SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MACKEL mak4el, n.; best. macklet.
Etymologi
[till MACKLA]
(i vissa trakter, starkt vard.) bråk, krångel, trassel. Det här macklet med maten för jemnan gör mig nervös. Kasper 1900, nr 36, s. 3. Ställa till mackel. UNT 1931, nr 10971, s. 3. SvD(A) 1933, nr 71, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content