NUBISK nɯ4bisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. nubisch; avledn. av landsnamnet NUBIEN]
som tillhör l. har avseende på l. härstammar från Nubien l. nubierna. Nubisk katt, Felis maniculata Rüpp. Nubisk klippgrävling, Procavia Burtoni H. E. Holmberg 2: 231 (1795). Omkring år 1000 f. Kr. satt på de båda egyptiska rikenas tron en nubisk härskare. Backman MännRas. 67 (1935). Mannen .. blev prompt utkastad av den nubiske vaktmästaren. SvD(B) 1946, nr 29, s. 8. —
Avledn.: NUBISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
2) det starkt särpräglade negerspråk som talas i nildalen (i sht) närmast nedanför fjärde katarakten. Björkman (1889).
