SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1958  
REVANSCH revaŋ4ʃ l. -an4ʃ (revánngsch Dalin), r. l. m. l. f.; best. -en; pl. (i bet. e, mera tillf.) -er.
Ordformer
(reuensij 1634. revance 1663c. 1710. revanch 19031924. revanche 17451924. revange (reu-) c. 16401811. revans 1642. revansch 1880 osv. rewantz c. 1685. revantzi 1631. revenge 16801804)
Etymologi
[liksom dan. o. t. revanche av fr. revanche (ä. fr. revenge, varav eng. revenge), vbalsbst. till revancher (se REVANSCHERA)]
handlingen att revanschera sig; vedergällning l. hämnd l. upprättelse l. ersättning för lidet nederlag l. för förlust o. d. (i sht förr äv. för tillfogad skada, oförrätt, skymf o. d.); ofta (särsk. i uttr. ge ngn revansch) övergående i bet.: tillfälle till vedergällning l. hämnd osv. Ta(ga) l. få, äv. söka revansch, i sht förr äv. sin revansch. (Ta(ga) l. få) revansch på ngn l. för (i sht förr äv. på, förr äv. över) ngt (på ngn). (Man) kunde .. väl tänkia, att fienden skulle sökia sin revange och villia hemnas på oss igen. HH 20: 344 (c. 1640). Jag undrar om k. Bror har fått .. see en skrifft, som nyligen är i Tyskland utkommen. Det är en revange på det, at Patkuls skriffter blefvo här i fiohl upbrände. Barck Bref 1: 39 (1703). Jag kan thenna injurien icke lida. Jag måste vara betänckt vppå revange. Scherping Cober 1: 275 (1734; t. orig.: Revange). Ullman Frök. 90 (1780: öfver). Det var som om de ville ta revansch för allt de utstått i andra affärer. Carlsson MinB 10 (1912). Kampen mot fosforismen och reaktionen, mot den tyska romantiken, är Tegnérs revansch för 1812 års politik. Böök Tegnér 493 (1917). Till sin kärna är Gustaf III:s ryska politik en strävan efter revansch för nederlagen i de båda föregående krigen. SvFl. 1940, s. 98. (†) Hann .. (har) förorsakat, at denn tractat (om försäljning av koppar) inte hafuer konnat komma till någen effect; derföre må hann nu och vähl behålla (den med kvarstad belagda) copparn till reuensij. OxBr. 11: 530 (1634). — särsk.
a) (†) i uttr. ge ngra lika revansch, med saksubj.: ge ngra tillfälle till vedergällning l. hämnd enligt principen lika för lika. 80 à 90 gemene måtte settia ljfwet till, ej uti någon reël drabning, som kunde gjfwit them ljka revenge, men för stykkekulorna, them the ej kunde göra mootstånd. Spegel Dagb. 19 (1680).
b) om upprättelse i spel (t. ex. kortspel, schack) l. i sporttävling o. d. gm att den besegrade l. den (för tillfället) underlägsne (i ett nytt spel l. i fortsättningen av en match o. d.) segrar över besegraren l. utjämnar resultatet o. d.; tillfälle till sådan upprättelse gm att den besegrade får möta besegraren i ett nytt spel l. i en ny tävling o. d.; äv.: spel(parti) l. tävling o. d. varvid ngn får (tillfälle till) revansch. Ha revansch att fordra i schack. OSPT 1687, nr 2, s. 7 (i tärningsspel). Spela et parti allenast, och sedan höra up, utan at gie revanche. Möller 1: 397 (1745). Ni är ännu skyldig mig revange på sista Schackspelet. Skall vi göra et parti? Levin Schiller Cab. 174 (1800). Nu byttes .. sidor och ”de röda” .. hade blott en qvarts timme för att taga revanche. TIdr. 1886, s. 158 (i fotboll). Låt oss sitta något så när tysta, så kan jag få revanche på vårt sista schackparti! Wallengren Mann. 295 (1895). IdrBl. 1924, nr 74, s. 3 (i boxning o. löpning).
c) (numera knappast br.) om upprättelse som ges ngn i form av avbön l. ursäkt l. skadeersättning l. duell o. d.; satisfaktion; vederlag, skadestånd. OxBr. 3: 212 (1631). Professor Sveder .. (blev) antydt at han och sielf felat .., derföre han och ei bordt så starckt stå på revange utan benöija sig med en förlijkning. ConsAcAboP 10: 302 (1712). Den begår en dubbel orättvisa, som tuktar en försmädare med andra vapen, än .. förakt, eller .. med en smidig spansk rör; och han har ännu vidare orätt, om han sedermera ger honom revenge, som man plägar kalla det. Rademine Knigge 1: 121 (1804; t. orig.: Satisfaction). Dalin (1855). WoJ (1891).
d) (numera bl. mera tillf.) i utvidgad anv., om handling varigm ngn återgäldar ngt (t. ex. en tjänst l. upplysning l. inbjudan); särsk. i uttr. ta(ga) revansch, i sht förr äv. sin revansch, ss. beteckning för att ngn återgäldar ngt; förr äv. i uttr. till revansch (igen) för ngt, i gengäld för ngt; jfr REVANSCHERA II slutet. Till revange igen för the tiender vet jag min käre bror denna gången intet synnerliget mycket att avisera. Ekeblad Bref 1: 161 (1652). Du vet att Borgerskapet redan längesen gaf Kungen en måltid på börsen. I måron skall han ta sin revange och ge dem middag i Operasalen. Kellgren (SVS) 6: 302 (1790). (Taschi Lama lät) eftersända sin egen fotografiapparat och med den tog han revansch i ett par bilder av mig. Hedin ErövrTibet 322 (1934).
e) (mera tillf.) i pl., om hämndeakter. Landquist Fröding 253 (1916).
Ssgr: REVANSCH-BEGÄR. begär efter revansch, hämndbegär. Landquist Fröding 7 (1916).
-CHANS. särsk. till b. IdrBl. 1924, nr 99, s. 4.
-DIKT, r. l. f. särsk. om dikt som präglas av revanschbegär. Hallström i 3SAH 24: 285 (1910).
-FÄRGAD, p. adj. (tillf.) präglad av revanschbegär. Blanck GeijerGötDiktn. 5 (1918).
-FÖRSÖK. jfr försök 2. 2NF 35: 1019 (1923).
-HUMÖR. humör präglat av revanschbegär; särsk. till b. IdrBl. 1924, nr 13, s. 11.
-HUNGRIG. revanschlysten. Steffen Krig 2: 248 (1915).
-IDÉ. jfr -tanke. Björkman (1889).
-IVRARE. särsk.: person som ivrar för revanschkrig. 2NF 33: 133 (1921).
-KALAS. särsk. (mera tillf.) till d; om bjudning l. kalas som ngn anordnar för personer hos vilka han själv varit gäst, svarsbjudning. Beijer BritaGrossh. 265 (1940).
-KAMP.
1) (mera tillf.) motsv. kamp, sbst.2 1, om revanschkrig. Almquist VärldH 6: 554 (1929).
-KRAV. krav på revansch. Böök Tegnér 339 (1917).
-KRIG. [jfr t. revanchekrieg] krig som en stat inleder för att få revansch (för ett tidigare nederlag o. d.), hämndekrig. NordRevy 1895, s. 733. 1741: ”Hattrådet” inlåter sig på ett illa förberett revanschkrig mot Ryssland, som leder till svåra nederlag. TurÅ 1943, s. 57.
-KÄNSLA. (känsla framkallad av) begär efter l. lust till revansch. (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 132 (1913).
(b) -LOPP. sport. jfr lopp 1 b o. -match. IdrBl. 1924, nr 104, s. 3.
-LUST. jfr -begär. AStrindberg (1895) hos Spångberg BanbrHövd. 15. Böök Tegnér 168 (1917).
-LYSTEN. fylld av revanschlust, hämndlysten. GHT 1885, nr 179 M, s. 3.
-LYSTNAD. jfr -begär. Steffen Krig 2: 164 (1915).
-MAN ~man2. (mera tillf.) revanschlysten man, revanschivrare. Strindberg GötR 275 (1904).
(b) -MATCH. [jfr t. revanchematch] sport. match vari en av parterna försöker få revansch. LD 1911, nr 204, s. 2.
(b) -MÖTE. sport. jfr möte 2 e o. -match. IdrBl. 1924, nr 36, s. 1.
-PARTI.
1) om politiskt parti som ivrar för revanschkrig o. d. Schulthess (1885). SvRiksd. I. 5: 139 (1934).
2) [jfr t. revanchepartie] spelt. till b: parti (se d. o. 12) vari en av parterna försöker få revansch; jfr -match. Dalin FrSvLex. 1: 255 (1842).
-PLAN, r. l. m. plan uppgjord i syfte att få revansch, hämndplan. Lundegård Prins. 52 (1889).
-POLITIK. [jfr t. revanchepolitik] politik som syftar till revanschkrig o. d. NDA 1885, nr 182, s. 2. HT 1946, s. 67.
-POLITIKER. jfr -politik. IllSvLittH 2: 108 (1956).
-PROGRAM. jfr program 4 o. -politik. Ahlgren Veckopr. 139 (1940).
-SPÖKE. (tillf.) bildl., i uttr. se revanschspöken, (utan grundad anledning) tro sig böra frukta revanschkrig. Franska pressen ser åter revanchespöken. NDA(A) 1924, nr 93, s. 1.
-STÄMNING. om (känslo)stämning som präglas av revanschbegär. 2NF 30: 676 (1920).
-SUGEN, p. adj. (vard.) jfr -hungrig; särsk. sport. till b. IdrBl. 1935, nr 77, s. 9.
-TANKE. tanke på revansch; tanke som präglas av revanschbegär. SDS 1885, nr 366, s. 2. SvFlH 1: 440 (1942).
-TÅG. i sht hist. krigståg som företages i syfte att få revansch. Svedenfors Gränsb. 1: 48 (1949).
(b) -TÄVLING. (mera tillf.) sport. jfr -match. NordIdrL 1900, s. 317.
-TÖRSTIG. jfr -hungrig. IdrBl. 1924, nr 31, s. 1.
-VILJA, r. l. f. jfr -begär, -lystnad. Björck HeidenstSek. 58 (1946).
Spoiler title
Spoiler content