MIMIAMB mim1iam4b l. mi1-, l. MIMJAMB mimjam4b, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-iamb 1912 osv. -jamb 1924 osv.)
Etymologi
[jfr t. mimiamben, pl., eng. mimiambi, pl., fr. mimïambe; av gr. μιμίαμβοι, pl., till μῖμος (se MIM) o. ἲαμβος (se JAMB)]
(om förh. under antiken) mim (se d. o. 2) på jambiskt versmått. 2NF (1912). Mimiamben, som gav dramatiska scener ur det lägre folklivet. 3NF 8: 1000 (1928).
