SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLURRA plur3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[urspr. ljudhärmande (jfr PORLA). — Jfr PLURR]
(vard.) falla l. kasta sig i vattnet l. sjön, plumsa i; särsk. dels: gå ner sig (på is), dels (om skepp l. sjöfarande): sjunka till botten (i havet l. sjön), gå under resp. drunkna, dö. Om vår Herre ger mig någon ålderdom och ej låter mig plurra i förväg. Trolle Duvall 2: 205 (1875). När skeppet plurrade, hängde han å jag på hvar sin ända af spiran. Janson Gast. 170 (1902). (Aldrig hade hans mamma) jumpat på isflak, ännu mindre plurrat och fått smörj till efterrätt. Lieberath FriluftP 24 (1921).
Spoiler title
Spoiler content