publicerad: 1943
MATEMATISK mat1ema4tisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. matematisch, eng. mathematic(al), fr. mathématique; av lat. mathematicus, av gr. μαϑηματικός, adj. (se MATEMATIK)]
1) som tillhör l. har avseende på l. hänför sig till l. grundar sig på matematiken (ss. vetenskap) l. (förr) därmed besläktade vetenskaper (i sht astronomi); som använder matematikens metoder o. resultat. Ett matematiskt problem. En matematisk ekvation. Matematisk teori. Matematiska termer. Matematiska tecken, av vetenskapsmän skapade tecken, symboler l. förkortade beteckningar för storheter, funktioner, relationer o. d. Matematisk figur, geometrisk figur. Matematiskt läge (geogr.), om en orts l. ett områdes förhållande till längd- o. breddgrad. Matematisk statistik, de särsk. till sannolikhetskalkylen, felteorien o. fellagen anknytande delarna av den teoretiska statistiken. Matematisk fysik, se FYSIK 1. (På kejsar Tiberius' tid) sammanfogades mästedeels the Mathematiske (dvs. astronomiska) konster medh Swartkonsten. Schroderus Os. 1: 5 (1635). De .. mathematiska studierna. Geijer I. 1: 189 (1845). Den synthetiska methoden har, ehuru mindre egentligt, blifvit kallad den ”mathematiska” methoden, emedan den isynnerhet användes i Geometrien. Afzelius Log. 59 (1859). Bevisa genom matematisk induktion, att (osv.). Hedström o. Rendahl Alg. 182 (1915). — jfr FYSISK-, FÖRSÄKRINGS-, META-MATEMATISK m. fl. — särsk.
a) i uttr. matematiska instrument, se INSTRUMENT 1 a; matematisk instrumentmakare, se INSTRUMENT-MAKARE 1.
b) (i fackspr.) om ett föremål l. en företeelse i en teoretisk redogörelse: där man endast fäster avseende vid vissa av de enklaste egenskaperna, med uteslutande av alla andra (i sht då föremålen l. företeelserna äro så komplicerade att de ss. sådana icke kunna bli föremål för matematisk behandling); motsatt: fysisk. Matematisk hävstång (fys.), tänkt hävstång bestående av en tyngdlös, oböjlig linje (motsatt: fysisk hävstång). Matematisk pändel, förr äv. pyndare (fys.), tänkt pändel bestående av en tyngdlös tråd, i vilken en punktformig, tung massa tänkes upphängd (motsatt: fysisk pändel). Matematisk (l. virtuell) bild (fys.), bild som uppkommer, när reflekterade l. brutna ljusstrålar synas utgå från en punkt i rymden, utan att de värkligen göra det. Bergklint MSam. 1: 144 (1781). En mathematisk punkt har inga delar. Geijer I. 5: 81 (1811).
c) (i fackspr.) i uttr. matematiskt värde (av en pänningsumma o. d.), dels i fråga om en för viss tid sedan inbetalad summa: själva summan jämte ränta på ränta från den dag summan inbetalades; dels i fråga om en summa som skall betalas vid en viss tidpunkt i framtiden: den summa som jämte ränta på ränta till den givna tidpunkten är lika med den summa som skall betalas, nuvarande värde, nuvärde; äv. om en livförsäkrings andel i premiereserven; äv. om det värde av en aktie som erhålles, om man dividerar bolagets eget kapital (enl. balansräkningen) med antalet aktier. Hedström o. Rendahl Alg. 194 (1915). SvUppslB (1934). SvBanklex. (1942).
d) filos. i uttr. matematiskt sublim. Philosopherna hafva indelat sublima föremål i matematiskt (extensift), och dynamiskt (intensift) sublima. De förra utmärka sig genom sin storlek; de sednare genom sin kraft. Lidbeck Anm. 39 (1805). Hammarsköld KonstH 4 (1817).
e) filos. i uttr. den matematiska nödvändigheten, den metafysiska nödvändigheten. Boström 2: 85 (1838).
2) (i sht i fackspr.) i utvidgad anv., om metod, bevisföring, framställning o. d.: som (liksom den matematiska vetenskapen) har en strängt logisk o. exakt karaktär; strängt regelbunden; äv. om målning, ornamentik o. d.: sakligt enkel o. strängt regelbunden. En kärf, matematisk ornamentik. Eichhorn KonstH 42 (1881). (Målarkonsten) står i en naturlig motsats till det ofritt matematiska, det hårdt och stramt regelbundna. Rydberg DSkön. 129 (1889). Den store revolutionären talade matematiskt och korrekt. Laurin Våld 41 (1910).
3) lika exakt som de matematiska metoderna o. resultaten; fullkomligt tillförlitlig; faktisk. Matematisk visshet, sanning, noggrannhet, precision. En .. osvikelig Mathematisk sanning. AdP 1789, s. 727. Siwertz JoDr. 177 (1928). — särsk. (†) i utvidgad anv.: fullkomlig, absolut. Mathematisk köld. Thorild (SVS) 3: 272 (1786). Hvad tycker du om Napoleons Manuscrit? Det .. har i .. sin mathematiska frånvaro af all historia, religion och moral .. ett dystert .. majestät. Atterbom Minn. 54 (i senare bearbetat brev fr. 1817).
4) som studerar l. sysslar med l. är kunnig i matematik; äv. pregnant: lämpad för matematik l. matematiska studier; kunnig l. skicklig i matematik. Ett matematiskt geni, snille, huvud. Jag föreställde mig en matematisk kvinna såsom något för abstrakt anlagd för mig. Edgren Kovalevsky 67 (1892). Hedenstierna Jönsson 259 (1894).
Ssg: (1) MATEMATISK-NATURVETENSKAPLIG (uttalat ss. två ord). i uttr. matematisk-naturvetenskapliga sektionen av den filosofiska fakulteten, (den vid ett universitet förekommande) sektion vars läroämnen falla inom matematiken o. de naturvetenskapliga ämnena; motsatt: humanistiska sektionen. LärovKomBet. 1884—85, 1: 28.
Spoiler title
Spoiler content