SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
POLEJA pωläg3a2, äv. 040, äv. PULEJA pu- l. pɯ-, r. l. f.; best. -an; äv. POLEJ pωläj4, r. l. m. l. f.; best. -en.
Ordformer
(pol- 1538 osv. poll- c. 15501745. påll- 1642. -egie 1584. -ej 1555 (: Pollei-watnn), 16401910. -eja 1538 osv. -eje 1555 (: Polleije vatn), 1572c. 1580, 1650 (: Polleyesafft). puleja 17111935. puleye 1588)
Etymologi
[fsv. polleia; jfr fd. poleje (d. polej), mlt. polleie, fht. polei(a) (t. polei); av lat. puleium, pulegium, av ovisst urspr.; möjl. ombildning av gr. βλήχων, poleja, i anslutning till lat. pulex, loppa; växten har använts mot loppor (jfr t. flohkraut)]
den till familjen Labiatæ hörande örten Mentha pulegium Lin., som växer vild bl. a. i medelhavsområdet o. som på grund av sin (i äldre tid stora) användning ss. medicinalväxt äv. odlas; i utvidgad anv. äv. om vissa andra till familjen Labiatæ hörande växter med medicinsk anv.; äv. om drog l. läkemedel av ifrågavarande växter. VarRerV 58 (1538). Pålleja med Honung och Aloe druckin, tå rensar hon Lungona, och bortager krampan. Månsson Ört. 63 (1642). Röök medh Hylleträäs Lööff, Polleya eller Wijnrute Pulver, ty thet fördärfwar Wägge- och andra Lösz. IErici Colerus 1: 34 (c. 1645). Satureja / och poleja / give oss hugnad och hälsovinst. Karlfeldt Hösth. 115 (1927). Simmons Jönsson 403 (1935). — jfr BÄRG-, HJORT-, STEN-, VILD-POLEJA. — särsk. (bot.)
a) (†) sannol. om växten Teucrium polium Lin.; jfr d samt BÄRG-POLEJA 1. Serenius Kkkk 2 b (1757).
b) i uttr. amerikansk poleja, om växten Hedeoma pulegioides Pers. Jönsson Gagnv. 307 (1910).
c) (†) i uttr. vild poleja.
α) [jfr holl. wilde polei] växten Origanum dictamnus Lin.; jfr DIPTAM 1. Franckenius Spec. B 4 b (1638). Månsson Ört. 63 (1642). Lindfors (1824).
β) [jfr t. wilder polei] växten Thymus serpyllum Lin., backtimjan. Linc. (1640; under serpyllus). Wahlenberg FlSv. 378 (1824).
γ) [jfr holl. wilde polei] växten Mentha aquatica Lin., vattenmynta. Bromelius Chl. 64 (1694). Serenius Kkkk 1 b (1757).
d) (†) i uttr. kretisk poleja, sannol. om växten Teucrium creticum Lin. (jfr a). ApotT 1698, s. 40. Synnerberg (1815).
Ssgr: A: POLEJ-GRÄS. (†) poleja. ApotT 1698, s. Q 1 b. Blom Med. 75 (1801).
-KONSERV. (förr) farm. mos bestående av delar av poleja, krossade tillsammans med socker till en deg; jfr konserv 1. ApotT 1698, s. 17. Därs. 1739, s. 18.
-MYNTA, r. l. f. [jfr t. poleiminze] poleja. AHB 54: 54 (1871).
Ssg: polejmynt-olja, r. l. f. (föga br.) polejolja. HeimdFolkskr. 58: 31 (1898).
-OLJA, r. l. f. [jfr t. poleiöl] (i fackspr.) eterisk olja beredd av poleja. ApotT 1698, s. 54. Kjellin (1927). särsk. i uttr. amerikansk polejolja, om olja av Hedeoma pulegioides Pers.; jfr poleja b. Kjellin (1927).
-SAFT. (poleje- 1650) (tillf.) saft av poleja. Hildebrand MagNat. 39 (1650).
-TE, n. (förr) te tillagat på torkad poleja. Haartman Sjukd. 335 (1765).
-VATTEN. (polej- 15551739. poleje- 15551727) [jfr t. poleiwasser] (†) destillat av poleja. KryddRSthm 1555, s. 4. ApotT 1739, s. 7.
B (†): POLEJE-LAG, m. dekokt på poleja. BOlavi 37 a (1578).
-SAFT, -VATTEN, se A.
-ÄTTIKA. ättika vari poleja extraherats. IErici Colerus 1: 260 (c. 1645).
Spoiler title