PTERO- pte1rω- l. -ro-.
Etymologi
[jfr t. o. eng. ptero-, fr. ptéro-, nylat. ptero-; av gr. πτερο-, ssgsform av πτερόν, vinge (se FJÄDER). — Jfr HELIKOPTER]
(i fackspr.) försedd med vinge l. vingar, ving-, flyg-.
Ssgr [med motsvarigheter l. förebilder i t., eng., fr. o. nylat.]: PTERO-DAKTYL1004, m. l. r.; best. -en; pl. -er. Anm. I fackspr. användes äv. den lat. formen pterodactylus. Scheutz Jord. 149 (1856). Sefve UtdDj. 82 (1924). [till gr. δάκτυλος, finger (se daktyl)] paleont. flygödla tillhörande släktet Pterodactylus av den utdöda kräldjursgruppen Pterosauria. Sundström Huxley 234 (1874). —
-POD -pω4d, m. l. r.; best. -en; pl. -er. [till gr. πούς (gen. ποδός), fot (se fot)] zool. individ tillhörande ordningen Pteropoda bland snäckdjuren, med sidodelarna av foten utdragna till ett par vinglika flikar, vingfotat snäckdjur, vingfoting; särsk. i pl., om ordningen. Nilsson ÅrsbVetA 1829, s. 100. HimHavJord 2: 268 (1926). —
-SAURIE10400. paleont. flygödla tillhörande den utdöda kräldjursgruppen Pterosauria, som var försedd med (om flädermössens påminnande) flygorgan, benflygödla. Hammargren Jordkl. 69 (1854).
