SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRESBYTERIAN präs1byter1ia4n l. 01004, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pres- 1680 osv. prest- 1895)
Etymologi
[jfr t. presbyterianer, eng. presbyterian, fr. presbytérien; till PRESBYTERIUM]
kyrkl. person som anser att kyrkan bör vara organiserad enligt presbyterialförfattning l. som är medlem av ett kyrkosamfund med dylik författning; särsk. om förh. i anglosaxiska länder; i sht i pl. Brask Pufendorf Hist. 155 (1680). Förtrycket mot presbyterianerna fortfor under hela hans (dvs. Jakob I:s) regering. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 120 (1837). Johansson o. Liedgren Kyrkoh. 174 (1933).
Avledn. (kyrkl.): PRESBYTERIANISM101004, r. (pres- 1843 osv. prest- 1895) [jfr t. presbyterianismus, eng. presbyterianism, fr. presbytérianisme] presbyteriansk åskådning; presbyterianernas lära; äv. om de personer som omfatta denna lära, presbyterianerna. Frey 1843, s. 233. Grimberg VärldH 10: 459 (1941).
PRESBYTERIANSK, adj. (pres- 1680. prest- 1895. -bit- 1771. -byt- 1680 osv. -anisk 1680. -ansk 1766 osv.) [jfr t. presbyterianisch] som är presbyterian l. består av presbyterianer l. är utmärkande för presbyterianerna l. deras lära l. kyrkoförfattning l. livsföring. The Presbyterianiske Prästerne. Brask Pufendorf Hist. 164 (1680). Sörensen Hollywood 32 (1932).
Spoiler title
Spoiler content