SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REMS rem4s, äv. räm4s, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i bet. 1) RIMS rim4s, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er32.
Ordformer
(rem- i ssg 1917 (: Remspån). rems 1856 osv. rims 1841)
Etymologi
[sv. dial. rems, f. l. m., rims, f.; sidoform till REMSA, sbst.]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = REMSA, sbst. 1. En rims af zinkbleck jemte en .. kopparrims. SKN 1841, s. 314; jfr REMSA, sbst. 1 c. Mönster till kragar, ärmer, remser m. m. NJournD 1856, s. 134; jfr REMSA, sbst. 1 a. jfr BESÄTTNINGS-REMS.
2) (i fackspr.) koll. l. ss. ämnesnamn, om faner i form av smala remsor använt för framställning av sidorna i innanlådor i tändsticksaskar. TT 1896, K. s. 18. AckordsprislVästervTändstF 1956, s. 5.
Ssgr (i allm. till 2; i fackspr.): REMS-FANER. = rems 2. AckordsprislVästervTändstF 1956, s. 5. —
-MÖNSTER, se remsa, sbst. ssgr.
-SPÅN. = rems 2. KollAftalVästervTändstF 9 (1917). AckordsprisLidkTändstF 1956, s. 5. —
-SVARVNING. svarvning av rems. KollAvtalSvTändstF 10 (1917).
Spoiler title
Spoiler content