SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1944  
MJAU mja͡u4 l. mja͡ω4, interj.
Ordformer
(äv. skrivet miau. mau c. 1755)
Etymologi
[jfr d. mjav, nor. mjau, t. miau, äv. mau; ljudhärmande; jfr JAM, MJAM]
interj. återgivande kattens läte; äv. i substantivisk anv. Katten lät höra ett utdraget mjau. Schultze Ordb. 3061 (c. 1755). Norman GossLek. 24 (1878).
Spoiler title
Spoiler content