SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROSTERA l. RASTERA, v., l. RUSTERA, v.1 -ade. vbalsbst. -ING (2SthmTb. 2: 46 (1549)), -NING (OPetri Tb. 129 (1526)).
Ordformer
(rast- 1545. rost- (-oo-) 1525c. 1580. rust- 1533 (: rustning; jfr anm. till 2 nedan), 15541587)
Etymologi
[fsv. rostera, rostering, y. fsv. äv. rosterning; jfr ä. d. rostere, rustere; av mlt. rosteren, rasteren, rusteren (motsv. mnl. rasteren, resteren), av arresteren (se ARRESTERA). — Jfr RESTERA, v.2]
(†)
1) hejda l. uppehålla (ngt); jfr ARRESTERA 1. Peninga skole offorszumelige komme ther nedh, huar väderleken ellies icke rosterar them. G1R 10: 124 (1535).
2) lägga beslag på (skepp, varor, pänningar o. d.), belägga (ngt) med kvarstad; äv. i uttr. taga ngt ur ngns rostering, taga ngt från ngt l. det som belagts med kvarstad av ngn; jfr ARRESTERA 2. G1R 2: 198 (1525). Hermen (Israel) hade rosteret nær Staffan sasse 600 gyllene (för J. v. Sottern). OPetri Tb. 129 (1526). Thet räuelske skep, som rosterat bleff i .. nylödesa haffuer nw varedt år och dag i quarstadt. G1R 5: 52 (1528). Och th[e]n t[un]na smør Bæncth Vttanby togh vtur hans rostering, th[e]n skall han latte ko[m]me tilbache igh[e]nn. 2SthmTb. 2: 46 (1549). HH 20: 28 (c. 1580). jfr: Jacob Schotte, som nw i Lödze med skip och godz ligger rasteret. G1R 17: 346 (1545); jfr 3. Anm. till 2. I denna bet. användes i RA I. 1: 192 (1533) formen rustning, som sannol. är felaktig (avskrivningsfel) för rustering l. rusterning. Möjl. kan dock rustning vara en sidoform till rustering, uppkommen gm analogiskt inflytande från ordparet RUSTERA, v.2: RUSTA.
3) taga (ngn) i fängsligt förvar, arrestera (se d. o. 3), anhålla. G1R 2: 133 (1525). Niels Perssonn hade welett rusterett för:de Hindrichs hustru .. för thenne för:ne räkenskap skuldh. TbLödöse 10 (1587).
Spoiler title
Spoiler content