SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MISTEL mis3tel2, äv. 40, r. l. m. ((†) n. Lind (1749)); best. -n, ngn gg -en (IErici Colerus 1: 352 (c. 1645), Retzius FlVirg. 109 (1809)); pl. mistlar.
Etymologi
[jfr d. mistel, fsax. o. fht. mistil, t. mistel, feng. mistel; jfr äv. sv. dial. mistelten, isl. mistilteinn (se nedan under ssgr); möjl. till en motsvarighet till t. mist (se MIST-); växten sprides gm fågelexkrementer]
den på vissa träd parasiterande, till fam. Loranthaceæ Juss. hörande busken Viscum album Lin., jfr FLOG-RÖNN 2, MISPEL 6. Schroderus Lex. 51 (1637). November .. 3. eller 4. Dagar för Nytenningen, skal man skiuta ned Mistelen aff Eken med een skarp Pijl .., han är godh emot fallande Soot (m. m.). IErici Colerus 1: 352 (c. 1645). I England upphänges om julen en mistelkvist i hemmen, och den som överraskar en dam under misteln, äger rätt att kyssa henne; även till oss har seden på sistone .. spritt sig. Östergren (1932).
Ssgr: MISTEL-BARK. Haartman Sjukd. 131 (1765). —
-BUSKE. mistel. Fischerström Mäl. 279 (1785). SvBotT 1925, s. 408. —
-BÄR. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 266 (1857). —
-GREN. Backman Dickens Pickw. 1: 454 (1871). —
-KVIST. SvSlöjdFT 1906, nr 4, s. 6. —
-SLÄKTE(T). bot. växtsläktet Viscum Lin. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 265 (1857). —
-TELNING. = -ten 1. Sundén (1887). —
-TEN. [sv. dial. mistelten; jfr d. mistelten, isl. mistilteinn, feng. mistiltán, eng. mistletoe]
1) eg.: gren av mistel; pil förfärdigad av en mistelgren. Loke uppmanade den blinde Had att med misteltenen skjuta Balder. Wisén Oden 103 (1873). Östergren (1932).
2) (numera knappast br.) mistel. Rudbeck Atl. 2: 236 (1689). Björkman (1889). —
-TRAST. (föga br.) fågeln Turdus viscivorus Lin., dubbeltrast, som antagits förtära mistelns bär o. därigm åstadkomma att växten sprides. 3NActaSocScUpps. VIII. 7: 11 (c. 1700). 2NF (1912). —
-VÄXT. bot. växt tillhörande familjen Loranthaceæ Juss. Nathorst JordH 908 (1894).
Spoiler title
Spoiler content