SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MUSTASCH musta4ʃ, r. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) -s Hausen AntiqvForsknR 1871, s. 64 (c. 1750: myxtages)).
Ordformer
(mous- 16781862. mus- 1703 osv. mys- 1678c. 1755. myx- 17401767. -acer, pl. 17401752. -ache (-ach) 1678 (: Mystacher, pl.), 18201902. -achier, pl. c. 1678. -age 17031808. -ages, pl. c. 1750. -agier, pl. 17471787. -asch 1757 (: Mustascher, pl.), 1801 osv. -asche 17731814. -asier, pl. 1749c. 1755. -askjer, pl. 1749)
Etymologi
[jfr d. moustache, t. moustache; av fr. moustache, av it. mostaccio, till gr. μύσταξ, överläpp, mustasch]
1) skägg på överläppen; i sg. dels om hela skäggbeklädnaden, dels om var särskild av dess hälfter; ofta i pl., om hela skäggbeklädnaden på överläppen. Långa, korta, hängande, uppvridna, borstiga, vaxade mustascher. Ha, få, lägga sig till med mustascher. Raka av sig mustascherna. Borsta, stryka upp sina mustascher. Sitta och sno sin mustasch. Han tuggade på sin ena mustasch. Columbus MålRoo 57 (c. 1678). Det monopolium på mustacher som Svenska militären tillvällat sig, har gifvit dem större fördelar än mången tror. UT 1840, nr 71, s. 2. Hugo sade bara: Hundra millioner skock .. men han sade det i moustachen. Knorring Förh. 2: 243 (1843). (Jag hade) ingen annan sorg försökt, / Än att mustaschen växer trögt! Runeberg 2: 8 (1848). Alltid var han ytterst fin och putsad, med polerade naglar, brända mustascher och nackbena. Duse GrundH 61 (1909). — jfr BEVÄRINGS-, HÄNG-, KINES-, LÖS-, STUBB-, TANDBORST-, VALROSS-MUSTASCH m. fl.
2) på djur: ovanför munnen sittande längre, utåtstående hår l. borst; morrhår; särsk. om knippevis sittande borst; förr zool., numera bl. skämts. med anslutning till 1. VetAH 1740, s. 327 (på lämmel). Thomson Insect. 314 (1862; på vissa insekter). Nyfikna sälar sticka upp mustascherna. VFl. 1906, s. 112. Bergman Mark. 6 (1919).
Ssgr (i allm. till 1): MUSTASCH-BEPRYDD, p. adj. mustaschprydd. Stiernstolpe Blumauer 49 (1825).
-BINDA, r. l. f. för formning av mustascher. Henriksson Tyskl. 267 (1901).
-BORSTE. för borstning av mustascher. Lind (1749; under bart-bürste).
(2) -FLÄDERMUS~002 l. ~200 l. -FLADDERMUS~002 l. ~200 zool. flädermusen Myotis (Vespertilio) mystacinus Leisl. Lilljeborg Däggdj. 154 (1870).
-FORMARE, r. l. m. jfr -binda. SöndN 1895, nr 16, s. 8.
-KAM. jfr -borste. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 7.
-KOPP. (förr) större kaffekopp med särskild anordning för att hindra mustascherna att doppas ned i drycken vid drickandet. Hallstén o. Lilius (1896). SvD(A) 1944, nr 286, s. 12.
-PRYDD, p. adj. De mustaschprydda läpparna. Topelius Fält. 2: 71 (1856).
-SVÄRTA, r. l. f. (i sht förr) för svärtning av mustascher, hår o. d. VexjöBl. 1831, nr 51, Bih. s. 2. —
-TINKTUR. för styvning av mustascher. VaruhbTulltaxa 1: 186 (1931).
-VAX. (i sht förr) för vaxning av mustascher. Veritabelt extra godt Moustage-Vax, tjenligt för Herrar Officerare och andra Militairspersoner. DA 1808, nr 106, Bih. s. 2.
Avledn.: MUSTASCHERAD, p. adj.
1) (numera i sht skämts.) till 1: som har mustascher, mustaschprydd. Några ungherrar, deribland några mustacherade. Snellman Tyskl. 368 (1842). Eriks mustacherade läppar. Forssman Aftonl. 10: 78 (1902). särsk. oeg. En mustascherad kyss. Braun Dikt. 1: 137 (1837).
2) (†) zool. till 2, i uttr. mustascherad nattblacka, mustaschflädermus. Nilsson Fauna 1: 45 (1847).
Spoiler title