publicerad: 1955
PÅFÖLJD på3~föl2jd, r. l. f. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-fölgd 1678—1814. -följd (-lljd) 1707 osv.)
Etymologi
1) (†) motsv. PÅ-FÖLJA 1: förhållandet att följa på l. efter ngt l. att efterträda ngn; stundom: succession; äv. om sätt varpå l. ordning vari de olika enheterna i en serie l. ett flertal följa på varandra, stundom: ordningsföljd; äv. konkretare, om ngt l. det som följer l. följt på l. efter ngt, stundom liktydigt med: slut, utgång. Scherping Nyck. 21 (1730, 1754). (Eng.) Succession, .. (sv.) påfölgd i tienst eller arf. Serenius Hhh 1 a (1734). Saxos och Johannis Magni tideräkning och deras uppräknade Kungars rätta påföljd. Schönström AnlSvHist. 30 (1741). Jag tänckte, at Byggmästaren af detta lilla huset var antingen död eller flyttad på et annat ställe. Påfölgden har styrkt mig i den tankan; ty hela tre månader jag lefvat här, har jag ej blifvit varse någon menniska. Säfström Banquer. Nn 4 a (1754). Om vi tänka oss verlden och hela dess händelselopp under begreppet af förutgående och påföljd. Leopold 4: 16 (c. 1820). Atterbom Minnest. 2: 355 (1824; om sjukdoms utgång). jfr: Afspisa, .. (dvs.) Gifva fagra ord utan påföljd. Almqvist 57 (1842); jfr 2 c. — särsk.
b) i uttr. vara en påföljd av (vissa personer), vara efterföljare till (vissa personer). Botin Utk. 126 (1757).
2) motsv. PÅ-FÖLJA 2, om ngt l. det som följer l. härflyter ur ngt, följd (se d. o. 5 a); värkan; konsekvens; resultat; särsk. i uttr. påföljd av, förr äv. (up)på ngt. Stiernman Riksd. 1787 (1678). När vi nu i betraktande taga, hvad frukten och påfölgden var af denna de Venetianers handel. Nordencrantz Arc. 18 (1730). Nordenflycht Skaldek. 4 (1744: på). En enda menniskias synder med deras påfölgder. Bælter JesuH 1: 43 (1755). (Förslaget) ledde .. ej till någon påföljd. Hildebrand Statsförf. 290 (1896). Almquist VärldH 7: 564 (1928). — särsk.
a) (†) i vissa anv. vari ordet numera ersättes av: värkan l. resultat; särsk. i uttr. vari ordet står i mer l. mindre utpräglad motsättning till orsak; äv. i uttr. vara av så l. så beskaffad påföljd, ha så l. så beskaffade värkningar; äga stor påföljd, ha stor värkan. Orsaken til hvar påfölgd. Nordenflycht (SVS) 3: 171 (1762). Ekelund Fielding 36 (1765: äga). I .. afseende på den lärda verlden, är denna öfversättningslusten (av fackord) nästan af värre påfölgd, än Babyloniska förbistringen. Sahlstedt Veckobl. 1767, nr 4, s. 15 (”14”). Påföljd yppar orsaken. Lindfors (1824). jfr: (Förhandlarna) willja därom (dvs. om K. XII:s krav) berätta til deras principaler, eftter det är en mycket laggran sak ock af stora påföljder. Hermelin BrBarck 131 (1707); jfr h.
b) i uttr. med (den) påföljd(en) att (osv.), med den värkan l. det resultatet att (osv.), vilket resulterar (l. resulterade osv.) i att (osv.). Schulthess (1885). Doktor Andersson egnade den afsvimmade lämplig vård med den påföljd, att hon snart återkom till sans. Cederschiöld Skriftspr. 45 (1897). IdrBibl. 1: 59 (1918: med påföljd, att). Mörne Katz VitMän 160 (1928: Med den påföljden att).
c) i uttr. utan påföljd (jfr 3 b), utan effekt; utan att värkningar visa sig; stundom övergående i bet.: utan menlig värkan; äv. i uttr. utan så l. så beskaffade påföljder, utan så l. så beskaffade värkningar. Det .. (har) händt at en menniska blifvit biten af en värkeligen galen hund utan elaka påfölgder. VeckoskrLäk. 5: 12 (1784); jfr e. För egen del har jag utan påföljd emottagit .. (Pius IX:s) välsignelse (ehuru han beskyllts för att ha onda ögon). Ljunggren Resa 90 (1871). SvD(A) 1929, nr 206, s. 9.
d) (†) om följd (se d. o. 5 a) ss. innebörd l. betydelseinnehåll i en sats (l. en konjunktion); äv. om språkligt uttryck (sats) som betraktats ss. bärare av dylikt betydelseinnehåll; jfr 1, 4. Verbum (går) förvt .. i the talesätten, som draga en Påfölgd efter sig. Såsom: Bär man sig doch åt, som vore man vrsinnig. Giese Sprachm. 1—3: 444 (1730). Att många Conjunctioner, i anseende till deras betydelse, som utmärker en oviss påföljd, nästan alltid fordra Conjunctivus. Trendelenburg GrSpr. 241 (1801). Enberg SvSpr. 242 (1836).
e) (numera knappast br.) om menlig följd l. eftervärkan av sjukdom l. åkomma l. sår o. d., yttrande sig ss. följdsjukdom l. men l. svaghet o. d.; i pl. stundom liktydigt med: sviter; förr äv. (närmande sig l. övergående i 1) om (yttring av) sjukdom som utmärker l. hör samman med senare stadium (l. stadier) i en sjukdomsbild l. i ett sjukdomstillstånds utveckling. Lindestolpe Skörb. 9 (1721). En Theoretisk förestälning af almänna läran .. (om sår) och deras tilfällen, samt påfölgder. Acrel Sår A 4 a (1745). En besvärlig and-täppa bådade svårare påfölgder, som snart visade sig. Gulsot och Vatten-sot angrepo honom mot Sommaren. 2VittAH 7: 414 (1796, 1802). Jag har flera veckor varit opasslig först af en flussfeber och sedan af dess påföljd, en envis hosta. Järta (1827) i 3SAH XL. 2: 124. SPF 1832, s. 244. jfr (†): Alt (som fanns i magsäcken) upkastades med häftiga plågor och spasmodiske påföljder. VetAH 1812, s. 146; jfr 1.
f) (†) om ngt konkret som uppkommer l. uppkommit ss. följd l. resultat av en handling l. ett tillvägagångssätt o. d.; stundom: frukt (se FRUKT, sbst.1 5 d). En påfölgd af ditt brott sig i mitt sköte döljer. Lenngren (SVS) 1: 113 (1778). Glödspånen .. är en nödvändig påfölgd (vid glödgning av järn) uti öppen eld. Rinman JärnH 276 (1782).
g) (†) övergående i bet.: effekt l. framgång; jfr FÖLJD 5 b. Möller (1745). Man (har) beflitat sig om, at giöra menniskiorna lycksaliga, änskiönt bemödandet intet altid vunnit den önskade påfölgden. Lagerbring HistLit. 6 (1748). Flensburg KyrklT 397 (1884).
h) [jfr motsv. anv. av fr. conséquence] (†) övergående i bet.: vikt, betydelse; äv. i uttr. draga påföljd med sig, övergående i bet.: vara av vikt l. betydelse l. spela (sådan l. sådan) roll; jfr FÖLJD 5 c. Berch Hush. 88 (1747). Stora Kopparberget och Sala silfververk .. (kunna) aldrig .., i anseende til värdet af producterne .., draga den påfölgd med sig som (järngruvorna). Bergv. 2: 699 (1756). Machinerna, hvilkas vård och skötande är af högsta påföljd. Carlström Spinnm. 41 (1832).
3) [specialanv. av 2] i sht jur. om följd av sådan handling l. underlåtenhet o. d. som innebär kränkning av en rättsregel l. åsidosättande av en föreskrift o. d.: rättsvärkan med hänsyn till den som kränkt rättsregeln osv., vanl. tänkt l. uppfattad ss. varande av menlig innebörd för denne; stundom liktydigt med: (utkrävande av) ansvar l. straff; stundom äv. allmännare, om följd l. värkan som ngt har ur rättslig synpunkt; särsk. i uttr. påföljd av (äv. för, förr äv. på) ngt. Sådane fehl och förbrytelser, som af underbetiente begås och icke tienstens förlust hafva till påfölgd. CivInstr. 528 (1727). Nehrman JurCr. 18 (1756: på). Sedan äktenskapet .. blifvit afslutadt, medförer detsamma vissa uti Lag stadgade påföljder, i afseende å makarnes personer och egendom. Palmén JurHb. 125 (1859). Påföljden för ett brott. Minnesskr1734Lag 1: 32 (1934). Rydberg hade visat att Nya Testamentet inte fastslår Kristi gudom, och detta resultat av hans undersökning hade ej medfört rättslig påföljd. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 269 (1947). — jfr ANSVARS-, ANSVARIGHETS-, HÄMTNINGS-, STRAFF-, VITES-PÅFÖLJD. — särsk.
a) jur. i sådana uttr. som vid påföljd av det l. det l. vid påföljd att (osv.) l. vid laga påföljd, ss. beteckning för att åsidosättande av en bestämmelse l. en föreskrift o. d. medför den l. den menliga följden l. värkan l. det l. det ansvaret l. straffet resp. det i lagen bestämda ansvaret för den som åsidosätter bestämmelsen osv.; äv. i uttr. vid hämtnings påföljd, ss. beteckning för att hämtning (se HÄMTA, v. 1 d) kommer att äga rum, om vederbörande icke inställer sig enligt given föreskrift. Vid påföljd af tio dygns vatten och bröd. Dalin (1855). Vid laga påföljd. 1NJA 1921, s. 196. Viss tid (skall föreläggas) för avhjälpande av .. brister, vid påföljd att biografen eljest icke vidare må för sitt ändamål användas. SFS 1932, s. 322. Vid hämtnings påföljd. Östergren (1935).
b) i uttr. utan påföljd(er) l. utan minsta påföljd o. d. (jfr 2 c), i fråga om överträdelse l. övergrepp l. förseelse o. d.: utan att (alls) ställas l. fällas till ansvar, utan (alla) efterräkningar, stundom: ostraffat. Wallin 1Pred. 1: 157 (c. 1830). Befälet kunde prygla soldaten utan minsta påföljd. Sundblad Off. 39 (1894). Icke utan allvarliga påföljder (för den skyldige). Östergren (1935).
c) jur. om vissa bistraff som utdömas av domstol jämte huvudstraffet (t. ex. förlust av viss rättighet l. behörighet l. förvärkande av föremål som använts vid lagöverträdelse) l. om viss föreskrift från domstols sida utöver det egentliga straffet; äv. om till sin karaktär likartat beslut av administrativ myndighet, innebärande förlust av rättighet l. behörighet o. d. på grund av straffbelagd handling o. d.; särsk. om 1936 avskaffad, i strafflagen (kap. 2 § 19) enligt dess lydelse 1918—1936 upptagen påföljd (i ovan angiven bet.) av vissa brott, innebärande förlust av o. obehörighet för ämbeten o. allmänna befattningar, förlust av politisk o. kommunal rösträtt m. m. (o. motsv. den till 1918 existerande påföljden ”förlust av medborgerligt förtroende”). Vissa i lagen bestämda brott medföra den påföljd, att den dömde förklaras hafva medborgerligt förtroende .. förverkat. SFS 1864, nr 11, s. 7. Vissa i lagen bestämda brott kunna medföra, att den brottslige för tid, som nedan sägs, ådömes den påföljd, att han ej må utöva ämbete, tjänst eller annan allmän befattning (m. m.). Därs. 1918, s. 553. Dynamitarden .. har dömts .. till fem års straffarbete och fyra års påföljd. Upsala(A) 1919, nr 22, s. 2. LbRättskLandsf. 3: 635 (1928; om påföljd som beslutas av administrativ myndighet). SFS 1948, s. 1003 (i fråga om förvärkande). Övervakning kan knytas till villkorlig frigivning eller villkorlig dom såsom en påföljd. StrafflFörkl. 57 (1949).
4) (†) om det l. ngt som logiskt följer av ngt annat, följd (se d. o. 6); särsk. i uttr. påföljd av ngt. Mört Weidler 5 (1727). Våra begrep hafva, lika som sjelfva sakerna, ett naturligt sammanhang .. såsom skäl och påfölgder, det ena af det andra. Bergklint MSam. 1: 97 (1781). — särsk.: slutsats, konklusion; äv.: korollarium; särsk. i uttr. draga (äv. sluta) en påföljd l. påföljder av ngt; jfr FÖLJD 6 slutet. Af detta bevis slutes tränne påfölgder. VetAH 1739, s. 60. Slut-sats eller påfölgd, en proposition, som flyter utaf det andra, eller hvad man förut har sagt. Molander Förn. 37 (1762). Lagerbring 1Hist. 1: 67 (1769: draga). Lindbäck ABäckerström 9 (1789).
Ssgr (till 3; i sht jur., mera tillf.): PÅFÖLJDS-FRI. om lagbrott o. d.: fri från påföljd(er), utan påföljd(er). Östergren (1935). —
(jfr 3 c) -STRAFF. bistraff bestående i påföljd. SvD(A) 1929, nr 198, s. 2 (om påföljd enl. strafflagen kap. 2 § 19 i dess lydelse 1918—1936).
Spoiler title
Spoiler content