SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NYP ny4p, n. (ÖoL (1852) osv.) ((†) r. l. m. Murberg FörslSAOB (1793), Lindqvist Dagsl. 2: 187 (1900)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = (ss. r. l. m. -ar).
Etymologi
[till NYPA, v.]
nypning (med fingrarna l. ngt värktyg o. d.), nypande; jfr NYPA, v. 1. Murberg FörslSAOB (1793). Det kraftiga nyp .. (läraren) gaf mig, när jag gäspade vid slutet af en af hans grekiska lektioner. Ödman VårD 1: 47 (1884, 1887). Nu sträckte Akka fram huvudet och gav örnungen ett duktigt nyp i nackskinnet. Lagerlöf Holg. 2: 247 (1907). — jfr BLÅ-, GAST-, TJUV-NYP. — särsk.
a) konkret, om blånad, uppkommen gm nypning; i ssgn DÖD-NYP.
b) i utvidgad anv., om smärtsamt slag (av knytnäve l. dyl.) l. piskrapp o. d.; hugg; jfr NYPA, v. 2 b. Blanche Bild. 1: 7 (1863; om piskrapp). (Han fick i striden) ett nyp från en lång huggknif. Lindqvist Dagsl. 3: 126 (1904; bagatelliserande). KKD 7: XXXIV (1912).
c) bildl.: tillrättavisning, ”läxa”; i sht i uttr. ge ngn ett nyp. VL 1908, nr 118, s. 3. Från oppositionspartierna begagnade man enligt gammal god sed tillfälle till att giva regeringen en del nyp. ST(A) 1931, nr 16, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content