PTOMAIN ptom1ai4n (trestavigt) l. ptå1- l. ptω1-, stundom äv. PTOMATIN ptom1ati4n l. ptå1- l. ptω1-, n.; best. -et; pl. -er.
Ordformer
(-main 1891 osv. -matin 1911)
Etymologi
[jfr t. ptomain, eng. o. fr. ptomaïne; ytterst av it. ptomaina, bildat med den i kemiska benämningar vanliga ändelsen -in till gr. πτῶμα, fall(ande), död kropp, lik, vbalsbst. till πίπτω, faller, rotbesläktat med FJÄDER; formen ptomatin är bildad till det gr. ordets stamform πτωματ-]
kem. gemensam benämning på de organiska ämnena tetrametylen- o. pentametylendiamin (putrescin resp. kadaverin) som förr troddes förorsaka giftigheten hos i bakteriell sönderdelning befintliga äggviteämnen (t. ex. i lik); likgift. ASScF 18: 320 (1891).
SAOB
