SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MUSIV- musi3v~ l. mɯ-, förr äv. MUSIVER-.
Ordformer
(mus- 1768 osv. muss- 18321926. -iv 1807 osv. -iver 17681781)
Etymologi
[jfr t. musiv-, ävensom eng. musive, fr. mussif; av senlat. musivus (se MUSIVISK)]
i ssgr: som är av mosaik, musivisk, mosaik-.
Ssgr (i fackspr.): A: MUSIV-ARBETE~020. [jfr t. musivarbeit] mosaikarbete; vanl. konkret. Pfeiffer (1837). (Golvets) vackra musivarbete. Rydberg RomD 142 (1877).
-BRONS. (mera tillf.) = -guld. Strindberg Hafsb. 98 (1890).
-GULD. (musiv- 1812 osv. musiver- 17681781) [jfr t. musivgold]
1) ett slags massa i form av små guldglänsande fjäll som utgör en förening mellan tenn o. svavel (tennsulfid) o. som (i sht förr) användes till bronsering o. oäkta förgyllning, oäkta bladguld. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 58 (1768). ArbB 283 (1887).
2) ett slags mässing (av omkr. 65 % koppar o. 35 % zink). BonnierKL 8: 535 (1926).
-SEENDE, p. adj. zool. mosaikseende. NF 7: 699 (1883).
-SILVER. [jfr t. musivsilber] ett slags massa som utgöres av en finpulveriserad, silverglänsande legering av tenn, vismut o. kvicksilver o. som (i sht förr) användes till oäkta försilvring. Söderström Henry o. Trommsdorff Kem. 176 (1807). VaruhbTulltaxa 1: 170 (1931).
B (†): MUSIVER-GULD, se A.
Spoiler title
Spoiler content