PROCESSUELL prωsäs1ɯäl4 l. pro-, l. prω1ses- l. prωs1- l. prå1- l. pros1-, ngn gg -ä4l, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-el 1726—1904. -ell 1728 osv.)
Etymologi
[bildat till stammen i lat. processus (se PROCESS, sbst.1) med den (urspr. fr.) ändelsen -ell; med avs. på bildningen jfr sådana ord som GRADUELL,KASUELL]
1) jur. som har formen av l. avseende på l. användes vid l. på annat sätt har samband med en process (se PROCESS, sbst.1 4) l. en rättegång, process-, rättegångs-. Abrahamsson 613(1726). Sedan saken nu syntes vilja förvexlas ifrån et privat til et processuelt mål. VDAkt. 1752, Syneprot. F III 7. Det processuella förfaringssättet var hufvudsakligen detsamma i civilmål och i brottmål. 3SAH 4: 206(1889). Vidtagande av .. processuell åtgärd. SFS 1937, s. 383.
