SARKASTISK sarka4stisk, adj.; adv. -T.
om uttryckssätt, stil, yttrande o. dyl.: som utmärkes av sarkasm; äv. om person, ansiktsdrag, min, leende o. d.: spydig, hånfull, (skämtsamt) elak. Sarkastiska anmärkningar. Några mokanta eller, som Ingelgren säger, sarkastiska drag kring din mun. BrefNSkolH 368 (1811). Han anlade en lätt sarkastisk min. Siwertz JoDr. 36 (1928). Med lidelsefull och sarkastisk vältalighet slog han ned på tidens avgudar och samhällslyten. Höglund Branting 1: 48 (1928). Men Antonius såg att ett litet sarkastiskt leende spelade på Laurits' läppar. Krusenstjerna Fatt. 3: 355 (1937). jfr: Fahlcrantz — en sarkastig (sannol. felaktigt för sarkastisk) teolog. HReuterdahl (1838) i KyrkohÅ 1905, s. 181. —
Avledn.: SARKASTISKHET, r. l. f. (mera tillf.) egenskapen att vara sarkastisk. Östergren (1937).
