PURKA pur3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. porka, purka; jfr d. dial. purke, vara vresig o. tvär; samhörigt med PURKEN]
(vard. i vissa trakter) vara purken, tjura l. dyl. Lundell (1893; utan angiven bet.). Den der skilsmessan, öfver hvilken gumman gått och purkat hela sitt lif. Sundblad Off. 9 (1894).
