg den utvaldaste Frucht. Hennes ögon lekte åt den behageliga färg, och tog der utaf ett Äple at äta. Mörk Ad. 1: 191 (1743). Dalin Vitt. 6: 126 (c. 1753).
e) (†) om person, i uttr. leka på ngt med håg och ord, kretsa omkring ngt med sina tankar o. ord; äv. leka åt ngt, åtrå l. längta efter ngt. Lijksom en förtorstat Siuckling länge åt de Drickar leker, / .. / Som man doch honom Neker. Dahlstierna (SVS) 301 (c. 1696). En ting hwar på dhe doch med hog och orden leka. Runius (SVS) 1: 249 (1712).
6) (numera företrädesvis i b—i) med saksubj.: röra sig i hastiga, växlande o. oregelbundna rörelser (av o. an); fladdra; dallra. Ljuflig maat ock liufwe drycker, leeker Tungan gärna på. Columbus BiblW K 1 b (1676); jfr 5 c. Min tunga mig i Munnen lekte. CGyllenborg Vitt. 123 (1690). Tråden leker på spindeln (då man spinner). SvFolks. 373 (1849). — särsk.
a) i ordspr. Altijdh leker tungon på hiertans tankar. SvOrds. A 3 a (1604); jfr 5 c. Wy ha itt ordspråk i wårt land, / At tunga leker på såra tandh. Asteropherus 16 (1609); jfr: Tungan leeker på Tandesåår. Grubb 824 (1665).
b) (i fackspr.) om del av apparat o. d.: röra sig l. vrida sig. Skakelkroken; vid hvilkens öfre ända Åhl-skaklorne sitta lekande genom 2ne slåer. Broman Glys. 3: 37 (c. 1730). Broocman Hush. 12: 27 (1739). På skänkeln (av en betselstång) befinnes öfverhvalfvet, deri klofven leker perpendiculärt. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 21 (1836). (Gädd-)Dragets godhet består deruti att det leker ledigt och qvickt i vattnet. UpprFiskaren 41 (1847).
c) föras hastigt av o. an av vinden; fladdra. Fladdrande leker hans (dvs. hästens) man kring halsen och leker kring bogen. Adlerbeth Æn. 300 (1804). Det sida skägget leker för vinden. Lönnberg Holmfr. 145 (1895). — särsk. sjöt. om segel: dallra (för vinden), ”leva”; äv. opers. Man (kan) knipa dickt till vinden, så att seglen leka i lovart. Roswall Skeppsm. 1: 121 (1803). Snart derefter såg man också klyfvaren börja leka för vinden. Gosselman SNAmer. 1: 46 (1833). Det leker i seglena och vi går över stag rätt vad de ä. Nordström 15År 153 (1921).
d) om vätska: välla; porla; bubbla; förr äv.: slå mot ngt. Strömmen haar .. leekt så starckt in til landet, at han skurit sigh in under jordwallen. Hiärne 2Anl. 169 (1706). Vattnet lekte upp öfver hennes midja och utslagna lockar (då hon badade). Rydberg Vap. 330 (1891). — särsk.
α) (i sht i vissa trakter) i uttr. leka på brädden l. över alla bräddar o. d.; äv. i utvidgad anv., i uttr. l. till lekande brädd, så fullt att det ”leker på brädden” (o. håller på att rinna över). Pojken fattade det stora karet .., sprang till brunnen, och uppdrog det så fullt, att vattnet lekte öfver alla bräddar. SvFolks. 50 (1844). Vin till lekande brädd ungsvenner i bålarne tömde. Johansson HomIl. 1: 470 (1846). Mor .. hade ögonen på lekande brädd, och rätt som det var så trillade der ner en tår. Wranér BrokBild. 49 (1889).
β) (i vissa trakter) i fråga om bubblande som uppstår, då en vätska kokar: sjuda; äv. med subj. betecknande (kok)kärlet. Sätt een Kättel på Elden med Watn, och tå tu seer at Watnet begynner wäl leka, skal thet ösas vthur Kättelen vti ett Kar ther Barken är vti. IErici Colerus 1: 321 (c. 1645). Man beflijtar sig om gådt Wattn, siuder det opp rätt starckt, att Kitteln eller Pannan leeker det bästa han kan. Rålamb 13: 75 (1690). Adlerbeth FörslSAOB (1798; om vört). När .. (kitteln) kokte, så den lekte på brädden. Landsm. VIII. 3: 252 (c. 1900); jfr α.
e) metall. om tackjärn: under stelnandet förete blanka fläckar (”flottfläckar”) av växlande storlek på ytan; jfr LEK-JÄRN 2.
f) (i vitter stil) om hjärta l. ådror: spritta (av glädje). Münchenberg Scriver Får. 150 (1725). Deras hierta det lekte och log. PolitVis. 99 (1732). Hvar ådra lekte uppå mitt bröst. Bellman SkrNS 1: 107 (c. 1770).
g) (i sht i vitter stil) om ljus- l. färgfenomen l. eldslåga o. d.: lysa (på ngt) med rörligt l. fladdrande sken, spela; dallra; tindra; om eldslåga äv.: slicka. Menar iag icke / Then ellden bränna / Som leker kringom / The dödas ögon. Verelius Herv. 94 (1672). Morgonens stråle / .. / leker i kungssal. Tegnér (WB) 5: 133 (1821). Lågorna lekte (vid eldsvådan) rundt omkring ramarne af de kringskurna torngluggarne. Lundin (o. Strindberg) GSthm 230 (1880). Ametistens genomskinliga lekande skimmer. Ahrenberg Hem. 216 (1887). Lagerlöf Holg. 2: 424 (1907).
h) (i sht i vitter stil) om minspel, leende o. dyl. l. blick l. öga: spela, lysa; äv.: se på ngt med glädje l. lystnad; äv. om egenskap l. sinnesstämning o. d. som kommer till synes gm minspel o. d. Mickels öghon effter hans sedh, / På the Foglar begynte leka. Forsius Fosz 138 (1621); jfr 5 d. Ehr Ögon som Stiernor leeka. Chronander Bel. E 5 b (1649). Qvickhet, slughet och dialektik lysa ur hans .. blickar och leka på hans oupphörligt rörliga anletsdrag. Atterbom Minn. 59 (i senare bearbetat brev fr. 1817). (Pojken) stod och lät sina ögon snällt leka öfverallt i stugan. SvFolks. 29 (1844). Det glittrade och lekte i ögonvrån på (friaren som fått ja). Rönnberg Brovakt. 148 (1904). Ett litet illparigt leende lekte i munvinklar och ögonvrår (på bankiren). Bergman JoH 284 (1926).
i) (i vitter stil) om ljud, toner o. d.: dallra; ljuda gladt. Du sorl, som förr så gladt omkring mig lekte! Atterbom 2: 438 (1827). I fria luften lekte Bellmans toner. Snoilsky 2: 109 (1881). Bååth GrStig. 35 (1889).
7) [jfr motsv. anv. i sv. dial.; utvecklat ur 6 d β] (i vissa trakter) tr., med avs. på vört l. lag: koka. Tå öses mäskningen på Rosten vr thet andra karet, sedan lekas eller kokas vörten, in til thes hon blir hel klar. Broocman Hush. 2: 175 (1736). Den lekta vörten. HushBibl. 1757, s. 239.
8) om vissa (icke tama) djur, ss. fiskar, vissa fåglar, groddjur o. insekter, ngn gg äv. om däggdjur: para sig; förrätta fortplantningen; särsk. om fiskar: lägga sin rom o. befrukta äggen. Fatab. 1915, s. 106 (c. 1635; om ålen). Kjädrar, orrar och hjärpar leka uti April månad. Nordholm Djurf. 51 (1749). Salander Gårdsf. 214 (1758; om insekter). Gadd Landtsk. 3: 259 (1777; om grodor). Så länge torsken leker, nappar han svårligen på något bete. LbFolksk. 395 (1868). Endast få (torde) ha varit vittne till, hur våra vattenödlor leka. FoFl. 1912, s. 77. — jfr UT-LEKT, p. adj. — särsk. i utvidgad anv., i p. pf., om fiskrom: utsläppt vid lek. Cederström Fiskodl. 150 (i handl. fr. 1772).
Särsk. förb.: LEKA AV10 4. till 8; i uttr. leka rommen av sig, särsk. (vard. o. skämts.) bildl., om människa: rasa ut. Wadman Saml. 2: 61 (1835). Jag var ett par å trettio år då, hade lekt rommen af mej å lugnat mej betydligt. Janson Gast. 97 (1902). Engström Glasög. 160 (1911).
LEKA BORT10 4. till 1, 3: avlägsna (ngt ur medvetandet) gm lek; slösa bort (tid o. d.) med lek. Jag leker bort mina plågor. Lidner 2: 63 (c. 1785). Hvi leke vi då bort tiden, som foglen på qvisten. Lantingshausen Young 1: 31 (1787).
LEKA FRAM10 4. till 1, 3.
1) frambringa (ngt) liksom på lek, lätt o. lekande; särsk. i fråga om litterär l. konstnärlig produktion. Sommarfoglen leker / De skönsta sånger fram, som tjusa blod och bröst. Bellman SkrNS 1: 268 (1785). (Egron Lundgren) är konstnär i hvarje tum, .. då han leker fram en stämningsbild i färg. Nordensvan SvK 270 (1892).
2) refl., i uttr. leka sig fram (till ngt), under l. genom lek komma l. ta sig fram (till ngt); särsk. bildl. Agrell Maroco 2: 47 (1796, 1807; bildl.). Den Ordning, i hvilken man kunde låta ett Barn nästan leka sig fram till kunskaper. 2VittAH 9: 325 (1804, 1811).
LEKA I10 4. till 1, 3: gm lek l. skämt locka i (ngn ngt). Det är nödigt i vår tid at leka sanningen i folk. Dalin Arg. 1: 77 (1754). Faustman MBarn 78 (1923).
LEKA TILL10 4. till 1, 3; refl. i uttr. leka till sig (ngt) l. leka sig till (ngt), skaffa sig ngt gm lek l. lätt o. behagligt. Kellgren 2: 239 (c. 1783). Han lekte icke småningom till sig kunskaper, han eröfrade dem såsom segrare. Wingård Åstrand s (1840).
LEKA UT10 4. leka till slut; sluta leken.
1) till 1; särsk. bildl. Lind (1749). Jag är nu mera ej i den granna verldens smak; jag har lekt ut, jag, mit barn! Hummel Fruarne 25 (1797).
2) till 8. Sedan hela stimmen lekt ut, återvänder .. (sillen) till öppna sjön. HSillfBohusl. 57 (1832).
Ssgr (Anm. De flesta av nedan anförda ssgr av typerna A, B, C, D o. G ansluta sig både till LEKA, v., o. till motsv. moment av LEK, sbst.): A (i allm. till 1): (8) LEK-ABBORRE~020. jfr -FISK. VetAH 1772, s. 83.
-AFTON. anslagen åt lekar, särsk. folklekar. BtRiksdP 1919, 5: nr 20, s. 16. —
-ATTIRALJ. särsk. pedag. RiksdRevStatsv. 1910, s. 812.
-BITAS. om djur: bitas på lek l. under lek. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 40 (1836).
-BOLL. (lek- 1749 osv. leke- 15491863)
1) (numera bl. tillf.) boll att leka med. GripshR 1549.
2) bildl.; särsk. om person som motståndslöst låter sig ledas av andras vilja l. nycker l. av sina känslor l. stämningar l. av omständigheterna o. d. Hon hade varit en Lek-boll för hopp och fruktan. Ekelund Fielding 299 (1765). Den gamla, icke styrbara luftballongen är en lekboll för vindarna och väderleken. SvD(A) 1930, nr 227, s. 12.
-BRODER, sbst.2 (sbst.1 se LEK, adj. ssgr). (lek- 1639 osv. leke- 15381700) (numera bl. ngn gg med ålderdomlig anstrykning) manlig lekkamrat; jfr -SYSTER. VarRerV 33 (1538). PT 1910, nr 3 A, s. 3. —
-BYGGE. (†) leksak; särsk. bildl. Polyfem III. 14: 1 (1811; bildl.). Den parlamentariska ansvarigheten är .. icke något lekbygge att fingra på i otid. LfF 1888, s. 35.
-DAG. (lek- 1807 osv. leke- 16401769. leks- c. 1740)
1) (numera bl. tillf.) till 1: dag anslagen till lek. Linc. (1640; under iuvenalis). Och varade dessa fråsse och lekedagar, ända ifrån den 21 December, til den trettonde Januarii. Lagerbring 1Hist. 1: 494 (1769). Topelius EvBarn. VI (1893).
2) till 8, om dag under lektiden. Broman Glys. 3: 581 (c. 1740).
-DAMM, r. l. m.
1) till 1: damm avsedd för barns lek (med småbåtar o. d.); plaskdamm. Siwertz Varuh. 73 (1926).
2) fisk. till 8: damm vari lekfiskarna insläppas; särsk. vid karpodling. Nilsson Fauna 4: 288 (1853). HandtvLBl. 1906, s. 6.
-DOCKA, r. l. f.
1) (numera bl. tillf.) docka (att leka med). Weste (1807).
2) bildl., om person. Dalin Vitt. 5: 58 (1751). särsk.
a) (numera föga br.) om person (i sht kvinna) som bl. intresserar sig för nöjen o. förströelser; jfr RO-DOCKA. Weste (1807). Dalin (1853).
b) (numera i sht i vitter stil) om person som ngn behandlar som en leksak l. som är ett viljelöst redskap för ngn annans vilja l. nycker; jfr -BOLL 2. Posten 1768, s. 172. Konungen blef endast en lekdocka uti riksdagsmajoritetens hand. Fahlbeck Förf. 30 (1904).
-DON. (lek- c. 1755 osv. leke- c. 1710) (†) leksak. Triewald Lärespån 3 (c. 1710). Dalin (1853; med hänv. till leksak).
-DRIFT. psykol. jfr DRIFT 11 a. 2NF 7: 945 (1907). Uppfattningen om lekdriften, som det primära i konsten. Wrangel Dikten 281 (1912).
-DRÄKT.
1) till 1. SD(A) 1915, nr 345 A, s. 14. Mamma har satt på Siv lekdräkten, så Siv behöver inte vara rädd om sin klänning. Hedberg Räkn. 124 (1932).
2) till 8; om vissa fiskars utseende under lektiden. SkandFisk. 29 (1837). Vid tiden för leken lägger sig elritsan till med en synnerligen vacker lekdräkt: grön på översidan med silverglänsande sidor och röd frambuk. Hammarström Sportfiske 323 (1925).
(8) -FISK. (lek- 1596 osv. leke- 16881778. leks- 1715 c. 1740) lekande fisk; fisk under lektiden; äv. koll. ÄARäfst 122 (1596). Något in på våren .. går .. (ålen), som annar leksfisk, in åt landet. Broman Glys. 3: 678 (c. 1740). SvKulturb. 9—10: 260 (1931).
(8) -FISKE. (lek- c. 1755 osv. leke- 17251853) fångst av lekfisk; äv. konkretare. LandtmFörordn. 30 (1725). Att allt lekfiske varder strängeligen förbjudet. Cederström Fiskodl. 122 (1857; efter handl. fr. 1764). 2NF 25: 523 (1916).
-FULL. som gärna leker o. skämtar; glad, uppsluppen, munter; äv.: smeksam.
a) om person l. djur l. sinnelag o. d.; äv. i utvidgad anv., om handling o. d.; jfr LEKEN, LEKSAM. Linné Diet. 2: 81 (c. 1750). Det ligger i .. (min dotters) väsen något obeskrifligen barnsligt, jollrande, lekfullt. Tegnér (WB) 7: 527 (1835). (Valpens) lekfulla närmanden. Åkerhielm Curwood Vandr. 45 (1921).
b) (i sht i vitter stil) bildl.; särsk. om böljor, solstrålar o. d. Wennerberg 2: 77 (1847, 1882). En lekfull solstråle. Quennerstedt StrSkr. 1: 70 (1884, 1919).
Avledn.: lekfullhet, r. l. f. Barnasinnets sorglösa lekfullhet. SvT 1852, nr 215, s. 2.
-FÅGEL. (lek- 15391869. leke- 1579c. 1645) [y. fsv. lekfughl (PMånsson Bref 301 (1508)); jfr t. spielvogel] (†)
1) till 1; eg.: fågel att leka med; anträffat bl. bildl., om ngn l. ngt som ngn roar sig med l. behandlar ss. en leksak l. ”lekdocka”. OPetri Eedh. B 1 b (1539). VDAkt. 1693, nr 64.
2) till 8; om fågelhanne under lek; spelorre; förr äv. bildl., särsk. om person som tjänstgör ss. ”lockfågel”. Hans Kongl. Maij:tt skall och väll befinna, att de (dvs. de väl bemötta svenskarna) på den tillstundande hemresa skole blifva gode lekefuglar att draga andra med sig. HT 1916, s. 192 (1597). IErici Colerus 1: 66 (c. 1645). jfr: Hans Kon. Mt. .. frågade .. (dalkarlarna efter Klockupproret) om the endeligen wille holla hans Kon. Mt. förr een Leekfugel, som hwart åhr så skulle spela för them. Tegel G1 1: 319 (1622); jfr Odhner Lb. 134 (1869); jfr 1.
-FÄLT. större plan för friluftslekar. Rydberg Gudas. 163 (1887). PedT 1895, s. 2.
(8) -FÄRDIG. om fisk: (tillräckligt utvecklad för att vara) färdig att börja leken; äv. om rom; jfr -MOGEN. Cederström Fiskodl. 28 (1857). Lekfärdig rom. NF 8: 550 (1884). Lekfärdig sill. LAHT 1895, s. 57.
-FÖRBUND. Sv(enska) lekförbundet. SvD(A) 1921, nr 180, s. 11.
(8) -GÄDDA. (lek- 1778 osv. leks- 1716) jfr -FISK. Broman Glys. 1: 364 (1716).
(1, 3) -GÖRA, n. (tillf.) om arbete som utföres på lek, utan ansträngning osv. Levertin 10: 138 (1904).
-HUS.
1) hus byggt på lek. Adlerbeth HorSat. 66 (1814). De små lekhus vi pojkar plägade uppföra. Rosberg GammFolk 26 (1921).
2) hus avsett till plats för lekar. Atterbom VittH 188 (1845). RiksdRevStatsv. 1905, s. 401 (på Nääs).
-HÅGSE. (†) som gärna vill leka. Een leekhogse pilt. UHiärne Vitt. 80 (1664). Schultze Ordb. 1969 (c. 1755).
-INSTRUKTÖR. i sht. pedag. Kurs för utbildande af lek-instruktörer kommer .. att afhållas på Nääs. GHT 1896, nr 74 B, s. 1. —
-JÄRN.
1) (i fackspr.) till 6 b: lekare (se d. o. 2 a) av järn. VetAH 1757, s. 191.
2) metall. till 6 e. JernkA 1843, s. 166. Jernet rann .. i allmänhet ”dödt” utan den ”värma med flottfläckar” som vanligen utmärker godartade qvickstens beskickningar och som tillkännagifves med uttrycket ”lekjern.” Därs. 1857, s. 124.
-KAMRAT. (lek- 1722 osv. leke- 1744) jfr KAMRAT 1 samt -BRODER, -SYSTER. Swedberg Ordab. (1722). Lille Henrik har fått en lekkamrat, en liten knubbig syster. Hedenstierna FruW 95 (1890). Den kunnige lekkamraten. Hubendick (1891; boktitel).
Avledn.: lekkamratskap, n. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 613. HågkLivsintr. 3: 17 (1923).
(7) -KAR. (i fackspr., mindre br.) kar vari vört kokas. Wåhlin LbLandth. 69 (1804).
(8) -KARP. jfr -FISK. LAHT 1907, s. 55.
-KLASS. klass i småbarnsskola där barnen sysselsättas med lekar o. d. DN 1894, nr 8833, s. 1. 2NF 32: 181 (1921).
-KOSTYM. jfr -DRÄKT 1. SvD(A) 1922, nr 174, s. 5.
-KURS. i sht pedag. utbildningskurs för lekledare. PedT 1895, s. 7.
-KVÄLL. (numera bl. tillf.) kväll då lekar anordnas. Hålla leek-qvällar. Serenius (1734; under revell).
-LAG, n. (lek- 1895 osv. leke- 1638)
1) (†) samvaro under lek. Fly alt Spasserande, Lekelagh eller Selskap vthi Trägårdar eller annorstädz. Schroderus Albert. 1: 49 (1638).
2) lag (se LAG, sbst.3 14 c γ) som avdelats l. bildats för att gemensamt utföra vissa lekar. PedT 1895, s. 4. SFS 1918, s. 2734.
-LAGE. [sv. dial. leklage] (†) lekkamrat. Den inbillningsstarke är icke sällan den leklagen .., som går främst i alla halsbrytande rön. Rydberg 2: 328 (c. 1872; rättat efter hskr.).
(8) -LAX. jfr -FISK. VetAH 1774, s. 48. LAHT 1903, s. 297.
-LEDARE. i sht pedag. PedT 1895, s. 8. Kurser för utbildande av lekledare (på Nääs). Flodström SvFolk 165 (1918).
Ssg: lekledar(e)-kurs. lekkurs. SvD(A) 1917, nr 150 B, s. 3. —
-LEDARINNA10032, äv. 3~0020. i sht pedag. Upsala(A) 1919, nr 117, s. 3.
-LUST. Bremer 1: 295 (cit. fr. 1837). Gammelbjörn började .. visa för en björn omisskänneliga tecken till leklust. Berg Sjöf. 124 (1910).
-LYNNE. (lek- 1850 osv. leke- 1860) (i sht i vitter stil) lust l. benägenhet l. humör att leka; särsk. i fråga om djur. AFSoldan (1850) hos Aho Soldan 216. Lagerlöf Liljecr. 75 (1911).
-LYSTEN. Nybom SDikt. 1: 91 (1848, 1880). Leklystna barn. Cederschiöld Rytm. 144 (1905).
-LÄRARE. pedag. jfr -LEDARE. GHT 1897, nr 71 B, s. 2. —
-MATERIELL, r. avsedd att användas vid lek. AB 1894, nr 263 (A), s. 4. —
-MEJRAM. (†) nässelarten Urtica pilulifera Lin. Urtica Romana eller Romerska Nesslan .. bär trinna bollar eller knoppar, hvaruti fröet är icke olijkt Meirans frö: hvarföre then ock kallas Lek-Meiran. Ahlich 55 (1722).
(8) -MOGEN. fisk. jfr -FÄRDIG. 2UB 4: 315 (1899; om lax). Laachersee-siken blir lekmogen på 6 år. FoFl. 1911, s. 196.
(6) -MÅN, r. l. m. (†) rum vari ngt kan röra sig fritt, spelrum, svängrum; äv. = KOKRUM 2. VetAH 1748, s. 143. Schultze Ordb. 3033 (c. 1755).
-MÄRKE. (lek- c. 1755. leke- 1681. lekes- 1681. leks- 1681) (†) märke (sår l. blånad o. d.) som erhålles under lek. Verelius 2 (1681). Dens. 157. Schultze Ordb. 2921 (c. 1755).
(8) -MÖRT. fisk. särsk. om honmört under lektiden; jfr -FISK. SkandFisk. 73 (1838).
-OMRÅDE~020. särsk. fisk. till 8: område inom vilket fisk leker. 2NF 33: 982 (1922). Karta över koljans lekområde. 2NatLiv 321 (1930).
-PERIOD. särsk. fisk. till 8. Lönnberg RyggrDj. 3: 162 (1915).
-PLAN, r. l. m. jfr -FÄLT, -PLATS. Svensson Vexelund. 46 (1823). Skolan har .. en egen stor lekplan. PedT 1892, s. 426.
-PLATS. (lek- 1825 osv. leke- c. 15801845. lekes- c. 1730)
1) till 1. VocLib. avd. 46 (c. 1580). En fri lekplats bör alltid finnas utanför hvarje skolhus. Dahm Skolm. 104 (1846). Vi (hade) våra närmaste lekplatser i en stor trädgård. De Geer Minn. 1: 12 (1892).
2) till 8, om plats där djur (särsk. fåglar l. fiskar) förrätta sin parningslek. Broman Glys. 3: 228 (c. 1730). Grunden norr om Skanör .. utgöra sillens förnämsta lekplatser i Sundet. AntT XI. 2: 6 (1891). Ingen visste så väl som .. (tjuvskytten), hvar .. orrarna hade sina lekplatser. FrSkog. 125 (1892).
(8) -PORA. (†) könsöppning hos fisk. Tiselius Vätter 1: 6 (1723).
-RAMSA, r. l. f. (i sht i fackspr.) ordramsa som användes vid lek. FoF 1926, s. 176.
-REDSKAP~02 l. ~20. jfr -MATERIELL. PedT 1895, s. 3.
-RUM.
1) till 1. Oldberg Pedag. 202 (1843). Barnens lekrum .. är de små familjemedlemmarnas tummelplats under dagen. Boklund Bost. 51 (1907).
2) tekn. till 6: spelrum. JernkA 1819, s. 123.
-SAK, se d. o. —
(8) -SILL. (lek- 1832 osv. leke- 1555) jfr -FISK. Teitt Klag. 215 (1555).
-SJUK. (†) begiven på lek. Lind (1749; under spielerisch).
-SKJUL. jfr -PLATS 1. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 498. Rast- eller lekskjul för .. (lärjungarnas) vistelse ute vid dålig väderlek. SFS 1905, nr 6, s. 18.
-SKOLA, r. l. f. kindergarten. AB 1894, nr 10, s. 4. GHT 1934, nr 16 A, s. 13.
(8) -STIM. fiskstim av lekfisk. TIdr. 1883, s. 20.
(8) -STRÖMMING. jfr -FISK. Broman Glys. 3: 639 (c. 1740).
-STUGA. (lek- 1734 osv. leka- 1544. leke- 16471881. leko- 1631)
1) stuga (byggnad l. rum) för (vuxna personers) sammankomster med lekar o. dans o. d.; dylik sammankomst; dansgille; jfr DANS-STUGA; i fråga om nutida förh. bl. om sammankomst av folkdanslag o. d. RA I. 1: 391 (1544). Offentelige lekestufvor, hvarest bekante och obekante komma tilsamman, gifva tilfälle til .. lösaktighet. Berch Hush. 73 (1747). Sällskapet Folkdansens Vänner .. kommer att på fredags afton fira en s. k. Lekstuga, därvid förut inlärda folkdanser dansas i nationaldräkter. GHT 1895, nr 282, s. 3. NordKult. 24: 54 (1933).
2) liten stuga avsedd för barns lekar. Almqvist Ekols. 3: 381 (1847). Längst bort i trädgården stod .. ett litet lusthus — eller lekstuga, som det vanligen kallades. Topelius Fält. 4: 529 (1864). Lagerlöf Holg. 2: 212 (1907).
-STUND. (lek- 1749 osv. leke- 16721745) (kortare) stund (l. rast) ägnad åt lek. SColumbus Vitt. 137 (1672; bildl.). Verd. 1892, s. 157.
-STÄLLE. (lek- 1828 osv. leke- c. 16451762. leks- c. 1730)
1) (mera tillf.) till 1, = -PLATS 1. Fryxell Ber. 3: 56 (1828). Erland hade .. besökt alla sin barndoms lekställen. Rydberg Sing. 45 (1876; uppl. 1857, 1865: lekplatser).
2) till 8, = -PLATS 2. IErici Colerus 1: 22 (c. 1645). Ett godt lekställe för fisk. Berg Sjöf. 89 (1910).
(8) -SUMP. fisksump vari lekfisk insläppes för lek. TIdr. 1883, s. 20.
-SYSKON, pl. (†) lekkamrater. Tersmeden Mem. 1: 118 (1733). Adlerbeth FörslSAOB (1798).
-SYSTER, sbst.2 (sbst.1 se LEK, adj. ssgr). (lek- 1541 osv. leke- 16211732) [fsv. leka systir] (numera bl. ngn gg med ålderdomlig anstrykning) kvinnlig lekkamrat; jfr -BRODER. Dom. 11: 38 (Bib. 1541). Werin Brontë Blåst 74 (1927).
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. (lek- 1747c. 1765. leke- 1732)
1) (numera föga br.) till 1: (ngns) lekkamrater. Till leksällskap hade han utsett åt mig Rådman Berggrens barn. Nyrén Charakt. 80 (c. 1765).
2) (†) till 1 g, om sällskap som uppför skådespel. Kolmodin QvSp. 1: 507 (1732; bildl.).
(8) -TAPP. (i vissa trakter) lekstim. FolklEtnSt. 4: 138 (1931).
-TID. (lek- 1734 osv. leke- 16211796. leks- c. 17301833)
1) till 1: tid anslagen till lek; lektimme. Möller (1790). Arcadius Folksk. 52 (1903). jfr (†): Papisternas lek-tid mellan trettondagen och fastlagen, Bacchanalia. Serenius (1734; under carnaval).
2) till 8, om djurs parningstid; i sht i fråga om fiskar o. fåglar. Schmedeman Just. 191 (1621; om fåglar). Så väl Fjäll- som Skogs- och Vill-Renar, hafva sin lek- tid samma tid. VetAH 1774, s. 129. FoFl. 1935, s. 100 (om lökgrodan).
-TIMME. i sht pedag. timme (l. stund) anslagen åt lek. Bremer Pres. 262 (1834). PedT 1895, s. 12.
-TYG. (lek- 1815 osv. leke- c. 17081740) [jfr d. legetøj, t. spielzeug]
1) (†) leksak. 2Saml. 1: 26 (c. 1708; bildl.). CFDahlgren 1: 189 (1815).
2) (i fackspr.) lekvärktyg, redskap för lekar. PedT 1895, s. 7. Waldén Friluftsl. 14 (1912).
-VALL. (i fråga om äldre, i sht fornnordiska förh.) (lek)plats avsedd för friluftslekar o. idrottsövningar. Wettersten Forssa 57 (c. 1750). Sagorna omtala Lekvallar i grannskapet af Tingsplatserna. Geijer SvFolkH 1: 114 (1832). SvKulturb. 9—10: 143 (1931).
(8) -VANDRING. fisks vandring till lekplats. Quennerstedt KampTillv. 64 (1899). NoK 19: 62 (1923).
-VIS, adv. (†) på lek. Columbus MålRoo 51 (c. 1678).
-VISA, r. l. f. [fsv. leks visa, spelad l. sjungen visa] (i fackspr.) visa till sånglek. SthmFig. 1847, s. 64. Flodström SvFolk 312 (1918).
-VRÅ. Wallengren Mann. 258 (1895). Ulf hade sin lekvrå framme vid fönstret. Zetterström Ulf 81 (1926).
-VÄN, m.||ig. (numera bl. ngn gg arkaiserande) lekkamrat. Livijn 1: 361 (1824). Rydberg Gudas. 211 (1887).
-VÄRK, n.
1) om handling l. värksamhet som utföres l. föremål som tillvärkas (liksom) på lek.
a) lek, förströelse, tidsfördriv; om handling l. värksamhet l. resultat därav; äv. med klandrande bibet.: ngt obetydligt l. värdelöst, lappri, flärd, strunt. Fries 2Linné 1: Bil. s. 33 (i handl. fr. 1741). Högtrafvande talesätt, skimrande tankar, artiga infällen och dylikt lekverk, som snarare hindrar än befordrar andakten. Rydén Pontoppidan 230 (1766). Porträttmåleri betraktas här (i Rom) såsom ett lekverk och berättigar ej till värdigheten af egentlig artist. Böttiger 6: 273 (1836). Sylwan (o. Bing) 1: 39 (1910).
b) ngt som är lätt att utföra; lätt l. lättvindig sak; jfr LEKA, v. 4 d. Brenner Dikt. 2: 90 (1729). Knorring Ståndsp. 3: 6 (1838). Hertigen (av Holstein) .. ansåg den blodigaste strid för ett lekverk, jemförd med arbete i Kabinettet. Crusenstolpe Tess. 4: 35 (1849). Sörman Toto 93 (1929). särsk. i uttr. det är icke något lekvärk o. d. (att göra så l. så), ingen lätt sak, icke småsaker, icke att leka med. Oxenstierna Vanderdecken 151 (1865). En Stockholmsresa .. (vid midten av 1800-talet) var ej något lekverk. FoF 1918, s. 14.
2) (numera knappast br.) om föremål som användes att leka med.
a) leksak; koll.: leksaker. Lind (1749; under spiel-werck). Elektriska lekverk, såsom el. spindeln, klåckspelet, dockdansen, m. fl. Berzelius Kemi 1: 42 (1808). Holmberg Artill. 2: 97 (1882).
b) bildl.; särsk. = -BOLL 2. Liksom en Qvinna då skulle vara öfverflödig. I sanning! Männerna äro otacksamma varelser, det nyttigaste naturen gifvit dem, nyttja de til lekverk. Eurén Kotzebue Span. 12 (1797). Cygnæus 5: 443 (1860).
-ÅLDER. i sht i sg. best.: den ålder under vilken man huvudsakligen ägnar sig åt lek. Nordin Bet. XXXVII (1785). Man brukar kalla tiden från första levnadsårets slut fram till 6:e eller 7:e året för lekåldern. Dahlberg SjSamh. 1: 90 (1934).
B (†): LEKA-STUGA, se A.
C (†): LEKE-BOLL, -BRODER, se A.
(1) -BUSS, m. lekkamrat. Hörberg Lefv. 6 (1791).
-DAG, se A.
(8) -DANS. om fisklek. Broman Glys. 3: 581 (c. 1740).
-DON, -FISK, -FISKE, -FÅGEL, -KAMRAT, -LAG, se A.
(1) -LAMM. lamm som man leker med. Ekman Siönödzl. 12 (1680). Dalin Arg. 2: 427 (1734, 1754; bildl.). PoetK 1816, 1: 9. —
-LYNNE, -MÄRKE, se A.
(1) -MÖ. = LEK-SYSTER, sbst.2 Rosenfeldt Vitt. 103 (c. 1690).
-PLATS, se A.
-SAK, se LEKSAK.
-SILL, -STUGA, -STUND, -STÄLLE, -SYSTER, -SÄLLSKAP, -TID, -TYG, se A.
D (†): LEKES-MÄRKE, -PLATS, se A.
E (†): LEKO-STUGA, se A.
F (till 8): LEKNINGS-FISKE. (†) lekfiske. Verelius 147 (1681). Schultze Ordb. 1152 (c. 1755).
-PLATS. = LEK-PLATS 2. SD(L) 1903, nr 44, s. 3.
-TID. = LEK-TID 2. Braxen altid skygg och rädd är det aldramäst under lekningstiden. Fischerström 3: 111 (1783).
G (†): LEKS-DAG, -FISK, -GÄDDA, -MÄRKE, -STÄLLE, -TID, se A.
Avledn.: LEKA, r. l. f. [jfr isl. leika, n.]
1) till 1: leksak; anträffat bl. ss. senare ssgsled; jfr BARN-LEKA.
2) [jfr KATT-LEKA] bot. till 1: växt av släktet Nepeta Lin.; särsk. i ssgn KATT-LEKA. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 66. NormFört. 18 (1894).
3) (i vissa trakter) till 6 b; = LEKAN 2. UpprFiskaren 40 (1847). Dalin (1853). LoW (1911). jfr KVARN-, VATTEN-, VIND-, VÄDER-LEKA.
LEKAN, LEKAND, LEKANDE, LEKANE, se LEKAN.
LEKARE, se d. o.
LEKEN, adj. till 1.
1) (i vissa trakter, vard.) som gärna leker; lekfull; jfr LEKSAM, LEKSEN. Schultze Ordb. 2730 (c. 1755).
2) som uppträder så l. så i sina lekar; i ssgrna HÅRD-, ILL-LEKEN.
LEKIG, adj.
1) (†) till 1: lekfull. Meurman (1846).
2) (i vissa trakter) fisk. till 8; om fisk: som leker. Arwidsson Strömm. 56 (1913).
LEKN, n. (†) till 1: leksak; jfr LEKAN 1. Hiärne (SvNatL) 140 (1665).
LEKRA, se d. o.
LEKSAM, adj. till 1: som gärna leker o. skämtar; lekfull. Serenius (1734; under play, sbst.). Paret blickade ifrigt ut genom fönstret, puffade leksamt undan hvarandra, skrattade .. och sågo hvarandra allt emellanåt in i ögonen. Bååth-Holmberg Spillr. 85 (1894). (På Helgoland) äro de många barnen mera leksamma och livliga än på de flesta andra, mera gynnade orter. Holmström ResHoll. 68 (1915).
Avledn.: leksamhet, r. l. f. lekfullhet. Atterbom PoesH 3: 141 (1848).
LEKSEN, adj.
1) (i vissa trakter) till 1: leksam. Schultze Ordb. 2730 (c. 1755). En sådan där pigg och leksen liten krabat. Cavallin Kipling Kung 88 (1897). Leksna som björnungar. Holmström LändStränd. 2: 29 (1919). Rogberg Mot. 68 (1927).
2) (i vissa trakter) fisk. till 8, = LEKIG 2. Arwidsson Strömm. 56 (1913).
-LEKT, p. adj. till 1; = -LEKEN 2; i ssgn HÅRD-LEKT.
Spoiler title