SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NITRAT nitra4t, n.; best. -et; pl. = (WoJ (1891) osv.) l. -er (Gadolin, osv.).
Etymologi
[jfr t. nitrat, eng. o. fr. nitrate; till lat. nitrum (se NITRUM)]
kem. o. miner. vart särskilt av salpetersyrans salter; jfr KVÄVE-SALT. Gadolin InlChem. 82 (1798). Starck Kemi 64 (1931).
Ssgr: NITRAT-ASSIMILATION. bot. o. lant. (en växts l. jordens, av bakterier förorsakade) assimilation av nitrat. LAHT 1918, s. 363.
-BAKTERIE. biol. vid nitrifikation värksam bakterie som gm syrsättning förvandlar nitrit till nitrat. 2NF (1913). LAHT 1923, s. 531.
-HALT, r. l. m. Otillfredsställande nitrathalt i marken. LAHT 1924, s. 368.
-HALTIG. Nitrathaltig mark. KemT 1909, s. 30.
-JON. kem. envärd negativ jon av en atomgrupp som innehåller kväve o. syre. NoK 53: 127 (1926).
-RIK. om jord: rik på nitrat. BotN 1921, s. 63.
Spoiler title
Spoiler content