SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1958  
REVANSCHERA re1vaŋʃe4ra l. rev1-, l. -anʃ-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(reuansi- 1634. revanc- 16311645, 1726. revanch- c. 1780 (möjl. normaliserad stavning), 18371924. revang- 16301851. revans- 1631. revansch- 1923 osv. reveng- 16281633)
Etymologi
[jfr d. revanchere, t. revanchieren; av fr. revancher (ä. fr. revenger), av re- (se RE-) o. venger, av lat. vindicare, hämnas (se VINDICERA)]
I. tr.
1) (numera föga br.) skaffa sig vedergällning l. hämnd l. upprättelse för (skada, oförrätt, skymf, nederlag, förlust o. d.), hämnas; taga revansch för (ngt); förr äv. i uttr. revanschera ngt på ngn, vedergälla ngn för ngt l. taga revansch för ngt på ngn. OxBr. 10: 107 (1628). Skulle Hr Öfwersten .. staden någon skada tillfoga, så må han wara försäkrad, att Hans Czar. Maij:tt lärer .. weta .. sådant att revangera på Hr. Öfwersten. KKD 1: 67 (c. 1710). (Malteserriddarna) finge se 2:ne stora röfvare skep, som .. vtlupit til at revangera sin tilfogade stora skada, antingen på Maltheserna eller andra Christnas skep. Humbla Landcr. 251 (1740). (Ett danskt fotbollslags) misslyckade uppsåt att i någon liten mån revanschera Danmarks landskampsnederlag. IdrBl. 1924, nr 78, s. 12. särsk. i utvidgad anv., i uttr. revanschera sitt anseende, upprätta sitt anseende gm att taga revansch. IdrBl. 1924, nr 101, s. 7.
2) (†) taga revansch l. hämnd på (ngn). ConsAcAboP 3: 96 (1665).
3) (†) skaffa (ngn) revansch; jfr II. Det är ingen af oss, som kan vinna mot honom (i kortspelet), han tar alltid både din brors och våra penningar, och du bör med din lycka revanchera oss. Tersmeden Mem. 1: 41 (c. 1780).
II. refl.: skaffa sig vedergällning l. hämnd l. upprättelse, hämnas; taga revansch; i sht förr äv.: skaffa sig satisfaktion (på laglig väg). Revanschera sig på (förr äv. emot) ngn l. för ngt. AOxenstierna 4: 446 (1629). Om hans Herre icke kan få någon annan satisfaction, vill hans Herre hafva sigh alla jura och andra occasioner förbehållit, sigh emoot hans person revangere. RP 2: 263 (1630). (Danmark) förmeente sigh .. haffwa funnett ypperste och beqvämmaste läghenheet att revangera sigh på Swerighe. RARP 6: 312 (1658). Man kan ändå omöijeligen hålla det (dvs. duellplakatet), ty kommer een och gifver den andre een öhrfijhl, så kan han på inthet annat sätt revangera sig. Därs. 10: 107 (1668). Jag hade friat till en fattig mamsell .. och fått korgen. .. Jag beslöt att revangera mig. .. Alltså svor jag att inom fjorton dagar vara förlofvad med en rik och förnäm dam. Ridderstad Samv. 2: 416 (1851). Med tydlig föresats att göra sitt bästa och revanschera sig för lördagens nederlag (i tennis). SvD(A) 1928, nr 21, s. 11. — särsk. i utvidgad anv., i fråga om återgäldande av en tjänst l. vänlighet l. inbjudan o. d.; särsk. i uttr. revanschera sig för ngt, gengälda ngt; jfr REVANSCH d. Zilliacus PilgrHellas 200 (1923). Hon ville bjuda på lunch för att revanschera sig för kvällens supé. Siwertz Förtr. 113 (1945).
III. (föga br.) intr.: revanschera sig (se II); äv. i utvidgad anv., motsv. II slutet; förr äv. i uttr. revanschera på ngn, ta hämnd l. revansch på ngn. Linné Skr. 5: 39 (1732: revangerat på). För att något så när revanchera för det mig erbjudna sällsynta skådespelet (dvs. att åse en hängning) bjöd jag mr. Peterson på en .. drink. SDS 1904, nr 337 B, s. 2. — särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som tar (l. fordrar) revansch. Om .. (fotbollsspelarna) utmanats av någon revanscherande förening. GbgP 1948, nr 172, s. 11.
Särsk. förb. (till I 1): REVANSCHERA IGEN. (†) = revanschera I 1. Carl XII Bref 239 (1703).
Spoiler title
Spoiler content