SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRSÄKRING försä4kriŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. -ar (jfr anm. under FÖRSÄKRAN).
vbalsbst. till FÖRSÄKRA. — särsk.
1) till FÖRSÄKRA 1.
a) (numera nästan bl. i historisk stil om konungaförsäkran o. d.) motsv. FÖRSÄKRA 1 a; ofta konkret(are): säkerhet, garanti, särsk. dels om lejd, gisslan o. d., dels om skuldebrev, pant, borgen o. d. GR 1: 267 (1524). Wij .. hade huarken legde eller annen forsäkring begärett. Därs. 8: 328 (1533). The .. tingade .. medh oss .. om försäkringen för theras personer, att the fritt af och an till tractaten komma måtte. Gustaf II Adolf 294 (1627). Om någon begärar aff tigh til låns, så låna .., doch eska lijkwäl en handskrifft, eller pant, eller borgan, eller och någon annan försäkring. Schroderus Comenius 862 (1639; t. versicherung). När Konunger gifvit Ständerne sin Försäkring. Abrahamsson 134 (1726). Nordström Samh. 1: 85 (1839). — jfr KONUNGA-FÖRSÄKRING.
b) (†) motsv. FÖRSÄKRA 1 c; ofta konkretare: säkerhet. GR 4: 16 (1527). All annan assistence, som till Lifflandz försäkringh och defension tjäna kan. RP 7: 531 (1639). Dahlberg Dagb. 218 (1679; uppl. 1912).
2) till FÖRSÄKRA 2: på ömsesidighet mellan ett stort antal individer grundad anordning (vanl. avtal mellan tvenne kontrahenter, försäkringsgivaren o. försäkringstagaren) till täckande av (till sin storlek uppskattbara l. till en viss summa värdesatta) ekonomiska förluster l. behov, i den mån som den eventualitet vilken avtalet avser (försäkringsfallet) inträffar. Taga, annulera en försäkring. Försäkringar på Skip eller Gods. Sjöl. 1667, Förs. 1. Enskylte personer torde mera hädanefter blifva hugade, at gifva och taga Försäkringar sig emellan. PH 5: 2965 (1750). Schrevelius CivR 2: 640 (1847). Få torde de vara, som icke å sina hus och sin lösegendom söka försäkring mot skada genom eld och brand. Alm(Sthm) 1874, s. 34. Försäkringar mot brandskada, sjöskada samt försäkringar på lif. Ribbing LifförsHb. 2 (1904). — jfr ANSVARIGHETS-, AUTOMOBIL-, BRAND-, EGENDOMS-, FOLK-, GARANTI-, HAGELSKADE-, INVALIDITETS-, KAPITAL-, KARENS-, KREATURS-, LIV-, OLYCKSFALLS-, PENSIONS-, PERSON-, SAK-, SJUK-, SJÖ-, STÖLD-, ÅLDERDOMS-, ÅTER-FÖRSÄKRING m. fl.
3) (i fackspr., i sht tekn. o. sjöt.) till FÖRSÄKRA 3; äv. konkret(are). (En byggmästare bör) Förstå at bygga åtskillige slags Qvarnar, så Väder- som Vattn-Värck med sine Dammar och deras rätta förbindning och försäkringar. Carlberg SthmArchitCont. E 4 b (1740). (Fönsterrutornas) försäkring med Vind- och Storm-Järn. Därs. F 4 a.
4) (†) till FÖRSÄKRA 4: säkerhet. Mentor .. fram förde (sina ord) med en sådan Försäkring och frimodighet den han aldrig tilförene hos någon Menniska funnit. Ehrenadler Tel. 32 (1723).
5) (†) till FÖRSÄKRA 5. Til widhare försäkringh (om hans synders förlåtelse) meddeelte (jag) honom Herrans höghwerdigha Natward. Rudbeckius Horn D 4 b (1618).
6) (†) till FÖRSÄKRA 6, 7: visshet, förvissning. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 126 (1669). En känbar visshet och försäkring om nåden. Nohrborg 582 (c. 1765).
7) till FÖRSÄKRA 8: bestämt påstående; bestämt löfte; numera företrädesvis i pl. Brahe Kr. 19 (c. 1585). Wij Christna, som hafwa försäkring om thet ewiga Lijfwet. Emporagrius Oxenstierna 78 (1655). Vänskapens pligter fordra något annat, än visiter, famntag, försäkringar och bjudningar. Leopold 3: 436 (1797, 1816). Ryska hofvet (hade) gifvit .. baron Ribbing .. bestämda försäkringar om sina fredliga afsigter. Odhner G3 1: 188 (1885).
Ssgr: A (†): (1 a) FÖRSÄKRING-PUNKT. Jnrymmendis eder all then försäkring punctar och articlär j .. aff oss begärendis haffue warid. GR 6: 97 (1529).
-SKRIFT, se D.
B (†): FÖRSÄKRINGA-BREV, se D.
C (†): FÖRSÄKRINGE-BALK, -LÖN, se D.
D (i allm. till 2; ofta av mer l. mindre fackspråklig prägel o. delvis med motsvarigheter i ssgr med ASSURANS): FÖRSÄKRINGS-ACKVISITÖR. försäkringsagent. —
-AGENT, m.||ig. agent för försäkringsbolag. NF 1: 260 (1875).
(1 a) -AKT. hist. handling l. dokument innehållande en regents konunga- l. regentförsäkran. Den Försäkrings-Act som Kongl. Maj:t den 21 Augusti 1772 oss gifvit. AdP 1789, s. 388. Finland 84 (1893).
-AKTIEBOLAG~10002 l. ~10020. Försäkrings Aktiebolaget Skandia. FörsABSkandia 11 (i handl. fr. 1854).
-ANSTALT~02 l. ~20. (aktie)bolag l. förening som driver försäkringsrörelse. Wikforss 2: 893 (1804). SFS 1886, nr 80, s. 1. jfr RIKS-FÖRSÄKRINGS-ANSTALT.
-AVGIFT~02 l. ~20. avgift som erlägges för tagen försäkring. FörordnFörmonsrätt 1/6 1748, s. 3. SFS 1891, Bih. nr 65, s. 1.
-AVTAL~02 l. ~20. Schrevelius CivR 2: 409 (1847).
-BALK. (-säkringe- 1667. -säkrings- 1750 osv.) (förr) benämning på avdelningen (balken) om sjöförsäkring i 1667 års sjölag. Sjöl. 1667, s. 79. PH 5: 2965 (1750).
-BESTÅND. försäkringsstock. AB 1899. nr 241, s. 2.
-BEVIS. (föga br.) försäkringsbrev. Wikforss 2: 893 (1804). Lundell (1893).
-BOK. motbok för delägare i (viss) livränte- o. kapitalförsäkringsanstalt. Frey 1849, s. 236. Försäkringsboken N:o 34992 med Ränte- och Kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm .. har förkommit och dödas. PT 1908, nr 4 A, s. 4.
-BOLAG~20 l. ~02. bolag som driver försäkringsrörelse. Snällp. 1848, nr 68, s. 2. Delägare i ömsesidigt försäkringsbolag äro försäkringstagarna. SFS 1903, nr 94, s. 21.
-BREV. (-säkringa- 1667. -säkrings- 1593 osv.)
1) till 1 a.
a) (förr) lejdebrev, skyddsbrev o. d. Petreius Beskr. 2: 119 (1614). Aldenstund han (dvs. Willibrord) aldraförst kom til Pipinum, vndfick han aff honom Försäkrings Breeff, at ingen skulle tilfoga honom någet Wåld (när han predikade för friserna). Schroderus Os. 2: 386 (1635). Skydds- och försäkringsbref utfärdades både åt frälse- och ofrälsemän. Strinnholm Vas. 1: 213 (1819). Schybergson FinlH 1: 505 (1887).
b) (†) pantbrev, revers, obligation o. d. (För den del av sin gjorda försträckning till Sverges rike för vilken särskild pant icke utsatts) hafwer H. F. N. elliest någre H. K. M:tz Försäkringzbref om betalningen. Chesnecopherus Skäl S 2 b (i handl. fr. 1593). De som ej strax kunde få betalning ärhöllo Försäkrings-Bref, att bekomma den framdeles. Hallenberg Hist. 2: 653 (1790).
2) till 2. Sjöl. 1667, Förs. 3. Försäkringsaftalets alla bestämmelser innehållas i ett kontrakt, ett försäkringsbref, som plägar kallas polis. Alm(Sthm) 1874, s. 35.
-BRANSCH.
1) försäkringsgren.
2) försäkringsväsende; vanl. i sg. best. Han arbetar i försäkringsbranschen.
-DIREKTÖR. direktör vid försäkringsbolag. —
-FALL. särsk.: eventualitet för vilken försäkring gäller. Då försäkringsfallet inträffar, utbetalas försäkringssumman.
-FOND. i försäkringsbolags balansräkning ss. skuld upptagen fond, bildad av ersättningsreserv (motsv. försäkringsbelopp som anmälts l. förfallit till ersättning, men ännu icke blivit utbetalda) o. premiereserv (det försäkringstekniskt beräknade värdet av bolagets ansvarighet på grund av försäkringsavtal). Alm- (Sthm) 1874, s. 43.
-FÖRENING.
1) förening för ömsesidig försäkring mot risker av ett l. annat slag. Ahlström Eldsl. 456 (1879). Svenskarna .. i Amerika .. ha sina egna .. försäkringsföreningar. Hedin Pol 2: 353 (1911).
2) elliptiskt: förening av personer anknutna till o. värksamma inom försäkringsväsendet. Svenska försäkringsföreningen.
-GIVARE. anstalt (bolag, förening) som enl. försäkringsavtal åtagit sig att vid inträffande försäkringsfall utbetala ersättning för uppkommen skada l., vid liv- l. annan personförsäkring, det överenskomna försäkringsbeloppet. FörsäkrHafveristadga 1750, s. 1. SFS 1927, s. 91.
-GREN. gren inom försäkringsväsendet. Ahlström Eldsl. 469 (1879).
-HAVARE. SvT 1852, nr 19, s. 1. Med försäkringshavare förstås den, vars intresse är försäkrat mot inträffande skada. SFS 1927, s. 91.
-INSPEKTION. inspektion över försäkringsanstalter o. deras värksamhet; särsk. konkret om centralt ämbetsvärk som har att utöva dylik inspektion (o. föra försäkringsregister). PT 1903, nr 228 A, s. 4.
-INSPEKTÖR.
1) (i Sv. före försäkringsinspektionens inrättande, i Finl. fortfarande) statsanställd person som äger att utöva inspektion över försäkringsanstalter o. deras värksamhet. SDS 1894, nr 418, s. 2.
2) av försäkringsbolag anställd person som utöver sin värksamhet ss. agent har ansvaret för organisationen inom visst honom tilldelat område. —
-INTENDENT. = -INSPEKTÖR 2, vid vissa bolag. PT 1903, nr 148 B, s. 2.
-KONTOR.
1) (förr) i uttr. brand- och försäkringskontoret, benämning på en försäkringsanstalt i Sthm. Thet här i Vår Residence Stad inrättade Brand- och Försäkrings Contoiret. FörordnFörmonsrätt 1/6 1748, s. 2. Ahlström Eldsl. 457 (1879).
2) affär som förmedlar försäkringar, premieinbetalning, vinstutdelning o. d. —
-LÄKARE. läkare som är anställd vid livförsäkringsanstalt l. för dess räkning undersöker försäkringssökande. Ribbing LifförsHb. 58 (1904).
-LÖN. (-säkringe- 1667. -säkrings- 16671750) (†) försäkringsavgift. Sjöl. 1667, Förs. 16. FörsäkrHafveristadga 1750, s. 13.
-MAN, m. person som ägnat sig åt o. är värksam inom försäkringsväsendet. TT 1896, Allm. s. 162.
-MATEMATIK. gren av den tillämpade matematiken som behandlar inom försäkringsväsendet, särsk. livförsäkringen, förekommande frågor. BonnierKL (1924).
-MATEMATISK. Försäkringsmatematisk sakkunskap. PT 1909, nr 218 A, s. 3.
-MEDICIN(EN). läkarvetenskapen tillämpad på frågor som beröra liv- o. olycksfallsförsäkringsväsendet. Ribbing LifförsHb. 24 (1904).
-POLIS, r. försäkringsbrev. SFS 1830, s. 478.
-PREMIE. försäkringsavgift; äv. oeg. o. bildl. Widegren (1788). Utgifterna för rustningsändamål .. utgöra ett slags försäkringspremie för de fredliga förhållandenas ostörda fortvaro. 2UB 10: 427 (1907).
-REGISTER. (från o. med 1918 av försäkringsinspektionen, tidigare av patent- o. registreringsvärket o. Kungl. M:ts befallningshavande fört) register över försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. SFS 1903, nr 94, s. 51. Därs. 1917, s. 2347.
-RÅD.
1) sedan 1918 fungerande myndighet som äger att avgöra alla tvistefrågor rörande obligatorisk olycksfallsförsäkring. BtRiksdP 1917, A. K. nr 458, s. 3.
2) titel på tvenne ledamöter i den under 1 nämnda institutionen. 2NF 35: 1188 (1923).
-RÄTT, r. l. m.
1) (förr) specialdomstol för avgörande av sjöförsäkrings- o. haverimål. FörsäkrHafveristadga 1750, s. 2.
2) gren av rättsordningen o. rättsvetenskapen som rör försäkringsfrågor. Björling CivR 2 (1906).
-RÖRELSE. Lille Försäkr. I (1882). Försäkringsrörelse må, förutom av anstalt, som inrättats av staten, drivas endast av försäkringsaktiebolag eller av bolag eller förening, grundad på delägarnes ömsesidiga ansvarighet (ömsesidigt försäkringsbolag). SFS 1917, s. 497.
-SEDEL.
1) till 1 a: revers, obligation, mottagningsbevis o. d.; numera bl. hist. om av kronan enl. 1719 års riksdagsbeslut utfärdat, äv. ss. betalningsmedel gångbart bevis på (mot en lösen av 2 öre silvermynt på dalern) inlösta mynttecken, vilket tillförsäkrade innehavaren framtida betalning (efter 14 öre silvermynt på dalern). Hr Lectoren .. skall undfå det depositum som för honom är insatt, jempte försäkringz zedlen. VRP 17/10 1719. SynodA 1: 369 (1750). En Ständernas Mynt- och Försäkrings-Sedel .. stor 110 D(ale)r 11 öre smt. VDAkt. 1757, nr 538. VittAH 23: 321 (1857, 1863). jfr: 14 öre Smts-Försäkringssedlarne. 2RARP 5: 64 (1727).
2) (†) till 2: försäkringsbrev, -polis. Wikforss 2: 893 (1804).
-SKILLING. (†) försäkringsavgift, -premie. FörordnFörmonsrätt 1/6 1748, s. 3. ReglSthmBrandförsCont. 1807, s. B 1 a. —
-SKRIFT. (-säkring- 1654. -säkrings- 16641904) (numera bl. ngn gg i historisk framställning) till 1 a (o. 7): skriftlig säkerhet l. garanti, skriftlig förbindelse. Ekeblad Bref 1: 368 (1654). Stiernman Com. 3: 203 (1664). Han .. skulle gifva från sig en försäkringsskrift på heder och ära, at befrämja Kongl. Maj:ts nytta. Loenbom Stenbock 1: 61 (1757). Ömsesidiga försäkringsskrifter gåfvos (mellan hertig Karl o. rådsherrarna efter Johan III:s död). SvH 4: 196 (1904).
-STOCK. SD(L) 1897, nr 341, s. 2. Försäkringsstock, det samfällda försäkringsbeloppets storlek i ett försäkringsföretag. 2NF (1908).
-SUMMA. Dalin Arg. 1: 126 (1733, 1754). Försäkring förutsätter .. Ett visst maximum, som försäkringsgifvaren lofvar, att i händelse skada sker betala. (Försäkringssumman). Schrevelius CivR 2: 638 (1847). Endast tre inhemska bolag, hvilka tillsammans ansvarade för den ganska obetydliga försäkringssumman af icke fullt 34 millioner kronor. Thule 1873—1898 1: 5 (1898).
-SÖKANDE, m.||ig. person som ansöker om försäkring. Brinton LäkUtlLifförs. 8 (1867).
-TAGARE. person som med försäkringsgivare ingår avtal om försäkring (o. betalar premierna därför). Försäkringsgifvaren, ersätter til .. Försäkringstagaren värdet för .. försäkrade Skep och Fartyg eller Gods och Egendom. FörsäkrHafveristadga 1750, s. 1. SFS 1927, s. 91.
-TEKNIK. GHT 1897, nr 45 A, s. 2. Den svenska försäkringstekniken har gått kraftigt framåt under senare tid. HbLivförsAckv. 43 (1924).
-TEKNISK. SD(L) 1892, nr 195, s. 4. Försäkringstekniska byrån (i pensionsstyrelsen). SocHb. 466 (1925).
-TID. tid under vilken en försäkring gäller. Alm(Sthm) 1874, s. 39.
-VILLKOR~20 l. ~02. Atterling LifförsKat. 19 (1864). (Obetydligare åderbrock) behöfva .. ej föranleda skärpta försäkringsvillkor. Ribbing LifförsHb. 101 (1904).
-VÄRK, n. (†) försäkringsanstalt. PH 12: 267 (1782). Stockholms Stads Försäkrings-Verk. DA 1808, nr 57, s. 3 (om brandförsäkringskontoret i Sthm). Dalin (1852). Lundell (1893).
-VÄSEN(DE). sammanfattningen av allt som rör försäkring av olika slag. NF 2: 1043 (1878). I så godt som alla länder hafva åtgärder vidtagits från det allmännas sida för försäkringsväsendets främjande. LAHT 1911, s. 418.
-ÅLDER. ålder som ngn har, då han låter livförsäkra sig o. d. LifförsBolSv. 10 (1892).
-ÄGARE. försäkringshavare. Bäckman Lifförs. 11 (1899).
Avledn.: FÖRSÄKRINGSBAR, adj. till 2: som kan antagas till försäkring. SFS 1863, nr 46, s. 16. Mannen var öfver 60 år och frun led af hektik, så att ingen af dem var försäkringsbar. Hedenstierna Vett 160 (1887). Möbler, husgeråd och andra försäkringsbara lösören. FFS 1896, nr 12, s. 13.
Spoiler title
Spoiler content