publicerad: 1951
OUNDVIKLIG ω3~undvi2klig, förr äv. OUNDVIKELIG (oundvi´kelig Weste), adj. -are (gradf. dock bl. mera tillf., Geijer I. 6: 310 (1844), Östergren (1934)). adv. -EN (RARP 1: 41 (1627) osv.), -T (RARP 1: 63 (1627: oundwikeligit), Murberg FörslSAOB (1791) osv.).
Ordformer
(-veke- 1663. -vik- (-ij-) 1650 osv. -vike- (-ij-) 1536—1824. -ligit, n. sg. o. adv. 1618—1753)
Etymologi
1) som man icke kan undvika l. undkomma l. undfly l. komma från; som icke kan avvärjas l. förhindras; som med naturnödvändighet l. enligt logikens lagar l. på grund av ödesbestämdhet måste ske; i ä. ex. ofta svårt att skilja från 2. Kriget var en oundviklig följd av den förda politiken. Det är nästan oundvikligt, att olyckshändelser inträffa vid motorcykeltävlingar. Man måste finna l. foga sig i det oundvikliga. LReg. 121 (1618). Ett oundvijkeligit krigh. RP 2: 68 (1631). Hwad oundwijkligt är kan eij med klagan botas. ÖB 58 (c. 1712). Då en främmande får frossan i Holland, som nästan är o-undvikeligit, är hon så ganska svår at curera. Linné Diet. 2: 76 (c. 1750). (Om det förhöll sig på ett visst sätt) vore en riksskandal oundviklig. Hellström Malmros 65 (1931). — särsk.
a) övergående i bet.: som är av absolut tvingande karaktär o. d.
α) (numera bl. tillf.) om hinder, förfall, belägenhet, nödtvång o. d.: som det icke står i ens makt att göra ngt åt l. ändra, som man står maktlös inför; som utgör ett absolut hinder. RA II. 2: 148 (1617). Aff siukdom eller andre ovndwijkelige laga förfall förhindrade. PlacatBöned. 10/4 1644. Den (skall) för .. böter vara fri, som beviser, at han för oundvikeligit hinder skuld .. ej kunnat hemköra Byggningstimret eller virket. LandtmFörordn. 116 (1734). Oundvikliga naturförhållanden. Döss o. Lannge (1908). (†) Lijdha .. oundwikeligh nödh. SalWijsh. 17: 17 (öv. 1536; Apokr. 1921: underkasta sig det oundvikliga nödtvånget).
β) (†) om fordran, villkor o. d.: oavvislig, o-eftergivlig, bestämd, absolut; om giltighet: o-villkorlig. VDAkt. 1655, nr 179. Ega oundviklig giltighet. Geijer I. 5: 77 (1811). Ett oundvikligt vilkor för all mensklig cultur. Biberg 1: 117 (c. 1814).
γ) (†) om beslut o. d.: som det icke går att ändra, fast o. d. Nordforss (1805). Antyd / fagerlockiga nymfen vårt oundvikliga rådslut. Johansson HomOd. 5: 30 (1844).
b) för att beteckna att ngn l. ngt alltid påträffas l. förefinnes i en viss situation l. i ett visst sammanhang o. d. Den så kallade grefven af Nordpolen — en oundviklig dekorationsfigur på alla bättre tillställningar. Lundegård Prom. 1: 23 (1893). En kosack med den oundvikliga rödbandade mössan. SD(L) 1898, nr 51, s. 3. Hedberg Iris 183 (1934).
c) (numera bl. tillf.) ss. adv. (jfr 3); äv. närmande sig bet.: obönhörligt, obevekligt; i ä. ex. svårt att skilja från 3. RARP 1: 63 (1627). När jag såg min glada lefnad / oundvikligt nalkas grafven. Rydberg Dikt. 2: 134 (1891). Östergren (1934).
2) (†) nödvändig (se d. o. 1), absolut behövlig, oumbärlig; jfr 1. (Man får på söndagen göra) Alt thet som länder til ens oundwijkeliga huussysslor, medh huusens, barns, folcks och creaturens nödige omwårdnat. KOF II. 1: 228 (1659). (Före resan) var nödigt att jag mig försedde med oundvikeliga kläder. Linné Bref I. 1: 326 (1732). 4GbgVSH XI. 3: 98 (1812).
3) [jfr 1, 2] (†) ss. adv. (jfr 1 c): nödvändigt, nödvändigtvis, med nödvändighet; oundgängligen; absolut, ovillkorligen, säkert, med säkerhet; förvisso, obestridligen. Hennes Maij:tt och någre andre, som oundvijkeligen moste haffva penningar. RP 6: 671 (1636). (Avgärdabyarna) hafva i förstone oundvikeligen ej varit annat än Torp på en annan Bys Ägor. LandtmFörordn. 161 (1765). Hör då änteligen, emedan I oundvikeligen vil det veta. Ekelund Fielding 105 (1765). (För oförutsedda händelser avsättes en summa) at vara tilgänglig då Konungen, til Rikets försvar .. finner den vara oundvikligen nödig. RF 1809, § 63. Den tid .. är förbi då hvarje värfvadt regemente oundvikligen ansågs vara en härd för alla tänkbara laster. Samtiden 1874, s. 455. — särsk. i uttr. oundvikligen göra en utgift l. utgiva ngt, göra en utgift för l. ge ut pängar på ngt absolut nödvändigt. HovförtärSthm 1682, s. 1432. LReg. 346 (1723).
Avledn.: OUNDVIKLIGHET, r. l. f.
1) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara oundviklig; i ä. ex. stundom svårt att skilja från 2. Dödens oundviklighet. Lind (1749). Oundvikligheten af detta fall .. förutsågs och förutsades. Crusenstolpe Ställn. 12: Bih. 12 (1848). särsk. (numera föga br.) konkretare: oundviklig händelse, ngt oundvikligt; äv. om ngt som är ofelbart förknippat med ngt l. som man alltid måste räkna med i ett visst sammanhang. Ingen gråt lär båta, / Hvar straffet redan är en oundviklighet. Brenner Pijn. 101 (1727). Vis behärskning inför naturens lagar, inför människoödets oundvikligheter. Levertin Diktare 222 (1898). Sådant där (dvs. vissa obehagliga scener vid tjurfäktning) .. hör till arenans oundvikligheter. Högberg JesuBr. 1: 155 (1915).
2) (†) till 2: nödvändighet; äv. konkretare, om ngt nödvändigt; jfr 1. Det blir då af en alldeles bevisad oundviklighet, att vända vägen rakt tillbaka. 2SAH 1: 70 (1801). De tre enheternas oundviklighet ifrågasättes. BEMalmström 4: 169 (c. 1860). särsk. konkretare, om nödvändighetsartikel l. dyl. Denteller, som här (i Portugal) mycket brukliga bland de förnäma till manchetter, blef äfven en oundvikelighet (för förf.). Tersmeden Mem. 1: 176 (c. 1780).
Spoiler title
Spoiler content