SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PEDAGOGIK pe1dagogi4k l. ped1-, l. -gå-, äv. -gω-, stundom -ji4k, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. -ic, -ique. ped- 1802 osv. päd- 18031842)
Etymologi
[jfr t. pädagogik, ävensom eng. pedagogics; av gr. παιδαγωγική (näml. τέχνη), eg.: pedagogisk (konst), fem. av παιδαγωγικός (se PEDAGOGISK)]
lära(n) l. vetenskap(en) om uppfostran o. undervisning; äv. om föremålet för denna vetenskap l. om denna lära l. vetenskap i dess praktiska utövning l. tillämpning, stundom liktydigt med: uppfostrings- l. undervisningskonst l. uppfostran l. undervisning; jfr PEDAGOGI 2. Schück ProgrHammerInstall. 1910, s. 4 (i handl. fr. 1802). Pedagogikens teori och historia. SFS 1905, nr 26, s. 7. Den pedagogik, av vilken .. (dressören) Henrikson visade resultatet på sina berömda tigrar. SvD(A) 1929, nr 83, s. 10. — jfr KARAKTÄRS-, PJOSK-, REFORM-, SKOL-PEDAGOGIK m. fl. — Anm. Vard. (ofta skämts. l. nedsättande) förekommer i samma bet. (det gm ombildning av PEDAGOGIK med anslutning till GOJA, sbst.3, uppkomna) ordet PEDAGOJA1032. Boye Kris 87 (1934). jfr PJOSK-PEDAGOJA.
Ssgr: PEDAGOGIK-KURS.
-PROFESSUR.
Spoiler title
Spoiler content