publicerad: 1957
RESIDENS res1idän4s l. re1-, n. (L. Paulinus Gothus MonPac. 829 (1628) osv.) ((†) r. l. f. l. m. G1R 20: 33 (1549), Sundén (1888)); best. -et (ss. r. l. f. l. m. -en); pl. = (ss. n., RARP 8: 210 (1660) osv.), äv. (numera bl. ss. n., föga br., förr äv. ss. r. l. f. l. m.) -er (RP 8: 126 (1640), Harlock (1944)).
Ordformer
(reci- 1624—1711. resi- 1549 osv. resse- c. 1740. -dence 1636—1830. -dens 1619 osv. -dent 1710. -dentie 1549—1660. -dentz (-ts, -z) 1618—1790)
Etymologi
[jfr d. residens, r., t. residenz, f., eng. residence, fr. résidence, f.; ytterst av mlat. residentia, avledn. av lat. residens (se RESIDENT, sbst.2); ordets neutrala genus i sv. har sannol. utvecklats gm anslutning till ur betydelsesynpunkt närstående neutrala ord ss. PALATS, SLOTT, HUS. — Jfr DISSIDENS]
1) abstr.: förhållandet att residera (se d. o. 1) l. bo ngnstädes; hemvist, bostad (se d. o. 3); numera bl. (närmande sig 2) i sådana uttr. som ha l. taga o. d. sitt residens l. residenset ngnstädes, äv. flytta residenset (till en plats). (Kammarråden i kammarkollegium skola) ordinarie hafwa sin Residentz i Stocholm. CivInstr. 30 (1618). Thet Romerske Hofwets Residentz hade öfwer siuttijo Åhr warit i Avignon. Schroderus Os. 2: 763 (1635). Medan Påfvarne höllo residentz i Avignon. Serenius Ccc 4 a (1734). Konungen tog för några veckor sitt residens i Jönköping. Ahnlund AOxenstierna 300 (1940). — särsk.
a) (ngt vard. l. skämts.) i allmännare anv., motsv. RESIDERA 1 a. Jag skrifver Hr. Magistern till ifrån Stiernorp, dit vi nyligen flyttadt Residentzet. Leopold (SVS) II. 1: 22 (1775). På den ena korta väggen af rummet stod gröna soffan, der modern skulle ha sitt residens. Bremer Hem. 1: 172 (1839).
b) (numera bl. tillf.) bildl., motsv. RESIDERA 1 c; jfr 2 b. Hwar siälen i Menniskian skal hafwa sin residens, säte och wåning. Sigfridi a 8 a (1619). (Solen) hafwer sin recidens in 6 domo. Niurenius Alm. 1624, Prognost. s. b 4 a. Nu tar hon upp locket på sin packlåda och hemtar fram en hundvalp, som der haft sitt residens. Benedictsson Ber. 155 (1883).
2) konkret, om den byggnad (t. ex. ett slott) l. (numera i sht i vitter l. högtidlig stil) den ort (t. ex. en stad) där ngn residerar (se RESIDERA 1); särsk. om dylik byggnad resp. ort där en konung l. furste l. annan förnäm l. högt uppsatt person (särsk. en högre ämbetsman) o. d. residerar; utan närmare bestämning numera i sht om den byggnad vari en landshövding residerar, landshövdingeresidens; äv. med tanke på person l. familj som bebor en sådan byggnad. Och han ther sijn residentie och säthegårdt haffve motte. G1R 20: 33 (1549); jfr 1. Schroderus Os. 2: 449 (1635). Drager någon wärja eller knijf .. på Wårt (dvs. konungens) Residence, och giör dermedh skada, miste lijfwet. Schmedeman Just. 305 (1655). Stockholms Slått, E: K: M:tz egen och förnembsta Residence. HSH 31: 5 (1663). Håfwet eller sielfwa Recidencen kallas (i Turkiet) Serai. KKD 5: 342 (1711). Av (Visbys) .. bygnader .. märkes .. det nuvarande residenset, cellfängelset (osv.). Höjer Sv. 2: 1486 (1881). Först på Kristinas tid blev Stockholm kungligt residens i vår tids mening. Grimberg SvFolk. 2: 153 (1914); jfr a. Mellan biskopshuset och residenset var .. ett flitigt umgänge. MinnGPrästh. 2: 80 (1925). (Lunds katedralskolas) gamla stenhus .. (har) en gång varit ett domkapitlet tillhörigt residens för någon av dess kaniker. MinnSvLärov. 1: 13 (1926); jfr RESIDERA 1 b β. — jfr BISKOPS-, GUVERNÖRS-, KEJSAR-, LANDSHÖVDINGE-, LÄNS-, PASCHA-RESIDENS. — särsk.
a) (numera knappast br.) övergående i bet.: huvudstad (se d. o. 2); äv. i uttr. kungliga residenset, övergående i bet.: huvudstaden. Schroderus Os. 1: 366 (1635). Rijkz-Marsken och Rijkz-Admiralen, som hafve i någre vechor varit borto ifrån Residentzen. RP 8: 617 (1641). Påstgången uthi Kongl. Residencen Stockholm. Quensel Alm- (Sthm) 1719, s. 43. Den Bokhandel jag här i Kongl. Residencet idkat. VDAkt. 1789, nr 352. I det bayerska residenset (dvs. München) har .. (P. U. Kernell) nytta av Atterboms rekommendationer. Johanson SpeglL 88 (1907, 1926).
b) (numera bl. tillf.) bildl., motsv. RESIDERA 1 c; jfr 1 b. BraheBrevväxl. II. 1: 209 (1662). Spörj, Forskare, så långt du gitter, / Hvad Residents som Själen har; / Det bästa svar blir Dumboms svar: / ”Min vän, hon sitter der hon sitter”. Kellgren (SVS) 2: 327 (1790). Själens residens. Rein Psyk. 1: 425 (1876).
3) (†) motsv. RESIDERA 4; om förhållandet att (l. tid varunder) en domstol är samlad, session. Som med förklaringars insändande til Deputationen långt på tiden utdragits, hvartil Håfrätten förmält orsaken hafva varit, at ledamöterne under påstående residence skildts åt och ganska få blifvit qvare. 2RARP 10: 507 (1739). Vid Augusti månads början vill jag vara tillbakars i Jönköping; helst jag lofvat Beckfriis, at sitja (i hovrätten) för honom halfva residencen. ÅgerupArk. Brev 5/7 1754.
Ssgr: (2) RESIDENS-BEFALLNINGSMAN. (†) om befallningsman (se d. o. 3) på ett residens(slott). FinBiogrHb. 503 (1897). —
(jfr 2) -BYGGNING. (†) = -byggnad. Landedh haffuer beuilliat oprätta En Residentz bygningh opå Härnössandh. ÅngermDomb. 1647, s. 28. —
(jfr 2) -GÅRD. om gård där ngn (en förnäm l. högt uppsatt person) residerar. NorrlS 10: 46 (1639). Jarlens residensgård. Fornv. 1920, s. 110. —
(jfr 2) -HUS. jfr -byggnad. AOxenstierna 7: 613 (1632). Herrar Landshöfdingar äro ålagde att .. underhålla de Residence-hus eller rum och lägenheter i Kronans Slott, som af dem bebos. SFS 1830, s. 122. —
(2) -KVARTER.
1) om kvarter (se d. o. 12) l. stadsdel där ett (kungligt o. d.) residens är beläget. 2NF 34: Suppl. 36 (1922).
2) (föga br.) i allmännare anv.: bostadskvarter; jfr -område 2, -trakt o. residera 1 a, residens 1 a. Det finns en kinesstad bredvid de hvitas residenskvarter (i Shanghai). Nyblom Österut 33 (1908). Dens. Golfstr. 51 (1911). —
(2) -OMRÅDE~020. [jfr eng. residence district]
1) område där ett (kungligt o. d.) residens är beläget; jfr -kvarter 1. Den Förbjudna Staden. Detta kejsarnas residensområde bildar så att säga Pekings hjärta. Andersson KinPingv. 436 (1933).
2) (tillf.) i allmännare anv., om område med bostäder (särsk. för tjänstemän o. d.); jfr -kvarter 2. Hamnskär är ett litet residensområde med brukshotellet och dess annex, samt några ingenjörs- och förmansbostäder. JGAndersson i TurÅ 1937, s. 130. —
(jfr 2) -ORT. jfr ort, sbst.1 II 1. LMil. 4: 1029 (1697). Landshövdingen skall vara bosatt å den residensort Kungl. Maj:t anvisat honom. SFS 1937, s. 1954. —
(1) -PLIKT. (om äldre l. utländska förh.) om plikten för innehavaren av ett kyrkligt ämbete att vistas på den plats till vilken ämbetet i fråga är knutet. SymbLitt. 8 (1927; om medeltida förh.). 2SvUppslB (1952). —
(jfr 2) -RUM, n. särsk. (†) om rum vari en konung kan residera. (I Uppsala slott) ähr een anseenligh platz och residensrum för een Konung. RP 7: 258 (1638). —
(jfr 2) -SLOTT. om slott där ngn (en konung l. annan högt uppsatt person) residerar. 2Saml. 10: 54 (1668). Vårt sköna Kongl. Residens-Slott i Stockholm. HSH 7: 288 (c. 1800). Det grefliga residens-slottet Wisingsborg. Thomée IllSv. 247 (1866). —
(jfr 2) -STAD. om stad där en konung l. furste l. annan förnäm l. högt uppsatt person o. d. har sitt residens; stad där ngn (l. ngt) residerar; utan närmare bestämning numera särsk. om stad där en landshövding residerar (o. en länsstyrelse har sitt säte); i sht förr äv.: huvudstad (se d. o. 2). Stiernman Com. 2: 29 (1635). Kongl. Residence-Staden Stockholm. Frese VerldslD 45 (1716, 1726). Den allmänna fattig-sparkassa som uti hvarje läns residensstad borde inrättas. Geijer I. 7: 291 (1840). (Växjö) var gammal residensstad för stiftets biskop, konsistorium och gymnasium. Blanche Bild. 3: 202 (1864). Thorén Herre 265 (1942). —
(1, 2) -TRAKT. (tillf.) jfr -område 1, 2. ”Det är intet tvifvel om”, skrifver en ung amerikan .., ”att här (på stränderna af S:t Peter) kommer att bli residens-trakten för landets aristokrati”. Bremer NVerld. 2: 349 (1853). —
(2) -VAKTMÄSTARE. (numera bl. tillf.) om vaktmästare på ett residens(slott). ÅngermDomb. 1648, s. 35.
Spoiler title
Spoiler content