SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1955  
PURGATS l. PURGAS, f. (l. m.) (Chesnecopherus RegIter E 3 b (1613)) l. n. (HH (: purgatz, pl.), BOlavi 83 a (1578), IErici Colerus 2: 223 (c. 1645)); best. -en; pl. = (HH) l. -gatsier (Berchelt).
Ordformer
(-gas (-aa-) 1581c. 1645. -gats (-tz) 15381662. -gatzier, pl. 1589)
Etymologi
[fsv. purgaz; jfr ä. d. purgats(e); av t. purgatz(e), av lat. purgatio (se PURGATION)]
(†)
1) = PURGATION 1; äv. konkret(are), om behand lingen l. medlet. Purgatzier, som .. all förgifftigh wätzske vthdriffue och purgere. Berchelt PestOrs. E 7 b (1589). Bondepract. C 7 b (1662).
a) = PURGATION 2 a. HH 20: 135 (c. 1565). JBureus (1603) i 3SAH 23: 153.
b) = PURGATION 2 b. VarRerV 17 (1538). Then siuke mosthe purgatz och läkedom anamma, ehuru swr oc bitther the äro. L. Petri Gothus Tröstb. 66 b (1564). Bondepract. D 5 a (1662). jfr PULVER-PURGATS.
Ssg: (2) PURGAS-GRÄS. (†) bingel; jfr purger-krydda 2. Franckenius Spec. D 2 a (1638).
Spoiler title