SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MACERERA mas1ere4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr MACERATION (se avledn.).
Etymologi
[jfr t. mazerieren, fr. macérer, ävensom eng. macerate; av lat. macerare, göra mör, uppmjuka, plåga, kvälja; urspr. ’knåda'; möjl. besläktat med MAKA, v.1, MÄNGA]
1) (†) utmatta; plåga, martera; späka. Swedberg Schibb. 282 (1716). Pfeiffer (1837). Gynther ConvHlex. (1846). — särsk.
a) intr.: bliva utmärglad, bliva mager. Biurman Brefst. 150 (1729).
b) refl., bildl.: bekymra sig (över ngt). Dette moste Jag tillägia, att man nu sig här mäst macererar öffuer General convented och Directorio. HSH 25: 203 (1633). Beronius Reb. E 3 b (1674).
2) (i fackspr.; i sht kem., farm. o. tekn.) uppmjuka, uppblöta; i sht med avs. på organisk vävnad: mer l. mindre fullständigt sönderdela l. upplösa (vävnad) gm invärkan av ngn vätska; särsk. (farm.): uppblöta o. utlösa ett ämne ur en växt- l. djurdrog gm att mer l. mindre långsamt utsätta denna för invärkan av en vätska vid rumstemperatur; urlaka; jfr DIGERERA 4. (Kornagn) lagdt vthi Watn, til thet blifuer wäl macererat. Chesnecopherus RegIter B 3 a (1613). HdlCollMed. 2/10 1728. Om pulfver af .. (kinabark), uti vanliga proportioner och vanlig lång tid, macereras i kokhett vatten, .. så (osv.). LittT 1795, s. 86. Man (tager) två portioner thapsiarot, som macereras i sött vin och omkring två kotyler vatten. Löwegren Hippokr. 2: 434 (1910). Lucker massa af starkt macererade ekblad. Sernander LöfängBjärkSäb. 33 (1925). — särsk.
a) med avs. på djurdel l. animalisk vävnad: uppmjuka, upplösa; dels gm invärkan av ngn vätska l. gm kemikalier, dels gm förruttnelse; ofta i p. pf. TLäk. 1833, s. 98. Benbrosket erhåller man genom att macerera benet i utspädd salt- eller salpetersyra. Thorell Zool. 1: 209 (1860). särsk.
α) med. i p. pf., i fråga om spontant inträdande förruttnelse: ruttnad, upplöst. Almkvist Könssj. 180 (1924).
β) med avs. på djurkadaver: avlägsna mjukdelar ur (ett djurkadaver) gm att låta detsamma undergå förruttnelse för att bevara skelettet. NF (1886). 3NF (1930).
b) bot. med avs. på växtdelar; gm invärkan av vissa kemikalier under uppvärmning upplösa (växtdelar) så att cellerna skiljas från varandra. BotN 1874, s. 9. Areschoug Blad. 36 (1878).
c) (†) intr.: bliva macererad, undergå macerering. Berzelius Kemi 2: 518 (1812).
Ssgr (till 2; i fackspr.): MACERERINGS-ALSTER. = -produkt. WoJ (1891). —
-PRODUKT. resultat av macerering. WoJ (1891). —
-PROV. prov som sker medelst macerering. Berzelius PVetA 1810, s. 17.
Avledn.: MACERATION, r. l. f.
1) (†) till 1: späkning. Gynther ConvHlex. (1846). Dalin (1871).
2) (i fackspr.) till 2; i sht (farm.) om utlösning av ett ämne ur en djur- l. växtdrog gm invärkan av ngn vätska; urlakning. VetAH 1792, s. 83. Spritextrakt beredes .. genom maceration i slutet kärl. Ahlberg FarmT 157 (1899). SvFarm. 115 (1901). (†) om jäsning av porslinsmassa. Rinman JärnH 229 (1782). särsk.
a) till 2 a. Murray PVetA 1794, s. 93. UB 6: 553 (1874). jfr ben-maceration. särsk.
α) med. till 2 a α: sönderfall av animalisk vävnad. (Fostret) kan .. kvarligga dött en viss tid i livmodern och undergår därvid en sorts uppluckring (maceration). Almkvist Könssj. 180 (1924). Hylin Munn. 2: 47 (1933).
β) till 2 a β: avlägsnande av mjukdelarna ur ett djurkadaver l. ett lik för bevarande av skelettet. BtRiksdP 1878, I. 1: nr 1, Bil. nr 7, s. 85. Maceration af ett större skelett. Tegnér LundUniv. 228 (1897).
b) till 2 b. BotN 1923, s. 83. 3NF (1930).
Ssgr (till maceration 2; i fackspr.): macerations-dekokt. framställd gm maceration. Rosendahl Farm. 233 (1895).
-metod. särsk. a) (förr) om en metod för framställning av socker ur vitbetor. Macerations-methoden, eller hvitbetssaftens utlakning med vatten. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 97. LAHT 1892, s. 79 (om förh. c. 1840). b) till maceration 2 b. 3NF 13: 556 (1930).
-tinktur. framställd gm maceration. Ahlberg FarmT 185 (1899).
Spoiler title
Spoiler content