SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MAR ma4r, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar (Broman Glys. 3: 622 (c. 1740) osv.).
Etymologi
[sv. dial. mar, träskartad insjö l. vattensamling (vanl. nära havet); kärr, träskmark; jfr isl. marr, hav, sjö, fsax. o. fht. meri, hav (t. meer), t. dial. maar, vattenfylld krater, feng. mere, sjö, hav; jfr äv. got. marisaiws, hav; av ett germ. mari-, med motsvarigheter i de flesta ieur. språk (lat. mare, hav, osv.) o. i avljudsförhållande till sv. dial. mor (se MORAS). — Jfr MANET, MARIN, MARITIM]
1) hav; ss. förled i ssgr.
2) [jfr Ymer 1937, s. 130] (i vissa trakter) grund (gyttjig) (havs)vik; äv.: mindre vattensamling, göl, kärr; äv.: ängsmark (som förr varit havsbotten), ”upplandad äng”; jfr MAD. Forsius Fosz 521 (1621; nt. orig.: môr; Weigere: Siø). (Rudorna finnas) endast uti små insiöar, kärnor, pussar, marar, hvarest fly, rör, näckeblomster .. (m. m.) är. Broman Glys. 3: 622 (c. 1740). Geddan trifves bland vass i vikar och marar. Cederström Fiskodl. 83 (1857). Marken .. ger .. i gamla ängsskatar och marar .. tillfälle till uppbrytande av små täppor, rovland och hummelland. FolklEtnSt. 5: 11 (1934). — jfr VASS-MAR.
3) [jfr sv. dial. (Skåne) marar, pl., flygsandsfält (vid kusten)] låg, sandig havsstrand, flygsandsfält; ss. förled i ssgr.
Ssgr: A: MAR-ELD, se d. o. —
-FIOL, se -viol.
(3) -GRÄS. (mar- 1750 osv. mare- 1773) [jfr d. dial. margræs] bot. gräset Psamma (Ammophila) arenaria (L.) Röm., sandrör (som växer på flygsandsfält); ngn gg äv. om gräset Elymus arenarius Lin., strandhavre. Biberg Linné Oec. 45 (1750). Sundén (1887; om sandrör o. strandhavre). jfr Lyttkens Växtn. 1433 (1913).
(3) -HALM. (mar- 1772 osv. mare- 18641927) [jfr d. marehalm, isl. maralmr] bot. = -gräs. Bergman GotlSkildr. 270 (cit. fr. 1772). Juhlin-Dannfelt 379 (1886; om strandhavre).
(2) -HÖ. (i vissa trakter) i kärr o. d. växande vass, starr o. d. som kan användas ss. hö; jfr mad-hö. Lind (1749). Schultze Ordb. 1925 (c. 1755).
-KATTA, se d. o. —
-RISP, äv. -RISPA, r. l. f. [bildat av EMFries i anslutning till mar 3 o. risp, risaktiga kvistar; se Fries BotUtfl. 3: 245 (1864)] bot. den busklika växten Statice limonium Lin.; äv. om släktet Statice Lin.; äv. i uttr. glesblommiga l. bohuslänska marrispen (marrispan), om den (företrädesvis i Bohuslän förekommande) mera glesblommiga underarten Statice bahusiensis Fr.; tätblommiga l. skånska marrispen (marrispan), om den (företrädesvis i Skåne förekommande) mera tätblommiga underarten Statice scanica Fr. Nyman VäxtNatH 1: 205 (1867). Fries Ordb. (c. 1870; om släktet Statice). TurÅ 1917, s. 80.
(1) -SKEN. (föga br.) mareld. Sparrman Resa 1: 10 (1783). LoW (1889, 1911).
(1) -SO. (i vissa trakter) tumlare; jfr -sugga. Holmberg Bohusl. 2: 29 (1843). Malm Fauna 156 (1877).
(1) -SPIT l. -SPITT. (på Gotland) zool. vadarfågeln Hæmatopus ostralegus Lin., strandskata. Linné Gothl. 217 (1745). Rosenius SvFågl. 4: 124 (1931).
-STRAND, se mal, sbst.3 ssg.
(1) -SUGGA. (föga br.) zool. tumlare; jfr -so. Kolthoff Minn. 174 (1897). Dens. DjurL 466 (1901).
-SVIN, se d. o. —
(3) -TORN, r. l. m., äv., i sht i koll. anv., n.; äv. -TORNA, r. l. f. (-torn 1864 osv. -torna 1867) bot. den på havsstränder växande tistelartade örten Eryngium maritimum Lin., strandtistel. Nyman VäxtNatH 1: 238 (1867). jfr Fries BotUtfl. 3: 219 (1864).
(3) -TORV. [jfr d. martørv, ävensom t. meertorf] (i fackspr., i sht geol.) torv som bildats i mossarna mellan klitterna o. som sedan översandats. SkogsvT 1908, s. 31.
(1) -ULK. (mar- 1837 osv. mer- 18501911. mär- 1857) [formerna mer-, mär- av oklart urspr.; jfr t. meer, hav] zool. fisken Lophius piscatorius Lin., havulk, havspadda. SkandFisk. 23 (1837). jfr botten-marulk.
Ssg: marulk-fisk. särsk. zool. i pl., om familjen Lophiidæ. Lilljeborg Fisk. 1: 755 (1884).
(1) -VAD, n. [jfr sv. dial. (Finl.) marvad, marvada, ävensom nyisl. troða marvaðann, trampa vatten; jfr -vatten, sbst.1] (i vissa trakter) = -vatten, sbst.1 Då tog och vedret til at stillas, men skepet geck i marvad. Björner Fridth. 21 (1737; isl. orig.: skipit marþi). Hembygden(Hfors) 1910, s. 172. Anm. Efter Björner Fridth. 21 har Tegnér upptagit ordet i Frithiofs saga (WB 5: 76) (1825).
(1) -VATTEN, sbst.1 [förleden är sannol. urspr. bildad till ett verb motsvarande isl. mara, driva omkring i vattenytan utan att sjunka, avledn. till mar] sjöt. i uttr. flyta l. ligga l. segla o. d. i marvatten, om farkost som vattenfyllts: driva osv. omkring utan att sjunka; äv. bildl. PH 2: 1106 (1734). Att .. (skonaren) låg i marvatten, flytande på sin trälast. SD(L) 1896, nr 501, s. 5. Internationalen är maktlös, och allt slags marxism ligger i marvatten. SvD(A) 1933, nr 99, s. 4.
(2) -VATTEN, sbst.2 (i vissa trakter) vatten som stiger upp (i en grund havsvik o. d.). SPF 1840, s. 28.
-VIDE, se mara, sbst.1 ssgr.
(2) -VIGGE. (†) zool. andfågeln Nyroca fuligula Lin., vigg (som häckar i sht i igenväxande vikar l. i sjöar med gyttjig botten). Meurman (1847).
(3) -VIOL l. -FIOL. [bildat av EFries efter t. meerviole; se Fries BotUtfl. 3: 211 (1864)] bot. örten Cakile maritima Scop., som växer vid havsstränder, vild lackviol. Gosselman BlekFl. 118 (1865).
B (i vissa trakter): MARE-GRÄS, -HALM, se A.
(1) -TROLL. (†) havstroll. Nei se du hur' hon beglar. / .. Och likt ett mare-tråll på ymsa sidor speglar. Hesselius Zaletta 37 (1740).
Spoiler title
Spoiler content