publicerad: 1993
STUBB stub4, r. l. m. (BoupptSthm 1689, s. 177 a (1688; i bet. 8) osv.) ((†) n. Möller (1790; i bet. 4 a), Lindström Bates 211 (1872; i bet. 4 a)); best. -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. stubbe, i ä. språkprov möjl. äv. till sg. stubba, Bureus Suml. 43 (c. 1600) osv.) ((†) -er, sannol. äv. att hänföra till sg. stubbe, möjl. äv. till sg. stubba, Hyltén-Cavallius Vär. 1: 450 (i handl. fr. 1618: stikke stubber), Wasenius NorrlBoskSk. 30 (1751); = Trolle Duvall 1: 221 (1875; i bet. 1 e)) l. STUBBE stub3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (se ovan), förr sannol. äv. -er (se ovan); förr äv. STUBBA, r. l. f. l. m.?; best. -an (Dan. 4: 12 (Bib. 1541)); pl. -or (G1R 23: 433 (1552: stubbona, pl. best.), LfF 1899, s. 102 (1656: stubbona, pl. best.)), möjl. äv. -ar l. -er (se ovan).
Ordformer
(stobb- i ssg 1853 (: stobbknif). stobbar, pl. 1889. stubb (-w-) 1640, 1720 (i bet. 2), 1733 (i bet. 8), 1769 (i bet. 1, 4, 8) osv. stubb- (stub-) i ssgr 1541 (: stubåkren) osv. stubba 1541 (ss. obj.; i bet. 2)—1747 (i bet. 4 a). stubba- i ssgr 1530 (: Stubbakarla)—1963 (: Stubbastolen). stubbe 1538 (i bet. 2), 1738 (i bet. 1) osv. stubbe- (stube-) i ssgr 1540 (: stubbe godz, stubbekarar), 1542 (: Stubbe heman) osv. stubben (stuben), sg. best. 1541 osv. stubbo, efter prep. 1530 (: aff Stubbo). stubbo- i ssg 1909 (: stubbokvarnen). ståbba 1634 (i bet. 6). ståbbe 1634 (i bet. 6))
Anm. Med avseende på fördelningen av formerna stubb o. stubbe på de olika betydelserna se äv. parenteserna efter momentsiffrorna.
Etymologi
[fsv. stubber (i bet. 4), stubbe (i bet. 1—4 samt: nybygge upptaget på allmänning, jfr bet. 2 b γ), fd. stubbæ (d. stub, stubbe, i bet. 1—5), fvn. stubbr (i bet. 1), stubbi (i bet. 1, 2), nor. dial. stubb (i bet. 1), stubbe (i bet. 1, 2), mlt. stubbe (i bet. 2 samt koll.: busksnår) (lt. stubben, stubbe, stobben, i bet. 2), mnl. stubbe (i bet. 2—4) (nl. stobbe, i bet. 2 samt: stor torvstapel, torvhög (jfr bet. 7)), fris. stubbe, feng. stub(b) (eng. stub, i bet. 1—4, 6); till en hypokoristisk ombildning av det fornspråkliga stuƀ- som ingår i STUV, sbst.1 — Jfr STOM, sbst.1, STUBBO, STYBB, sbst.1, STYBBE, sbst.3]
1) (stubb, förr äv. stubbe) (utom i c, e, f numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ngt kort l. avkortat l. förkortat l. ngt som återstår; rest l. stump; äv. om kort o. kraftig (lodrät) pinne, särsk. om årfäste. Thet är farligit äta Kersebär medh Herrom, the kasta enom stubben vnder öghonen. PErici Musæus 2: 328 a (1582; i bild). (Vid kyrkan hade en fallen runsten legat) som än qwarstående stubben bewitnar. Schück VittA 2: 376 (i handl. fr. 1673). (Fr.) Arrêtes .. (sv.) Stubbarne af en afskuren häst-swantz. Möller 1: 103 (1745); jfr d. Stubb .. Notat rem quamvis minorem a suo continuo abruptam. Ihre (1769). Flottåror jemte stubbar. SD(L) 1893, nr 206, s. 4. Svaret (från en skogsbo) blir oftast (på fråga om väglängden) .. ”Åh nej, icke så långt; bara en stubb” (en bit). Schröder Skid. 44 (1900). — jfr REP-STUBBE.
a) om ljusstump, i namnet på leken tända stubb. Tända stubb. En blindbock får ett tänt ljus i handen. Med detta skall han söka tända ett annat ljus. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 2: 44 (1950).
b) om kort o. tjock avsågad l. avhuggen bit av avkvistad stock, använd bl. a. som underlag då man hackar l. hugger, kubbe; jfr 2. (I Stiftssynoden 1738) gafs tilkänna, huruledes på många ställen hit in til är i bruk, at bröllopsfolket på andra dagen dansa omkring den så kallade stubben, hwarwid mycken lättsinnighet och förargelse föröfwas. SynodA 1: 345 (1738). (Dagen efter bröllopet) ställes en stubbe (stäbba, stabbe) midt på golfvet, och på den ett fat, hvari insamling sker, först till Spelmännen och sedan till ”Diskvaskan”. Dybeck Runa 1842—43, 4: 61. Korfstoppningsmaskiner och stobbar för köttets hackning .. böra ständigt vara omsorgsfullt rengjorda. Palmberg Hels. 878 (1889). — jfr HUGG-, KNIP-, RID-STUBBE. — särsk.
α) (†) i uttr. stå på stubben, namn på viss kamplek. Fordna Swears Kämpe-Lekar .. Juleklubban; Stå på stubben (osv.). Bergius Småsak. 5: 63 (1756).
β) (förr) i stolpkvarn: kraftig stolpe varomkring kvarnhuset är vridbart. SvKulturb. 11—12: 183 (1932).
c) (vard.) sjöt. om den fasta undermasten på seglande skepp; jfr 2. Vi hade icke väl fått hem ankaret, förrän .. passadvinden kom hvisslande i tackel och tåg, så att vi med ”bottenrefvad fock och stormärssegel på stubbe” togo afsked af Westindien. Gosselman Sjöm. 2: 142 (1839). — jfr MAST-STUBBE.
d) (i sht förr) svans som kortats av gm att den yttre delen skurits av så att endast en kort bit närmast svansroten återstår, stubbad svans, svansstump; äv. metonymiskt, om djur med sådan svans; äv. om djuröron som kortats av på liknande sätt. (Sv.) Stubb .. (t.) der Stutz, ein abgestutzter Schwantz an einem Pferde oder Hunde. Lind (1749). Fläkta med stubben. Heinrich (1814). (Assessorn) hade redan dagen före slädpartiet varit ute och åkt med sina båda små ljusbruna stubbar. Knorring Förh. 1: 229 (1843). Undertecknad har tillwaratagit en Qwiga, ljusröd till färgen, märkt med afskörd och 2:ne nyggar i stubben å wenstra örat. GotlLT 1852, nr 46, s. 4. Anm. stubbar, pl., i bet.: hästar med stubbad svans, har sannol. givit upphov till det stubbare, häst med stubbad svans, som möter i nedanstående språkprov, under påverkan av sådana ord som HOPPARE, LÖPARE, SPRINGARE, TRAVARE. En ensitsig Calesch som kan föras med en a twå hästar är til salu .. äfwenledes fås underrättelse på samma ställe om et par bruna felfria Stubbare, som kan nyttjas. EP 1792, nr 48, s. 4.
e) fisk. om kortare längd l. del av längd (se d. o. 7) av sammanbundna backor (jfr BACK-LÄNK); äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) speciellare: sälnät l. kutnät. Något Sjelfiska brukas här också på Östra sidan om landet (dvs. Öland), med så kallade Resegarn och Stubbar. Åhstrand Öl. 59 (1768). Hvarje lina har .. 40 à 50 krok. En sådan lina med tillbehör kallas backe och 6 à 7 backar tillsammans kallas stubb. Flere sådana stubb sammansättas ofta från ett fartyg till en längd af 4 till 5,000 famnar, med bortåt 1,500 krok. Trolle Duvall 1: 221 (1875). En .. kortare längd kallas en ”stubb”, en längre kallas ”länk”. (Haneson o.) Rencke Bohusfisk. 152 (1923). SvFiskelex. 551 (1955).
f) (stubb) fisk tillhörig familjen Gobiidæ (vars medlemmar har ringa storlek), smörbultar; äv. om (mindre exemplar av) havsöring. Stubb .. (Go'bius). LoW (1911). Stubb, (dvs.) havslaxöring, särskilt mindre ex. SvFiskelex. (1955). — jfr GLAS-, KLAR-, LER-, SIMP-STUBB m. fl.
g) [delvis till STUBBA, v., l. STUBBIG] ss. förled i ssgr: stubbad l. (kort o.) tvärt l. liksom tvärt avskuren; kort; se STUBB-HÅR, -KLIPPA, -SKÄGG, -STJÄRT, -SVANS m. fl.
2) (stubbe, äv., numera bl. koll., stubb) om (den oftast helt korta) stamdel som sitter kvar med rötterna i jorden, sedan ett träd (l. en buske) fällts l. (dött o.) brutits av nedtill; äv. om sådan stamdel med inbegrepp av rötterna (i sht när stamdelen med rötterna upptagits ur marken); äv. (numera nästan bl. i bet. b α) om den nedersta delen l. stamändan (o. roten) av växande träd; jfr 3. VarRerV 56 (1538). Borde honom fulstoort ett rijs. / Jtt rijs som hadhe nöter burit, / I tolff åår för än thet bleff aff stubban skurit. Svart Gensw. K 1 b (1558). Brede wid them stod ett furuträ, och en hög stubbe hoos furan, och räkte up i grenarna. Verelius Gothr. 37 (1664). En häck .. af 20 eller 30 års wäxt .. har så wäl gamla stubbar som unga språng. Serenius EngÅkerm. 16 (1727). Commerce-Deputationens Betänkande .. håller .. före .. at alla ekar, som til skeps- och byggningsvirke .. fällas, icke måge huggas af stubben, förr än de samma förut i rättan tid varit afskalade. 2RARP 12: 330 (1741). Tiär-weden war intet annat än gamla Tallstubbar upgrafne af jorden, hwilka stubbar förmentes endast blifwa utaf gamla och mogna Furor, hwilka aldeles intet i jorden förruttna. Linné Gothl. 176 (1745). I raska tag hugger han rötterna af en stubb och kastar sig sedan under ett sakta stönande öfver själfva stubben. Allardt Byber. 1: 131 (1885). Rötan kan med tiden sprida sig ända ned i stubben och ut i de grövre rötterna samt från stammen även ut genom grenarna. SvSkog. 325 (1928). Ekelöf Utflykt. 156 (1947). — jfr AL-, ASK-, BJÖRK-, BOK-, EN-, FURU-, GRAN-, LIND-, MODER-, PLOMMON-, ROT-, RÖNN-, TÖRE-STUBBE m. fl. — särsk.
a) i koll. anv. Kyrkiowachtaren schall affhugga schoghen och stubben aff kyrkiogårdhen och utbära all roscherij (dvs. skräp) ifrån kyrkian. Murenius AV 347 (1657). Först lämnas hög stubb, ej allenast deraf, at wirket hugges på djup Snö, utan ock för det den nedra delen af Träet är mera fast och hård, således beswärligare at skjära af och klyfwa. Brauner Bosk. 99 (1756). Upptagning och putsning af stubb, färdig till inresning i (tjär)ugnen .. 150 (riksdaler). Rejmers Koln. 53 (1868). Vid insjön fabrikerna torna / sig skyhögt, af skogen är stubben / det enda, som finns af det forna. Fröding Reconval. 16 (c. 1908). Far gick upp klockan fyra om sommarmorgnarna för att dika ut mossar och rothugga stubb till en nyodling. Ansikten 201 (1932). Min far, som innehade ett dagsverkstorp under godset, hade genom att på kvällarna och i ljusa sommarnätter röja, bryta stubb och sten och odla upp i torpets stenbackar, lagt en del ny åkerjord till torpets förutvarande tegar. Thorsén UpplTorp. 12 (1949). — särsk. i uttr. varken stubb eller stock, anträffat bl. hyperboliskt, liktydigt med: ingenting. Om Siön (vid en översvämning 1682) brutit där (dvs. vid Katwijk) igenom, wore hwarken Stubb eller Ståck aff hela Holland qwarblifwit. RelCur. 132 (1682).
b) i vissa uttr.
α) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på (förr äv. å) stubben, på rot. Sysslomannen .. upwijste ett landtmätarens .. förslag uppå de bielkar och ståckar, som uppå Åkra skog i Wendel woro tillfinnande, såsom ock huru högdt deras wärde wara monde, såsom de nu på stubben ståndande äro. KyrkohÅ 1936, s. 186 (1702). (1689 kunde) man .. på många orter .. af enskildta personer för twå öre silfwermynt få wedstafrummet på stubben till köps, när man sjelf lät det hugga och afföra. Bergv. 2: 422 (1747). Träd på stubben, (dvs.) växande träd, ohugget. Dalin (1854). Kongl. Maj:t .. finner .. den del af ifrågavarande försäljningssumma, hvilken representerar skogens värde å stubben, böra statsverket fortfarande bibehållas. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 7, s. 23.
β) (†) vid stubben, vid l. på avverkningsstället. Såsom wij .. till Wexiö Scholæ bygnat kiört Bielkar 16 à 18 allnar långa, hwilka större dheelen af Allmogen kiöpt och wijdh stubben gifwit 1 .. (daler) Contante Penningar före. VDAkt. 1698, nr 205.
γ) (numera bl. i skildring av ä. förh.) upptaga (jord l. hemman o. d.) av (äv. från) stubben (förr äv. av stubbe), i sht förr äv. uppbryta från rot och stubbe l. upptaga av rot och stubben l. uppodla av stubb och rot, bryta mark o. uppodla (gm att röja skog o. bryta stubbar o. d.); äv. [möjl. utlöst ur sådana uttr. som upptaga osv. av stubben; jfr fsv. stubbe, nybygge (nyodling?) på allmänning utanför det gamla marklandssystemet (l. dess motsvarighet)] ss. förled i sådana ssgr som STUBB-RÄTT, -RÄTTIGHET, STUBBE-BONDE, -GODS, -HEMMAN, -JORD, -RUD, -SKATT, -SKATTE m. fl., särsk. mer l. mindre liktydigt med: nybygges- l. nyodlings-. (Bergsmännen i Nora och Lindes bergslag) måtte få besitta the Heman, som theras Förfäder med stort arbete af stubben uptagit. Bergv. 1: 456 (1693). NoraskogArk. 4: 305 (1716: af stubbe upptagit). 2RA 2: 216 (1727: af stubben uptagit). Try nya torp, kallade Rösta, Kiönsta och Näset, hwarå hus äro bygde, samt ägor af stubb och rot upodlade. OfferdalKArk. N II 1, s. 131 (1753). Fischerström 2: 325 (1780: uptagit .. af rot och stubben). (P. Bille) går (på 1660-talet) til kungs och klagar, att han ”fråntagits den klockarejord, hvarpå han hade drottn. Kristinas bref .. hvilken jord han af stubben med sina händer upptagit hafver.” Hagström Herdam. 4: 38 (1901). Min faders grund och jord, som han och vi, barnen, ha brutit upp från rot och stubbe. Högberg Frib. 288 (1910).
c) i mer l. mindre bildl. anv. — särsk.
α) (i vissa trakter) i namnet på leken lyfta stubbar. Lyfta stubbar. En person sätter sig på golvet med uppdragna knän och knäpper ihop sina händer under låren. En annan böjer sig ner, trär in huvudet under de hopknäppta händerna och söker lyfta den sittande. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 61 (1949).
β) (†) roten o. ursprunget till en släkt l. en familj; stamfader. Nils medh sinne troolofuadhe pijga ähre skylle (dvs. besläktade) j Fierdhe ledh .. I war Gamble Jacob p(er)sson j Knuthe boo Roothen heller stubban, han Födde En son som hethe p(er) Jacopzon, och Eenn dotter som hethe Britha Jacobs dotter, I per Jacobso(n) födde Karin II Karin födde Anders .. III Anders Födde IIII Nils. UppsDP 6/4 1608, Bil. 3/4. Tå bliffva the som politici rekna skylla (dvs. besläktade) till tridie och fierde (led), när man reknar a radice (dvs. från roten). Men .. reknar man ike stubban .. så bliff(ver) thett in secundo, och tertio gradu (dvs. i andra och tredje led). VDAkt. 1655, nr 182. Ah Noah wäl försökt! Ach Ålderbrutne Gubbe! / Jag är utaf tin Ätt, een Teelning af tin Stubbe. Spegel GW 85 (1685). Den historiska bestånds-delen i dessa (gårds)namn .. trottsar ofta hvarje försök till en säker tolkning. Vanligen innebär han likväl en enkel erinran om gamble stubbens personliga namn eller ättanamn. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 166 (1868).
3) (†) på resp. av träd: stam l. stamstock, motsatt: (träddel med) grenar o. kvistar; äv. i bild. Therföre skal Herren affhugga aff Israel bådhe hoffuudh och stiert, bådhe quist och stubba på en dagh. Jes. 9: 14 (Bib. 1541). Stamm kallas .. (ett träd), så framt han sigh vthwidgar vthi Grenar, Qwistar och grönt Löff .. När thesse äre affhugne, heeter han en Stock, Klab eller Stubba. Schroderus Comenius 108 (1639). (Sv.) Stubbe .. (t.) der Stock oder Stamm eines abgehauenen Baums, der Strumpf oder Stumpf. Lind (1749). Schulthess (1885). jfr [ss. översättning av lat. truncus, bål]: Menigheten ryckte .. them (dvs. munkarna helgon)Belätet vthur Händerna, affstumpade thet bådhe Hufwud, Händer och Fötter, och sedan huggo the Stubban vthi små Stycken. Schroderus Os. III. 2: 75 (1635).
4) (stubb, förr äv. stubbe, stubba) om (avskurna) ändar av sädesstrån o. d.
a) koll.: i marken kvarsittande (korta) delar av avskurna (l. nervissnade) sädesstrån l. gräs o. d.; äv. (i individuell anv.): stubbåker; förr äv. (i individuell anv.): i marken kvarsittande (kort) del av avskuret (l. nervissnat) sädesstrå osv., särsk. i pl. (liktydigt med: stubb i koll. bemärkelse). Det sägs att man bör plöja ner stubben, inte bränna den. Skördefolket skar för lång stubb. Möss kilade omkring i stubben. Stubben vek sig under hennes fötter. G1R 29: 396 (1560). När Fåren hafwa öfwerlupit Stubben ära the som fetast. IErici Colerus 2: 130 (c. 1645). Så snart Sädan ähr upskurin om hösten och wintersädet beställt, körer man gärna upp stubben adt dän tillika mäd ogräset som ibland säden ähr upwäxt, må wändas omkring och ruttna. Rosenhane Oec. 62 (1662). Risingh LandB 25 (1671; efter bl. a. skurna baljväxter). Här tillåtes icke, att något hö skal öfver natten ligga osammanräffsadt .. Dock skulle thet väl skaffa stor nytta, att höet finge någon stund ligga på slag eller uppå stubban. Boding ÅngermHush. 27 (1747). The förre (som hävdar att ärtsådd medför gödning) upskära sina Erter med lia, så at stubberne merendels blifwa qwarstående uti åkren, såsom af all annor Sädeswäxt, som är en märkelig gödning för åkren. Wasenius NorrlBoskSk. 30 (1751). Hvad erter anbelangar .. Månge så dem på stubben, ärja dem neder och sedan harfva. Wallerius Åkerbr. 323 (1778). Stubben afslås (sedan klövern skurits) .. och blifwer et förträffligt foder at sätta hull på hästar, men har en aldeles stridig werkan på kor. GT 1787, nr 129, s. 3. Norlind Borgebyminn. 185 (1939). — jfr GRÄS-, HALM-, HÖ-, KLÖVER-, KORN-, RAPS-, RÅG-STUBB m. fl. — särsk. i utvidgad anv., om kvarsittande korta stamdelar av buskar (som liknar gul stubb efter skuren säd). Då den torra årstiden framskrider .. vissnar gräset på campos och buskvegetationen vid staden blir en massa uppbrändt, gult stubb. Lindström Bates 211 (1872).
b) (numera bl. i vissa trakter) i sht i koll. anv.: (nedre delen av) de skurna sädesstråna i en kärve; äv. om nedre delen av en kärve, dvs. den del som utgörs av ”stubb”. Salander Gårdzf. 117 (1727). Jag såg .. beredningen af takhalm. Tröskningen sker allenast på axen, sedan nekerne blifvit upplöste och bundne i än smärre band, som läggas i 2 rader på logen med stubben åt väggarna och axen emot hvarandra mitt på. Barchæus LandthHall. 44 (1773). Sädesgolfvet .. (kallades) säda-lad. Öfverst .. lades ett serskildt lad .. med stubben uppåt. Detta lad, som således tjenar säden till ett slags tak, heter i wärends-målet stubba-flo eller stubba-lad. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 115 (1868). 4GbgVSH V—VI. 4: 12 (1903; om nedre delen av kärve).
5) (stubb) [jfr 3] koll.: mycket kort (o. styvt) utväxande skägg l. (mera tillf.) hår. Som qwast är thennes Skägg, förtunt then andre haar, / På tredies Läpp och Kinn, står hwasza stubben qwar. CupVen. A 3 a (1669). Den gryende stubben på min Brutushaka, hvass som piggarne på cylindern till en speldosa. Lindqvist Dagsl. 1: 88 (1898). Ansiktet var öfvervuxet med grå stubb, ur öronen och näsan trängde stora tufsar. Sjödin Undret 49 (1910). — jfr HÅR-, SKÄGG-STUBB.
6) (stubbe) [eg. bildl. anv. av (1 o.) 2] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kort o. knotig gammal (orkeslös) gubbe; (klumpig o.) tölpig l. dum man o. d.; äv. med bevarad bildl. karaktär (dvs. gammal man liknad vid en murken stubbe). Simon Blom (hade) .. ij lika motto skiält samma gongh .. Hindrich Olufsson för flijnskalle och ståbba, honom til föracht. BtÅboH I. 6: 155 (1634). (T.) Du Hans ungelenck! (Sv.) du plumpe eller styfwe stubbe! Lind 1: 1697 (1749). Poins .. (till Falstaff) Swara, du murkna stubbe, swara! Hagberg Shaksp. 3: 307 (1848); jfr 2. jfr (sv. dial.): Sm(åland) stubbe, gammal gubbe. Linder AllmogemSMöre 160 (1867).
7) (stubbe) [jfr nl. stobbe, stor torvstapel, torvhög] (†) hoplagd hög av ngt; (hö)stack. Stubbe .. (dvs.) En sammanlagd hög eller hop. Schultze Ordb. 5157 (c. 1755). jfr: Sedan han i förl(iden) höstas blef underrättad det skulle något höö wara falt i Siöanäs, reste han till Sahl. Befall(ningsma)n Wickenbergz Enkia, att accordera med henne om denne samma höö stubba. VRP 9/4 1722.
8) (stubb) [sannol. specialfall av 1] (numera bl. i skildring av ä. förh.) kort (snäv) (ibland täckstickad l. broderad) stadig underkjol (av tjockt tyg) l. kort o. värmande, stickad l. virkad underkjol (ofta buren närmast kroppen under flera lager av underkjolar); äv.: styvkjortel; ngn gg i sen tid äv. om kjol i allmänhet. En vackert broderad stubb i sticksöm med olika bottensömmar. En stubb av svart och vitt fårskinn från Västbo härad i Småland. 2 st(ycken) hwijta parkums Kiortlar Stubbar. BoupptSthm 1689, s. 177 a, Bil. 19/12 (1688). Fruu Wickmans röda stubb, åt Ulla alt för lång, / Beckmanskans hvita skor och svarta robderong. Bellman (BellmS) 4: 162 (1771). Den pungen som jag ämnar dig .. är illa knuten .. Jag råder dig således att däri blott lägga ullnystanet när du stickar på din stubb. JGOxenstierna (1805) i 2Saml. 3: 27. Hög i förolämpadt majestät, / klädd i stubb till knät, / stod min kära .. / kusin Ada. Fröding NyttGam. 73 (1897). Stubb torde vara ett numera avlagt plagg, ehuru nog inom mannaminne ganska allmänt använt bland allmogekvinnor. Stubben, visserligen väl stoppad men föga smidig, fick ersätta benkläder, som den tiden voro okända eller högst sällsynta bland åtminstone landsbygdens kvinnor. Nordström Luleåkult. 93 (1925). Det är bara att sätta stubben på dig, käring, och ställa dig i spisen. Hellström Lekh. 75 (1927). I bevarade dräkter med stubb är koftan oftast av slät atlas utan sticksöm och många stubbar sakna överplagg. Fatab. 1942, s. 195. Paulsson SvStad 2: 394 (1950; om förh. c. 1850). — jfr NOPKINS-, SIDEN-, UNDER-STUBB. — särsk. (numera bl. med ålderdomlig prägel) med framhävande av att det gäller ett kvinnligt plagg; ofta pejorativt.
a) i uttr. i stubb, liktydigt med: i kjol l. kjolar (se KJOL 5 d). Befallningsmannen sjelf fans här / I stubb inunder sängen; / Och sjelfva stats-frun stördes der / I rendez-vous't med drängen. Stenhammar 142 (1794). Fredrika Bræmer .. kan ju sätta ett par byxor för dagen på sina Idyller. Annars är hon ju en Franzén i stubb. Tegnér Brev 10: 76 (1841). (Den franske) Generalen .. Hjelten från Kejsartiden och hjelten i stubb (dvs. en kvinna som hedrats för tapperhet i strid), så skilda i kön och yttre värdighet, så lika i kärlek, mod och ädelmod. Braun Bror 230 (1846). En boren förtalsragata i stubb eller byxa gör sig sällan skyldig till fauten att direkt ljuga, de gör om sanningen. Martinson BakSvenskv. 139 (1944). särsk. i det av Anna Maria Lenngren myntade uttr. (en) lärd i stubb, äv. lärt folk i stubb, om lärd person l. forskare o. d. som är kvinna resp. lärda personer som är kvinnor. En Lärd i stubb (det är et rön) / Satirens udd ej undanslipper. Lenngren (SVS) 2: 210 (1798). Lärdt folk i stubb. CVAStrandberg (1865; boktitel). Ni vet, en lärd i stubb var aldrig i min smak. Dens. 2: 314. Berndtson (1880).
b) i annan anv.; särsk. oeg. l. bildl., i fråga om att en man l. män uppträder på ett sätt som nedsättande tillskrivs kvinnor. Du (har) säkerligen läst de .. debatter, hvilka förefallit .. i tryckfrihetsfrågan. Äfven deruti hafva vederbörande gjort sig förtjenta af de stubbar, de så länge varit iklädda. Livijn (1812) hos Ahnfelt Rääf 275.
Ssgr (Anm. De nedan till 1 förda ssgrna kan delvis äv. uppfattas ss. sammansatta med STUBBA, v.): A: (1 f) STUBB-ART. jfr art 8 a. Malm Fauna 427 (1877). —
(2) -AVVERKNING~020. (förr) om upptagande av stubbar o. iordningställande av stubbved. HbSkogstekn. 793 (1922). —
(1) -BAGGE. (†) skalbagge av familjen Histeridae, stumpbaggar, (som har korta, liksom avstubbade täckvingar). Rebau NatH 1: 591 (1879; i pl., om familjen). Den enfärgade stubb-baggen. Därs. —
(4) -BETE. bete (se bete, sbst.1 2) på stubb, bete (se bete, sbst.1 3) bestående av stubb. TVeterMed. 1864, s. 138. —
(2) -BJÖRN. (i sht förr) anordning för stubbrytning med hävarm o. kätting (som kan förankras åt två håll); jfr -brytare 2. SAOL (1950). —
(2) -BOMB. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. hjälpmedel vid upptagning av stubbar använt sprängämne förpackat o. apterat som en bomb; jfr -sprängning. FFS 1920, s. 838. —
(2) -BRYTA. [jfr -brytning] (numera föga br.) med avs. på markområde: befria från stubbar gm stubbrytning; företa stubbrytning på. LAHT 1887, s. 239. De starkt förmultnade (hög)mossarne, hvilka äro väl stubb-brutna, kunna bearbetas med plog till och med från början. MosskT 1892, s. 55. Bortåt 15,000 personer på åtta år inkastade i en ödeskog, där allt måste huggas och stubbrytas. Dahlin Canada 41 (1929). —
(2) -BRYTARE.
2) redskap l. anordning för stubbrytning; särsk. dels om lyftredskap med kraftiga stöttor o. en vinschanordning, dels: stubbjörn. AB 1869, nr 73, s. 1. TNCPubl. 43: 230 (1969).
(2) -BRYTNING. uppbrytning av stubbar (på ett markområde); jfr rot-brytning. Björkman Skogssk. 32 (1868). Stubbrytning lönar sig. SvD 16/1 1917, s. 9.
(1 b, g) -BÅGE. (†) om redskap för tillverkning av sticktäcken i vilket tyget l. täcket spänns mellan två tjocka stockliknande rullar på vilka det rullas upp (i stället för att spännas ut i sin fulla utsträckning), täckbåge. 1 st(ycken) stubboge 1 st(ycken) Syboge. BoupptVäxjö 1798. —
(1 b) -DANS. (förr) vid bröllop förekommande upptåg i form av dans kring l. på en (hugg)stubbe; jfr hugg-stock slutet o. klubb-, stabb-, stäbb-dans. Om de på bröllop andra dagen om morgonen övliga s. k. stubbdanser beslöts, att de såsom ohöviska och kränkande ärbara seder, skulle alldeles förkastas. Rig 1922, s. 141 (cit. fr. 1776). —
(2) -DRAG. (numera föga br.) kärndrag; jfr drag I 14 o. draga, v. I 11. LfF 1844, s. 232. SFS 1922, s. 323. —
(2) -DYNSVAMP~02 l. ~20. bot. (den på stubbar av lövträd växande) dynsvampen Hypoxylon deustum (Hoffm.: Fr.) Grev. (Ustulina deustum (Hoffm.: Fr.) Petrak), stubbdyna. Ursing SvVäxt. Krypt. 424 (1949). —
(2) -FALL. (stubb- 1893 osv. stubbe- 1683) (numera bl. i skildring av ä. förh.) fall (se fall, sbst. II 5 b) där stubbarna står kvar. Bergv. 1: 327 (1683). —
(1) -FIL. (†) (vid smidesarbete använd) kort o. stadig fil (se fil, sbst.2 1). 3 större stubbfilar. BoupptVäxjö 1878. —
(2) -FLIS. (i sht i fackspr.) flis (se flisa, sbst. 6) av stubbved o. rotved. TNCPubl. 74: 251 (1980). —
(2) -FÄLLA. (†) fälla (träd) från stubben, fälla (träd) o. lämna kvar stubben (stubbarna) i marken; motsatt: rotfälla. Gadd UppmuntrPlant. 7: 7 (1769); jfr Dens. Landtsk. 2: 242 (1775). —
(4) -GRÖDA. (föga br.) lant. täckgröda odlad efter den första grödan under en växtsäsong (bl. a. för att minska jordens urlakning). Vårrybs har länge odlats i Tyskland, bl. a. som stubbgröda. SvVäxtförädl. 1: 577 (1951). —
(4) -GÄRDE. (stubb- 1736 osv. stubbe- 1714—1756) gärde (se d. o. 3) med stubb; jfr -åker. Vallerius Alm. 1714, s. B 2 b. Boskap, får, swin, kalkoner, gäsz, ankor och höns släppas (i augusti) på stubbgärdet at axa vp. Broocman Hush. 1: 92 (1736). —
(4) -HALT. (i sht i fackspr., numera föga br.) halt (se halt, sbst.1 1) av stubb. (Fodervärdet hos andra skörden klöver är högre än hos den första) vilket .. ansetts bero på för detta grönfodermaterial gällande speciella förhållanden (hög stubbhalt). LAHT 1933, s. 370. —
-HEMMAN, se C. —
(4) -HJUL. (numera föga br.) på hjulplog: hjul vilket vid plöjning går på den oplöjda marken l. stubben, landhjul. TT 1899, M. s. 39. —
(4) -HJÄLP. (stubb- 1834—1842 (: Stubbhjälps ersättning). stubbe- 1834) (†) hjälp (se d. o. 1 d β) utdelad (i samband med skördeminskning) till den som måste så direkt på stubben på en del av åkerjorden som just skördats (vid omfördelning av åkerytan inom en by); jfr -lön. ProtÖsby 2/7 1834.
-HORN. bot. till 2: svampen Xylaria hypoxylon (Lin.: Fr.) Grev. (som företrädesvis förekommer på multnande lövträdsstubbar o. vars utseende för tanken till en hornkrona); jfr horn 6 b. Krok o. Almquist Fl. 2: 145 (1907).
(1) -HORNAD, p. adj. som har korta l. förkrympta l. avkortade horn. Stubbhornad boskap. SAOBArkSakkSvar (1991). —
(1 g) -HOSA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fotlös strumpa, strumpskaft. Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 64 (1918; från Värml.; burna av kvinnor hos den finska befolkningen). Rig 1942, s. 118.
(2) -HYRA. (numera bl. i Finl., i skildring av ä. förh.) (betalning för avverkat virke l. för avverkningsrätt, i sht på kronoskog, efter bestämt) rotpris (urspr. beräknat efter viss summa per avverkat träd); jfr -ören. Ahlman (1872). I stubbhyra hafva reviren erhållit 73 penni per slipers, samt 64 penni per m3 ved. SkogsvT 1906, s. 158. (Sv.) stubbhyra .. (fin.) kantoraha. StSvFinOrdb. (1984; under rotpris). —
(1 g, 5) -HÅRIG. som har (mycket) kortklippt l. snaggat hår; som har hår som utgör stubb. Weste (1807). Rottweiler .. (dvs.) en efter württembergska staden Rottweil uppkallad hundras, kraftigt byggd och stubbhårig, till färgen svart med röda märken eller gul med förtoning. 2NF 38: 53 (1925). Den stubbhårige (tonsättaren) Carl Nielsen. UNT 14/2 1970, s. 7.
-HÖJD.
1) till 2: höjd på stubbe l. stubbar (efter avverkade träd); stundom äv.: höjd hos ngt (t. ex. buske) som svarar till (den normala) höjden hos en stubbe. Kinman Guttenberg 76 (1890). Härefter avsågades träden vid normal stubbhöjd — d. v. s. så nära marken som från praktisk synpunkt var möjligt. LAHT 1917, s. 311. Det har i regel tagit .. (ett par år) för trädet att växa upp till stubbhöjd. SvSkog. 707 (1928).
Ssg (till -höjd 1): stubbhöjds-diameter. (i fackspr.) diameter på trädstam i stubbhöjd. SkogsvT 1910, Fackupps. s. 17. —
(1) -HÖNS. [rapphönsen har kort l. nästan obefintlig stjärt] (†) rapphöns. Broman Glys. 3: 482 (c. 1740). Cannelin (1939). —
(2) -IDOL. i sht relig. idol (se d. o. 1) i form av en med rötterna upptagen nedre stamdel l. stubbe. Landsm. 1911, s. 515. —
-JORD, se C. —
(1) -KISTA. (†) kista (se d. o. 4 c) uppbyggd av kortare virke än normalt, ledkista; jfr -ledare. Risbryggor eller stubbkistor. Dessa ledare användas på platser, där man har god tillgång på småvirke. Ekman SkogstHb. 115 (1908). —
(8) -KJOL l. -KJORTEL. (förr) kjol som är en stubb, stubb. BoupptVäxjö 1857. Hon var klädd i en röd stubbkjol, en sån där virkad, och en kort vit kamkofta. Tilgmann TokLögn. 149 (1922). —
(2) -KLIPP, r. l. m. (förr) (likt en sax arbetande) maskin för sönderdelning av stubbar; jfr klipp, sbst.2 1, klipp-apparat 1, klippare, sbst.1 2. Upsala(A) 18/12 1918, s. 8 (i annons). SvD 8/6 1946, s. 5. —
(1 g (o. 5)) -KLIPPA, -ning. i sht med avs. på hår l. mustasch: kortklippa l. stubba, i fråga om hår äv.: snagga; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: kortklippning, snagg. Mustaschernas moderna stubbklippning. Essén Doll. 114 (1917). IllSvOrdb. (1955; med avs. på fånge). —
(2) -KLIPPNING, sbst.2 (förr) om sönderdelning av stubbar med maskin som arbetar likt en sax; särsk. i ssgrna: stubbklippnings-apparat. stubbklipp. SvSkog. 1383 (1928). -maskin. jfr -klipp. HbSkogstekn. 740 (1922). —
(1 g (o. 5)) -KLIPPT, p. adj. om hår l. mustasch: kortklippt l. stubbad; i fråga om hår äv.: snaggad. Adelsköld Äfv. 31 (1892; om hår). Forssman Aftonl. 12: 75 (1904; om huvud). Cederschiöld Livstidsf. 71 (1918; om mustasch). Fredricson Res. 273 (1940; om person). —
(2) -KNEKT. (förr) underordnad befattningshavare med uppgift att bestämma hur träden skulle kapas samt hålla uppsikt över hur man avskilde lump (se lump, sbst.2 3) o. vad man kasserade ss. odugligt virke; jfr knekt 1. En tid efter sekelskiftet funnos särskilda avmätare eller stubbknektar, som (osv.). SvArbKlH III. 10: 69 (1944). —
(1) -KNIV. (stubb- 1788 osv. stubbe- 1768—1890) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) stadig täljkniv (buren vid bältet); jfr kniv 1. Öfwerlifwet måste synas bart (hos bondkvinnor på Öland), emellan Tröjan och Kjortel-Liningen, och på hwilken skilnad de knäppa sit Bälte, som är stickadt med Remmar af åtskilliga färgor, hwaruti Stubbe-Knifwen och en eller annan Nyckel fästes med en Rem. Åhstrand Öl. 140 (1768). Wid sidan bars i ett skinnfodral ”stubbeknifwen”, som bland annat begagnades vid måltiderna. Bruzelius AllmogL 26 (1876). MedelprisPersedlar Instr-Uppb. 11 (1896). —
(2) -KOL. (stubb- 1890 osv. stubbe- 1552) (förr) kol tillverkat av stubbar; jfr -mila. G1R 23: 37 (1552). —
(2) -KOLOFONIUM. kolofonium (se d. o. 1) utvunnet ur kådrika stubbar av olika tallarter. TNCPubl. 38: 152 (1967). —
(2) -KROK.
1) (förr) om krok (se d. o. 2) som (främst) användes för att plöja upp svedjeland mellan de kvarstående stubbarna. ÅboT 1796, nr 35, s. 3.
(1 b β) -KVARN. (stubb- 1900 osv. stubba- 1843—1906. stubbe- 1897—1939. stubbo- 1909) (förr) stolpkvarn; jfr stubba-mölla. LdVBl. 1843, nr 7, s. 4. ÖgCorr. 22/8 1970, Bil. s. 3. —
(1 g) -KVAST. riskvast (se ris-kvast, sbst.1) med avskurna (l. tvärt avnötta) kvistar i den ända som man sopar med, stubbad kvast. Landsm. II. 5: 8 (1881). —
(2) -LAGER. i mosse förekommande lager (se lager, sbst.3 1) bestående av mer l. mindre förmultnade rester av kvarstående stubbar inbäddade i torv. MosskT 1888, s. 172. —
(2) -LAV. bot. laven Cladonia botrytes (Hagen) Willd. (som förekommer på ovansidan av gamla stubbar, i sht efter barrträd). Patellaria viridescens .. Stubblaf. Acharius Lich. 50 (1798). —
(1) -LEDARE. (†) ledare (se d. o. 7) uppbyggd av kortare virke än normalt; jfr -kista. Förr byggdes styrdammarna af trä. Så är fallet ännu med våra vanliga stenkistor, risbryggor eller stubbledare o. s. v. Ekman SkogstHb. 113 (1908). —
-MARK.
1) till 2: (skogs)mark med kvarstående stubbar; äv.: mark där tjärstubbar bryts l. kan brytas. TT 1871, s. 22. Skogen var avverkad, så att marken var täckt bara av stubbar .. de foro fram över stubbmarken. Lagerlöf Holg. 2: 287 (1907). Tjärstubbsfabrik .. i fin-fina stubbmarker. Upsala(A) 18/12 1918, s. 8 (i annons).
2) till 4: mark (se mark, sbst.1 3) med (kvarstående) stubb. Till höger gulgrå stubbmarker — alltsammans insvept i en töcknig slöja av morgondimma. Nordström-Bonnier UpplKvSp. 217 (1941). —
(2) -MASK. zool. masken Dendrobaena arborea Savigny (som mest förekommer i stubbar o. under mossa på trädstammar). DjurVärld 1: 483 (1960). —
(1) -NÄSIG, förr äv. -NÄSOT. [jfr -näsa] (numera mindre br.) trubbnäsig. Schroderus Modersch. 55 (1642). SAOL (1973). —
(1) -NÄST, p. adj. (numera mindre br.) trubbnäst. SvD(A) 1935, nr 226, s. 7. (Orm) var .. stubbnäst och stormynt. Bengtsson RödeO 1: 17 (1941). SAOL (1973). —
(2) -NÄVA. (†) växten Geranium bohemicum Lin. (som växer bland stubbar på avbrända områden), svedjenäva; jfr näva, sbst.1, o. -näbba. Nyman FanerogFl. 166 (1873). —
(2) -PIL. (stubb- 1932 osv. stubba- 1925 osv. stubbe- 1922) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om pilarna Salix alba Lin., S. fragilis Lin., o. en hybrid av dessa båda arter (som har grov o. (på grund av beskärning) kort (stubblik) stam). Rosenius SvFågl. 2: 118 (1922). —
-PLANTA.
1) (†) till 1, om trädplanta som före planteringen skurits av nära roten (o. därigm skjuter snabbväxande skott). Björkman Skogssk. 87 (1868).
(2) -PLIKT. (förr) avgift som man var pliktig att erlägga om man lämnade för höga stubbar vid avverkning; jfr plikt, sbst.1 5. (Virkesförrådsmästaren) tillhandagår också med meddelanden och föreskrifter angående virkets aptering, uppläggning, stubbplikter m. m. TLev. 1912, nr 7, s. 3. —
(4) -PLÖJA. (numera mindre br.) lant. (oftast på hösten, efter skörden) plöja stubbåker (med grund plöjning). SAOL (1900). Därs. (1986). —
(4) -REGLERING. särsk. lant. reglering (se reglera II 3 a) av stubbhöjd. Juhlin-Dannfelt 361 (1886; i fråga om inställning av skärapparat på slåttermaskin). —
(4) -ROSA. (†) växten Lilium bulbiferum Lin. (som förekommer förvildad på åkrar), brandgul lilja; jfr ros, sbst.1 1 d. Stubbrosa .. Lilium bulbiferum. Möller OrdbHall. 184 (1858). Wiström Helsingl. 13 (1874). —
-ROVA.
1) (förr) till 2 b γ, om en på svedjeland o. nyodlad jord odlad rova. Den rofsort, som denna tid (dvs. på 1700-talet) odlades, var den s. k. stubbrofvan. Hellström NorrlJordbr. 415 (1917).
2) till 4: (i Sv. o. Finl. förr odlad) rova som såddes (som andra gröda) i stubbåker strax efter skörden. Nordforss (1805). Osvald ÅkNyttov. 407 (1959). —
(1, 1 d, g) -RUMPAD, p. adj. (numera föga br.) stubbsvansad. Förleden Söndags afton bortkom en liten stubbrumpad brunaktig Hundwalp. DA 1793, nr 10, s. 4. —
(1, 1 d, g) -RUMPIG, förr äv. -RUMPOT. (-rumpig 1749—1852. -rumpot c. 1755) (numera föga br.) kuperad l. stubbsvansig. Lind 2: 883 (1749). ÖoL (1852). —
-RÄTT. (stubb- 1689 osv. stubbe- 1683 osv.)
1) (nästan bl. om ä. förh.) kam. till 2, 2 b γ: gm på allmänningsmark företagen nyodling förvärvad besittningsrätt (vanl. ärvd, stundom överförd på annat sätt) till hemman l. jord, stubbrättighet(er); särsk. i uttr. stubb- och röjselrätt, om stubbrätt gällande nyodlingar l. nybyggen anlagda i anslutning till rekognitionsskogarna, även innefattande rätt att fälla träd för husbehov m. m.; jfr stubbe-gods, -hemman, -jord o. röjsel-rätt, sämje-rätt. SParesta besittes på Stubberätt, och är af Ägaren kiöpt. GenMRulla 17/11 1683. Alle, som af öhr och sör upodlat någon ödemarck .. behöfwa tilräckelige frihetzåhr .. kunnandes slike frihetzår icke derogera sielfwa stubb- och rögsel- eller besittningzrätten. 2BorgP 3: 383 (1727). Kundgiörelse, som förbiuder skattekiöp å alla the kronohemman, hwarpå stubberätter eller wanlig åborätt icke gifwes. BondP 1772, s. 731. I Gästriklands och Hälsinglands domböcker från tiden omkring 1700 anträffas ofta exempel på, att överlåtelser av stubberätter ägt rum och fått gälla, utan att landshövdingens tillstånd synes hava inhämtats. Kuylenstierna RekognSkog. 188 (1916). 1NJA 1942, s. 85.
Ssgr (till -rätt 1; nästan bl. om ä. förh., kam.): stubbrätts-hemman. (mindre br.) stubbehemman; möjl. äv.: stubb- och röjselrättshemman (se anm. nedan). Ahlman (1872).
-torpare. jfr -torp. 1NJA 1894, s. 119. Anm. Till uttr. stubb- och röjselrätt är följande ssgr bildade: stubb- och röjselrätts-hemman. hemman (i sht av krononatur) som innehades med stubb- och röjselrätt; jfr stubbe-hemman. EconA 1807, febr. s. 55 (i handl. fr. 1792). -lägenhet. jfr -hemman o. lägenhet 9. 1NJA 1894, s. 119. SvLantmät. 1: 361 (1928). -ägare. person som innehade stubbrätt; möjl. äv. om person som innehade stubb- och röjselrätt (till sin jord). 1NJA 1894, s. 120. —
(2, 2 b γ) -RÄTTIGHET~002, äv. ~200. (stubb- 1685 osv. stubbe- 1662 osv.) (nästan bl. om ä. förh.) kam. i sg. l. pl.: stubbrätt; jfr rättighet 1. Kuylenstierna RekognSkog. 179 (i handl. fr. 1662). Stubbe-rättigheter, hwarmed en eller annan af forna Konungar blifwit gratificerad, må Bolbyn, eller den de anslagne äre, tilträda, och det utan lösen. Abrahamsson 218 (cit. fr. 1685). Dens. 493 (cit. fr. 1694; konkretare, om själva egendomen; med avgränsning från sämje- och stadgehemman). Det befinnes .. desse åboer eij eller kunna säljas, således som (de) icke med rätta äga stubberättigheten på deras hemman, derföre att de njutit behörige frihetzåhr. 2BorgP 3: 383 (1727). 1NJA 1942, s. 82.
Ssgr (nästan bl. om ä. förh., kam.): stubbrättighets-hemman. = stubbrätts-hemman (se anm. sp. 13129). Dalin Hist. 2: 287 (1750). Stubbrättighets-Hemman kallas de lägenheter, som upprögde på Kronans Skogar och Allmänningar, väl också innehades under Besittnings-rätt, men för öfrigt ej voro att anse för annat än Kronohemman. Botin Utk. 355 (1761).
-RÖJA, äv. (utom i Finl. numera bl. ålderdomligt) -RÖDJA, -ning. jfr stubbe-rud. till 2: röja undan stubbar; förr särsk. allmännare: (bryta upp stubbar o.) röja (se röja, v.3 1 a) l. nyodla (mark). (Sv.) Stubbrödja .. (Fr.) Essarter. Défricher en arrachant les bois. Nordforss (1805). Stubbrödja .. (dvs.) Upptaga af stubben och rödja. Dalin (1854). —
(2) -RÖKSVAMP. (numera föga br.) svampen Lycoperdon pyriforme Willd.: Pers. (som vanligen växer på l. vid stubbar), gyttrad röksvamp; jfr röksvamp 2. Cortin SvampHb. 217 (1937). —
(2) -RÖTA. rotröta; äv. ss. sjukdom, särsk. (speciellare) om svamp orsakande stubbröta (i ovan angiven bet.). ReglVirkeslefv. 1825, § 8. Ekman SkogstHb. 22 (1908; om svamp). —
(2) -RÖTE. (†) (ss. gödselmedel betraktad (o. använd)) förruttnad (o. förmultnad) ved av stubbar; äv. abstr.: förruttnelse l. förmultning av stubbar; jfr röta, sbst.1, särsk. röta, sbst.1 1 d, 2 a. Sedan .. (trädens) stubbar begynna til at rutna, göda the ängen ansenligen, hwilket the kalla stubbrötet. Wasenius NorrlBoskSk. 44 (1751). Nyb(yggarnas) anläggningssätt: fälla skog, bränna, så råg, stubbröte, bete af sig själft eller på brännor. NorrlS 1—6: 111 (1802). LfF 1853, s. 73 (konkret). —
-SAX.
1) (förr) till 2: sax (se sax, sbst.1 II 1) för styckning o. sönderdelning av stubbar; jfr -klipp, -klippare. JernkA 1924, Bih. s. 205.
2) (förr) till 2: (till stubbrytare hörande) sax (se sax, sbst.1 II 2 a γ) för hantering av stubbar vid stubbrytning. Genom offentlig Auktion .. komma följande .. Persedlar att för Kongl. Maj:ts flottas behof upphandlas .. Stubb-Saxar, Segel-Sy- och Liknålar (m. fl.). DA 1824, nr 7, s. 3. HbSkogstekn. 735 (1922). —
(2) -SKOG. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.): skog bestående av telningar från stubbar (efter träd som fällts för att ge sådan återväxt). Toppskog skiljer sig ifrån stubbskog endast derigenom, att man i den senare afhugger stammen nära roten, då deremot vid den förra man afhugger blott kronan. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 355 (1857).
(2) -SKOTT. skott (se skott, sbst.2 23 a β) som skjuter upp från stubbe. Agardh o. Ljungberg III. 1: 351 (1857). —
(2) -SKÄR. (numera bl. i Finl.) skär (se skär, sbst.2 1 b) varmed trädstam sågas av vid roten, fällskär. Fällda profstammar kapades vid 1,3 m. och 6,5 m. från stubbskäret. SkogsvT 1906, s. 272. FinSvStorordb. 790 (1968). —
(4) -SKÄRA. (förr) skära (se skära, sbst.6 3) använd för avskärande av stubb på åker. Weste (1807). —
(2) -SKÖRDARE. särsk. skogsv. apparat för stubbupptagning. Stubbskördare rensar skogen. SvD 7/4 1976, s. 28. —
(1) -SKÖRTAD, p. adj. som har korta skört (se d. o. 2 o. -skörtad (sp. S 6196)). Dahl Turgenev Elena 217 (1922). —
(2) -SMET. (i fackspr., mindre br.) om (den på gamla stubbar växande) slemsvampen Brefeldia maxima (Fries.) Rostaf.; förr sannol. äv. om (den likaledes på gamla stubbar växande) slemsvampen Amaurochaete atra (Alb. & Schw.) Rostaf. (Sv.) Stubbsmet .. (lat.) Demordium inquinans. Liljeblad Fl. 675 (1816; om A. atra l. möjl. B. maxima). SAOBArkSakkSvar (1989; med uppgift om att ordet används om B. maxima i en modern outgiven namnlista). —
(1) -SOCKA l. -SOCK. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr -strumpa o. socka, sbst.1 2. Snyggt skall det vara, menade Larsson. klippte av stubbsockarna. Landsm. XI. 2: 28 (1896). Rig 1942, s. 115. —
(2) -SPRÄNGNING. särsk.: stubbrytning medelst sprängning (se spränga, v.1 I 7). 2NF 34: Suppl. 80 (1922). SvTeknUppslB 1: 311 (1937).
(2) -STAM. (†) stam (se stam, sbst.3 I 1 d) utgörande den del av en stubbe som är ovan jord. Lundequist Landtbr. 65 (1840). —
-STJÄRT.
1) (numera föga br.) till 1, 1 g: hos fågel l. ödla: om (mycket) kort o. tvär (stumplik) stjärt. I de djupaste gömslena rörde sig små bruna fågeldvärgar med upprätta stubbstjärtar. Rosenius SvFågl. 1: 185 (1916).
2) [i metonymisk anv. av 1] (numera föga br.) zool. fågel av familjen Tinamidae (stubbstjärthöns); särsk. i pl.: stubbstjärthöns; jfr stjärt 2 b γ. 1Brehm 2: 411 (1875). Tinamidae, Stubbstjärtar, fågelfam., en självständig ordning. 3NF 19: 329 (1933).
3) (i Finl.) skogsv. till 2: fällkam på stubbe (dvs. kam (se kam, sbst.2 5 (c)) som vid fällning av träd uppstår på stubben då sågskäret anbragts lägre än fällhugget); jfr stjärt 6. SAOBArkSakkSvar (1991).
Ssgr (till -stjärt 1; zool.): stubbstjärt-höns. (fåglar av) ordningen Tinamiformes (vars medlemmar har en mycket kort stjärt) samt om (den enda i denna ordning ingående) familjen Tinamidae. FoFl. 1950, s. 122 (om familjen). Tionde Ordningen Stubbstjärthöns, Tinamiformes. Familjen Stubbstjärthöns, Tinamidae. DjurVärld 8: 164 (1960).
(1, 1 g) -STJÄRTAD, p. adj. försedd med (mycket) kort (o. liksom tvärt avskuren) stjärt. Klint (1906; ss. zoologisk term, om stubbstjärthöns). (Törnskatans ungar) lämnade boet den 13 (juli), ännu fjuniga och stubbstjärtade. FoFl. 1950, s. 204. —
(3) -STOCK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 13142). (numera bl. i Finl., föga br.) = rot-stock 2. (Sv.) stubbstock, (fin.) tyvipölkky. Hannikainen (1893). Cannelin (1939). —
(1 b) -STOL. (stubb- 1926 osv. stubba- 1963) (i vissa trakter, nästan bl. i skildring av ä. förh.) kubbstol. Erixon Möbl. 2: XXVI (1926). Stubbastolen är skurad i alla fall, och här är den, om mamsell vill sitta. Spong Kråkn. 84 (1963). —
(1) -STRUMPA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fotlös strumpa. Qwinfolken bruka sådana (dvs. byxor) wintertiden af walmar, men sommartiden bara half- eller stubb-strumpor. Högström Lapm. 148 (1747). —
(2) -STÄMPEL. (numera föga br.) skogsv. rotstämpel; äv. om stämpel som bestämmer stubbhöjden o. skall finnas på det fällda trädets rotända. Haller o. Julius 221 (1908). FFS 1922, s. 552. —
(2) -SVAMP. om (olika arter av) svampar som förekommer på eller vid stubbar; förr särsk. i uttr. grenig stubbsvamp, om svampen Xylaria Hypoxylon (Lin.: Fr.) Grev., stubbhorn (se -horn 2). Hartman Örsted 19 (1865: greniga). Nybörjaren kan gärna komma ihåg den gamla satsen, att .. stubbsvampar med ring på foten äro ätliga. Cortin SvampHb. 45 (1937). Föränderlig tofsskivling (Stubbsvamp) (Pholióta mutábilis) .. förekommer mest på eller intill björkstubbar. Varulex. Livsm. 122 (1942). —
(1, 1 d, g) -SVANS. (mycket) kort l. stumplik (l. liksom avskuren) svans; särsk. (i sht hos häst): stubbad svans, svans som är en stubb (se stubb 1 d); äv. om djur med sådan svans. Hesten mörkbruun med Stiern och Stubbswantz. GenMRulla 4/10 1711. Löfja med trefingrade händer och stubb-svants. Linné MusReg. 4 (1754). Så hände sig i Mecklenburg, att en adlig vid en kappränning med sitt ridspö tuktade en borgerlig man, hvars häst lär tagit sig den friheten att springa om den frälse stubbsvansen. Snellman Tyskl. 75 (1842). Min lilla hind med swarta stubbswansen. Hagberg Shaksp. 11: 274 (1851). Runeberg sköt .. undan käppen .. och sade: ”Ser ej rektorn, att det är en stubbsvans och att mösset är tamt”. Strömborg Runebg 1: 52 (1880). En hundvalp .. som i likhet med modern var född stubbsvans. TIdr. 1896, s. 387. Som exempel på förvärvad egenskap (hos hundar) anföres vanligen stubbsvans. Henricsson Hund. 21 (1923). särsk. (†) bildl., nedsättande, om person. Icke Timokreon ensam svor Mederna trohet, utan andra skurkar finnas äfven: jag (Themistokles) är icke den enda stubbsvansen: äfven andre räfvar finnas. Emanuelsson Plut. 1: 344 (1842). Herr Andreas. Får jag nu icke er systerdotter, så är jag wackert fast. Herr Tobias. Skrif efter penningar, riddare. Får du icke henne slutligen, så kalla mig stubbswans. Hagberg Shaksp. 7: 279 (1849).
(1, 1 d, g) -SVANSA. med avs. på häst: stubba svansen på, kupera; äv. bildl.: rumphugga (ngt). Äfven önskade jag att alla arbetshästar stubbsvansades. Järta 1: 14 (1799). Nu var ju det Söderblomska förslaget tilltaget så pass hederligt, att det även med den stubbsvansning Ekman gav det lät ganska bra. HågkLivsintr. 12: 271 (1931). SAOL (1973). —
(1, 1 d, g) -SVANSAD, p. adj. som har stubbsvans; kuperad; äv. bildl.: rumphuggen (se rump-hugga 2, 2 b), stympad. Ihre 2: 805 (1769; om häst). Nu lunkar jag hvart jag behagar / På stubbsvansade mulan. Adlerbeth HorSat. 28 (1814). Aldrig har jag .. kännt mig så stubbsvansad i hela mitt lif. Rymd som en tjuf utan att taga farväl! Gripit till flykten från fästmö, svägerskor och frukost! Hedenstierna Jönsson 59 (1894). Du kan tro, Anna-Stina, att di va liksom stubbsvansade däruppe på Gästis (då lunchgästerna uteblivit). Dens. Svenssons 59 (1903). Ahlqvist Gotlänn. 33 (1945; om katt). Allt onödigt som görs .. upptar .. de bästa krafterna, och till sist återstår bara ett stubbsvansat, vingklippt liv, någonting smått och futtigt. BonnierLM 1954, s. 531. —
(1, 1 d, g) -SVANSIG. [jfr -svans] som har stubbsvans, stubbsvansad; äv. skämts., om sliten peruk. Serenius 214 (1741). (Adjunktens peruk) hade .. genom tidens längd och naturens ordning blifvit stubbsvansig och stötande i rödt. Bergman VSmSkr. 322 (c. 1850).
(2) -SVEDJA, r. l. f. (förr) svedja med kvarstående (halvförbrända) stubbar. ArkBot. 1: 319 (1903). Högberg Utböl. 2: 180 (1912). —
(2) -SYRA. (†) om syra l. syrlighet som enl. en ä. tids synsätt producerades av stubbar (o. kunde ge upphov till temporär hämning av vegetationen). NorrlS 1—6: 50 (c. 1770). Grotenfelt JordbrMet. 238 (cit. fr. c. 1810). —
(4) -SÅDD, sbst. (numera bl. mera tillf.) lant. sådd som sker på stubbåker efter skörden; äv. i utvidgad anv., med inbegrepp av sådd (av grönfoderväxter) i omplöjd stubbåker. UtsädT 1898, s. 159. Vid stubbsådd af rofvor torde 6—7 kg. utsäde pr har vara tillräckligt. SDS 1917, nr 197, s. 4. —
(4) -SÅDD, p. adj. (numera bl. tillf.) som såtts på stubbåker efter skörden. SDS 1917, nr 197, s. 4. —
(2) -TICKA. i sht bot. svampen Fomitopsis pinicola (Sw.) Karst., klibbticka; äv.: ticka som förekommer på stubbar. Geete o. Grinndal 145 (1923; om klibbticka). En av de bästa stubbtickorna är den fjälliga tickan (dvs. Polyporus squamosus Huds.: Fr.). Cortin SvampHb. 187 (1937). SAOBArkSakkSvar (1989).
Ssg: stubbticks-röta. röta i ved på (växande) träd o. stubbar, orsakad av klibbticka. SvSkog. 327 (1928). —
(8) -TYG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) tyg för tillverkning av stubb. SFS 1826, s. 526. Det är tydligt att det .. (på 1840-talet) icke endast är damast som väves (vid Stenbergska väveriet); dukar av bomull .. nämnas, liksom även schalar, stubbtyg, västtyg och mattor. Fatab. 1933, s. 178. —
(4 (a)) -TÅG. [beteckningen beror möjl. på att en matta av växten för tanken till en stubbåker] bot. växten Juncus compressus Jacq. Linné Fl. nr 284 (1745). Wäxter som utmärka torr, mo-haltig grusig jord, äro i synnerhet följande .. Iberis. Juncus, stubtoghen. Festuca ovina, fårgräset. Gadd Landtsk. 1: 87 (1773). —
(2) -UGN. (i fackspr.) ugn för utvinnande av tjära (o. andra produkter) ur törestubbar (o. annat kådigt trä); särsk. om fabriksanläggning bestående av sådan ugn l. sådana ugnar. TT 1945, s. 1115.
(2) -UPPSLAG~02 l. ~20. skogsv. utväxande av stubbskott; särsk. konkret, om stubbskott; jfr -skott. Haller o. Julius 65 (1908). —
(4) -VASS. (förr) vassområde varpå vassen skördats o. där endast stubben återstår. NatLiv 2: 657 (1931). —
(2) -VED. (stubb- 1734 osv. stubbe- 1939) (i sht i fackspr.) ved l. virke i l. från stubbar (motsatt: stamved); äv.: ved (för tjärframställning) i l. från törestubbar, tjärved i l. från stubbar; jfr rot-ved. Serenius Kkk 3 a (1734). Rejmers Koln. 37 (1868; om tjärved). Företeelsen (dvs. masurved) påträffas .. bland inhemska trädslag mera allmänt egentligen endast hos masurbjörk och i klibbalens rot- och stubbved. HbSkogstekn. 26 (1922). Stubbved av furu är även trevlig i öppna spisen. SvSkog. 1372 (1928). —
(4) -ÅKER. skördad åker med kvarstående stubb; äv. i bildl. anv. om skäggstubb; jfr -gärde. Jes. 1: 8 (Bib. 1541). Alla stubbåkrar, som äro bestämde att bära en ny skörd, borde ligga oplöjde till såningstiden. QLm. 3: 26 (1833). En blåsvart stubbåker till skäggbotten. Nilsson Bar. 94 (1934). Moberg Invandr. 279 (1952). —
-ÄNDA, äv. -ÄNDE.
2) till 4; i sht till 4 b, om den ända på halmknippe l. kärve o. d., som utgörs av nederdelen av o. snittytan på de avskurna sädesstrån varav knippet l. kärven osv. består. VetAH 1743, s. 63. —
(2) -ÄNG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till äng röjd (osvedd) skogsmark varpå stubbarna lämnats kvar; jfr -skog. Smeds Malaxb. 199 (1935). —
(1, 1 d, g) -ÖRA. avstubbat öra; äv. om djur med sådana öron. SvTyHlex. (1851). Dalin (1854; om djur). —
(1, 1 d, g) -ÖRAD, p. adj. [jfr -öra] som har stubbade öron, som har stubböron. Ihre 2: 805 (1769; om häst). —
(2) -ÖREN, pl. (stubb- 1807 osv. stubbe- 1825—1864) (förr) om för stockfångst l. fångst av tjärved o. d. på kronans skog l. annan allmänning erlagd (låg) avgift beräknad efter viss summa för varje avverkat träd (resp. uppbruten tjärstubbe o. d.); särsk. om sådan avgift erlagd av norrländska sågverksidkare under 1800-talet för avverkningsrätt av kronoskog; äv. dels om sådan avgift ss. förvandlad i grundränta, dels om ett efter sådan avgift beräknat skatteavdrag för värdeminskning vid avverkning av egen skog. Bergv. 4: 314 (1807; i fråga om sågverk). Nedanstående GrundRäntor qvarstå såsom tillfällige, nemligen Sterbhus-afgift. Stubbören. Ollongäld (m. fl.). Björnstjerna Beskattn. 126 (1832). Vid beskattning af trävarurörelse (har) rörelseidkaren alltid medgifvits afdrag för den egna afverkade skogens värde å rot med s. k. stubbören. SkogsvT 1909, s. 276.
Ssgr (förr): stubböres-, äv. stubböre-avgift. avgift i form av stubbören. SFS 1826, s. 424. 2NF 26: 1456 (1917).
-medel. jfr medel, sbst. 14. BtRStP 1862—63, IV. 1: nr 45, s. 12. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 1, s. 6. —
(1, 1 d, g) -ÖRIG. [jfr -öra] (numera föga br.) stubbörad. Hästen Swart stubbörig. GenMRulla 5/10 1711. Därs. 8/10 (: Stubböret). Auerbach (1913).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STUBBA-BONDE, se C. —
(2) -FÄLLA. fälla (se fälla, sbst.2 3) där stubbarna står kvar. Suneson GGrund 64 (1926). Moberg Rid 252 (1941). —
-HYGGE, -KARL, se C. —
-KVARN, se A. —
(2 b γ) -LÄNGD. (†) längd (se d. o. 8 a) över ”stubbeskatter”?; jfr -register. VDAkt. 1658, nr 193. —
(1 b β) -MÖLLA. stolpkvarn; jfr stubb-kvarn o. mölla, sbst.2 SDS 1910, nr 260, s. 4. Kulturen 1962, s. 55. —
-PIL, se A. —
(2 b γ) -REGISTER. (†) register (se d. o. I 1) över ”stubbeskatter”?; jfr -längd. VDAkt. 1658, nr 193. —
-STOL, se A.
C: (2, 2 b γ) STUBBE-BONDE. (stubba- 1543. stubbe- 1543 osv.) (förr) person som upptagit (o. gm nyodlingen med ärftlig nyttjanderätt innehade) hemman l. nybygge på allmänningsmark; bonde på stubbehemman l. stubb- och röjselrättshemman. Kuylenstierna RekognSkog. 175 (cit. fr. 1540). ½ .. m(arke)r (till krigsgärden i Finl. gäldas av) Halffwe eller stubbebönder. HFinlKamF 1: 102 (1583). (Ett flertal) jordeböcker visa .. att stubbebönder kunnat vara både Krono-skatte- och sämjeBönder. Bergfalk Beskattn. 19 (1832). KulturhistLex. 17: 322 (1972). —
-FALL, se A. —
(2, 2 b γ) -GODS. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) stubbehemman; jfr gods 6. Kuylenstierna RekognSkog. 174 (cit. fr. 1540). —
(2, 2 b γ) -GÅRD. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) stubbehemman. Almquist CivLokalförv. 2: 124 (1919). —
-GÄRDE, se A. —
(2, 2 b γ) -HEMMAN. (stubb- 1885. stubbe- 1542 osv.) (förr) hemman som upptagits på allmänningsmark (o. innehades med en gm nyodlingen erhållen ärftlig nyttjanderätt); jfr stubb- och röjselrättshemman (se anm. sp. 13129). Item vdii wartofta Heredi äre 6. Stubbe heman som lyde vnder skatten. Kuylenstierna RekognSkog. 175 (cit. fr. 1542). Holmsjöbråtars stubbehemman. NoraskogArk. 6: 253 (1678). Stubbehemman äro sådane, när någon har uptagit någon jord af ny mark, och der å sedan giort åbygnad. FörarbSvLag 3: 214 (1715). Det är ju billigt, at de så kallade Stubbe-hemman böra undfå fullkomlig Skatte-rättighet, at den som uptagit en eljest onyttjad mark af rot och stubben, bör åtminstone wara säker om besittningen. Fischerström 2: 325 (1780); jfr 2 b γ. Dravnieks ByggOrd 275 (1988). —
-HJÄLP, se A. —
(2) -HYGGE. (stubba- 1773. stubbe- 1644—1725) (†) (tilldelat) område för huggande av stubbskog; (huggande av) stubbskog. VRP 1644, s. 30. Att Wälborne och Ehrewyrdige H:r Probsten Magister Haqvinus Flintsteen i Wirestadh skohlat huggit en fälla på Qwarnatorpz uhråldrige gambla stubbehygge. VDAkt. 1700, s. 163. De äro allenast fråndelte från Långhult til så kallat stubba- eller swedjehygge, men icke til anan nödig fånge skog. ÅgerupArk. Brev 19/9 1773. —
(2, 2 b γ) -JORD. (stubb- 1726 osv. stubbe- 1542 osv.)
1) (förr) jord (se d. o. 5) som upptagits på allmänningsmark (o. innehades med en gm nyodlingen förvärvad ärftlig nyttjanderätt); möjl. äv. om jord under stubb- och röjselrätt (se anm. sp. 13129); förr äv.: jord som kan l. är lämplig att uppodlas; jfr -hemman. Item vdii för:ne [Ås] Herede äre och 6 nybygde Heman ssom kallas stubbe iorder huilke lyde vnder Cronan. Kuylenstierna RekognSkog. 175 (cit. fr. 1542). Görer eders tijende rett och oförfalskat ifrå eder af allehande sädh .. och [så] väl af the svedier eller stubbejord [I] hafve som aff annen åker jord. G1R 26: 360 (1556); jfr Cederlöf FinlPrästEkon. 262 (1934). Stubbejord .. (dvs. jord) som kan rydjas och byggas gård uppå. Spegel 494 (1712).
2) (numera bl. tillf.) jord (se d. o. 7 a) som (till stor del) består av förmultnade stubbar. TurÅ 1936, s. 182.
3) (†) till 4: jord (se d. o. 5 b, 7 b) varpå stubb står kvar; jfr stubb-sådd, sbst. VetAH 1755, s. 191. —
(2, 2 b γ) -KARL. (stubba- 1530 (: Stubbakarla daxverkspn). stubbe- 1540—1972) [fsv. stubbakarl] (förr) nybyggare på allmänning (som innehade hemman l. nybygge med ärftlig nyttjanderätt); jfr -bonde. Kuylenstierna RekognSkog. 174 (cit. fr. 1540). Till och med nybyggarne å häradsallmänningarnas skogar, de så kallade stubbekarlarne, fingo erlägga skatt dels i penningar, dels i fläsk. IllSvH 2: 104 (1876). KulturhistLex. 17: 322 (1972).
-KNIV, -KOL, -KVARN, se A. —
(2, 2 b γ) -LAND. (†) (gm svedjande röjd) slåtter- l. odlingsmark (med kvarstående stubbar) l. slåtter- l. odlingsmark på stubbejord (se d. o. 1); jfr -rud o. röje-land. Bidie wij (dvs. prästerskapet) .. att H. K. M:t wille låta uthgå sijnn stränge mandat och befaldningh .. att bönderna må göre rätt tijende både aff sin åker, såsom och stubbe och rödie land. RA II. 1: 467 (1614). —
(2) -LÖN. (förr) (vid avverkning erlagd) ersättning till innehavare av kronohemman o. enskilda jordägare för vård av kronan tillhöriga ekar o. storverksträd. AmirKollProt. 31/10 1674. Taxa, Hwarefter Stubbelön betalas til Allmogen för de stämplade Ekar, som tydeligen wisa at ingen åwerkan å dem genom menniskio-åtgärd skedt. FörordnSkog. 1/8 1805, s. 63. För storverksträd, som å kronohemman fällas för kronans behof, erhåller kronoåboen stubbelön efter faststäld taxa. Cnattingius 156 (1878, 1894).
Ssgr (förr): stubbelöns-bevis. bevis (se d. o. 3) utvisande hur mycket virke som avhuggits på ett hemman o. vilken summa kronan betalar därför. LfF 1855, s. 249.
(2, 2 b γ) -MANTAL. (†) mantal (se d. o. 2) åsatt stubbejord (se d. o. 1) l. stubbehemman; jfr -skatt. HFinlKamF 4: 143 (1560; i ränteregister). —
(2) -PENGAR. (förr) pengar (se pänning I 5 n) erlagda ss. gottgörelse för att man huggit träd på mark som ansetts tillhöra kronan. Banér GenGuvBer. 164 (1668). —
-PIL, se A. —
(2, 2 b γ) -RUD l. -RÖD. (-rod 1540. -rud 1875—1882. -röd 1548) [senare leden fsv. -rudh, belagt i ssgn tophtruth, f., tomtrud, röjning (för bete) l. odling vid l. i tomt?, samt i ortnamn; jfr fd. ruth, n., röjning, fvn. ruð, n., fsv. rudha, f., till odling uppröjt jordstycke, ävensom förlederna i fsv. rudhmark o. rudhskogher; sannol. en bildning till svagstadiet av den ieur. rot som äv. ingår i RAGG, sbst.1, varvid formerna med ö- vokal återspeglar uttal med grumlig ö-vokal; möjl. återgår dock ö-formerna på ett ä. ryd (se RYD), som uttalats med ö-vokal i svagton; jfr BEjder Ryd och rud 1979 (Skrifter utg. gm Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund 2), i sht s. 344 ff., JKousgård Sørensen Odense Amts bebyggelsesnavne 1969 (Danmarks stednavne 14), s. XVIII f. — Jfr RYD, sbst., o. RÖJA, sbst.3 o. v.2] (†) sannol. om nyodling (l. röjning) på skogsallmänning med likartad skattekaraktär som stubbejord (se d. o. 1) o. stubbehemman; äv. i uttr. ligga för stubberud, räknas som (o. beskattas som) ”stubberud” (se ligga 20). Bondbyn ligger för Stubberodtth. VästmHandl. 1540, 13: Räkensk. Lindesbg; jfr: Bondebyn ligger för stubberud. Johansson Noraskog 2: 242 (1882). Missiue till Jören Jönson Att Anders Larson i Hummora vdi Söderbergh kercke Soknn, schall besittiä then Stubberödh, som han rödt haffuer. G1R 19: 103 (1548). Deremot äro Fibbetorp .. och Bondebyn s. k. stubberud, d. v. s. afröjda platser som uppstått på de gamla byarnes områden. JOhansson Noraskog 1: IX (1875). —
-RÄTT, -RÄTTIGHET, se A. —
(2, 2 b γ) -SKATT. (i Finl., om ä. förh.) kameral måttsenhet som tillämpades på stubbehemman (o. innebar lägre värdering för skattläggning än måttsenheten för andra hemman); äv. om jord på vilken denna måttsenhet tillämpades; jfr skatt 4 b. Och är en Stubbe Schatth icke szå godh som en hell schatth förtij the haffua icke szå godh tilfälle mz åcker och engh som andre schatth böndhr haffua. Cederlöf FinlPrästEkon. 164 (cit. fr. 1560); jfr Därs. (1934). Mantall .. 4,932. Skattar .. 1,234 1/2. Stubemantall .. 172. Stubbe skattar .. 70. HFinlKamF 4: 143 (1560; i ränteregister). År 1591 uppräknas .. 6 rustade fribönder .. till desse fribönder (torde) .. få räknas 9 fribönder på stubbeskatter. HA 6: 156 (1878). Sedan .. (bönderna) skattlagts, blevo de 32 ”stubbeskattar”, i vilka de 55 landborna då fördelades, ej så hårt betungade som vanliga fullskattar. Almquist CivLokalförv. 2: 491 (1921). —
(2, 2 b γ) -SMÖR. (förr) smör erlagt l. bestämt att erläggas i stubbeskatt. VaruhusR 1541. Almquist CivLokalförv. 3: 186 (i handl. fr. 1544). —
(1) -TRÅD. (†) tråd i korta bitar l. stumpar?; jfr rep-stubbe. Aff Oloff Joenson Factor i Arboga .. Stubbe trådh .. ½ .. (skålpund) Stwbbe trådh .. ½ (skålpund). ArkliR 1561, avd. 3 (1563). —
-VED, -ÖREN, se A.
D (†): STUBBO-KVARN, se A.
Avledn.: STUBBA, v., se d. o. —
STUBBIG, se d. o.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content