RESIT resi4t, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. resit; av res- i RESIN o. den i kemiska benämningar vanliga ändelsen -it]
kem. o. tekn. om den osmältbara o. olösliga slutprodukten vid framställning av härdbara plaster av fenoler o. formaldehyd (s. k. fenoplaster); särsk. i pl.; jfr RESITOL, RESOL. Kjellin (1927). 2SvUppslB 23: 1204 (1952).
