ORKESTRERA -e4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr ORKESTRATION.
Ordformer
(förr äv. orchestrera)
Etymologi
[jfr d. orkestrere, t. orchestrieren; av fr. orchestrer; avledn. av ORKESTER]
mus. arrangera (ett musikstycke) för de olika stämmorna i en orkester (se d. o. 3); instrumentera (se d. o. 3); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare. Schulthess(1885). Orkestrerade folkvisor och marscher m. m. MeddNordM 1897, s. 134. En effektfull orkestrering piggade upp det hela. SvD(A) 1932, nr 36, s. 15.— särsk. bildl.; jfr ORKESTER 3 b β. En verskonst, som eftersträfvar invecklad orkestrering och rik kontrapunkt. Levertin Diktare 277(1898). 3SAH LVII. 1: 34(1946). —
