SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MÅK 4k l. MÅKE 3ke2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; äv. MÅKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(måg 1877. måga 1877. mågar, pl. 1746. måk 1871. måka 1748 (: Homåka)1894. måke 17721889. måkien, sg. best. 1594)
Etymologi
[y. fsv. -maka (i ssgn fiskemaka), sv. dial. måka, måk(e), måg, måga, motsv. d. maage, nor. måke; till roten i MÅS, sbst.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fågel av släktet Larus Lin., mås; fiskmås. Œdman Bahusl. 44 (1746). Carlson Fågl. 350 (1894; fr. Blekinge). jfr: Herthigh Carllz skip, Måkien. SkrGbgJub. 6: 317 (1594). — jfr FISK-, SILL-MÅK, HOMÅKA, HAVS-MÅKE.
Spoiler title
Spoiler content