POLIMAS pω1lima4s l. pωl1-, äv. pol1-, l. PILLEMAS pil1ema4s, n.; best. -et.
Ordformer
(pillemas 1934 osv. polimas 1900 osv.)
Etymologi
[sv. dial. polimas, dagsvärksarbete, vbalsbst. till POLIMASA]
(bygdemålsfärgat l. i militärslang)
1) långsamt utfört arbete o. d.; särsk. i uttr. i lugnt polimas, i sakta mak. Han kunde komma roende .. i lugnt polimas som vanligt. Hülphers Ångermanl. 205 (1900). jfr: Avlöningen var .. 12, 14 eller 16 öre i timmen för dem som ’gingo polimas', vilket timlönearbetet kallades. SkrArbKultS II. 7: 38 (1946).
2) i utvidgad anv.: örlogsvarv. VFl. 1934, s. 77. —
