publicerad: 1967
SIFON sifå4n, äv. -ω4n (-ón Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sifon (siph-) 1729 osv. syfon (syph-) 1779—1898)
1) hävert, sugrör; äv. allmännare, om teknisk anordning som bygger på hävertens princip (jfr 2). Watnet, som rinner genom Siphonen, stiger så högt utom Glaset B, som det står innom det samma. Triewald Förel. 2: 46 (1729, 1736). (Stickmyggan) har en ihålig tagg, att sticka med, hwarigenom tungan går, och när den drar ut tungan, rinner saften igenom taggen, liksom en anatomisk Siphon. Linné FörelDjurr. 265 (1751). JernkA 1817, 1: 111 (1807; om sifonverk). (J. Lidströmer) uppfann .. sifoner m. m. som hemta vattnet ur vattenskutorna till liggare inom skeppsbord. SvBL 6: 219 (1868). Lindroth Gruvbrytn. 1: 594 (1955). — särsk. i vissa speciellare l. mer l. mindre utvidgade anv.
a) (förr) vid gjutning av kanonrör använd anordning i form av en hävert varigenom gjutmetallen tillfördes gjutformen nedifrån o. uppåt. Isander Artill. 1: 245 (1825). KrigVAT 1855, s. 71.
b) (numera knappast br.) om vattenlås i förbindelse med avloppsledning. 2UB 1: 444 (1898). Wernstedt (1959; i vattenklosett).
c) (i sht förr) (kärl l. brunn med) hävert l. hävertliknande anordning för uppsamling av kondensvatten från gas- l. ångledning l. från elektrisk ledning. TByggn. 1859, s. 50 (i fråga om gasledning). TT 1891, s. 262 (i manhål till elektrisk ledning). Därs. 1899, Byggn. s. 48 (i fråga om ångledning). jfr: Gassifoner. (Vattensamlare för gasledningar). HufvudkatalSonesson 1920, 4: 52.
d) (förr) om det ss. skrivstift använda fina U-formade röret i en sifonrekorder. Nyström Telegr. 397 (1878). TT 1898, M. s. 12.
e) (om förh. under antiken) spruta för utslungande av grekisk eld (se d. o. 1 f). Wrangel SvFlBok 150 (1898). Nordenstreng Vik. 162 (1915).
f) oftalm. liten droppflaska med böjd pip för indroppande av vätska i ögonen. Löwegren Oftalm. 455 (1923).
g) (numera bl. tillf.) i luftpump: rör genom vilket luft pumpas (från l. till ett kärl o. d.). VLArk. 1787, Invent. G I 1. Man plär äfven medelst sifon inblåsa luft (i punsch), hvilket medför samma resultat som piskningen (dvs. simmighet). Grafström Kond. 156 (1892).
2) till flaska för kolsyrade drycker hörande anordning bestående av ett genom flaskans propp gående rör som mynnar strax ovanför flaskans botten o. som är försett med en ventil gm vars öppnande vätskan utpressas på grund av det tryck som kolsyran i flaskan utövar; äv. med inbegrepp av flaskan (o. dess innehåll). Sundén (1888). Flaska med sifon. WoJ (1891). Det är så varmt här. Amalia, gå efter en syfon åt mig, men den måste vara alldeles kall. PT 1898, nr 269, s. 2. (Vid bjudningar för damer) dracks saft och sodavatten på sifoner. Henning HbgMinn. 1: 90 (1950). — jfr SODA-SIFON.
3) zool. om rörliknande kroppsdel hos djur.
a) sifunkel. VetAH 1826, s. 324 (hos belemnit). Mitt igenom alla skiljeväggarna (i skalet) går (hos bläckfiskar av släktet Nautilus Lin.) ett fint rör, sifonen, som innehåller en från djuret utgående vävnadssträng. 3NF 3: 605 (1925).
b) om rörlik förlängning av manteln hos vissa musslor o. snäckor. Thorell Zool. 2: 304 (1865; hos snäckdjur). Sandmusslan, som med sin långa sifon, kan dra sig djupt ner i botten (osv.). FoFl. 1942, s. 175.
Ssgr (i allm. till 1): SIFON-APPARAT. särsk. (förr) om apparat för förvärmning av luft från masugnsbläster, bestående av två horisontella rör förenade gm ett antal stående, hävertliknande rör. JernkA 1868, s. 180. —
-AVLOPP~02 l. ~20. (numera föga br.) tryckledning för avlopp; jfr -ledning. Nerman Mahan o. Schubert 251 (1852). —
-BAROMETER. [jfr eng. siphon barometer, fr. baromètre à siphon] (numera bl. tillf.) hävarbarometer. VetAH 1818, s. 196. —
(2) -FLASKA. [jfr t. sifonflasche, eng. siphon bottle] (flaska utrustad med) sifon. WoL 1298 (1889). —
-LEDNING. [jfr eng. siphon conduit] (numera föga br.) vattenledning som följer terrängens lutningar (o. sålunda får formen av en l. flera hävertar) o. varigenom vattnet pressas fram under tryck, tryckledning. LAHT 1894, s. 92. 2NF 31: 865 (1920). —
-MASKIN. [jfr t. siphonmaschine] (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -verk. Funck AnmBergwHartz. 174 (1748). —
(1 c) -PUMPARE. (förr) person som yrkesmässigt pumpade vatten ur sifonbrunnar vid gasledningar o. d. SD(L) 1898, nr 127, s. 2. —
(1 d) -REKORDER ~rekå2rder, r. l. m.; best. -n; pl. -drar. [av eng. siphon recorder; senare leden avledn. av record, nedskriva, av ffr. recorder (se rekord)] (förr) (av engelsmannen W. Thomson 1867 uppfunnen) telegrafisk apparat för nedskrivning av inkommande meddelanden vilka registrerades medelst kurvor på en pappersremsa av ett U-format rör som avslutades med en kapillär vilken avströk färgvätska mot papperet. Nyström Telegr. 396 (1878). —
-RÖR. rör som utgör l. har formen av en sifon.
1) [jfr eng. siphon pipe] till 1. JernkA 1868, s. 180 (om stående rör i sifonapparat). TT 1898, M. s. 12 (i sifonrekorder). Kondensvattnet uttages ur torkcylindrarna (i pappersmaskiner) på flera olika sätt. .. De vanligaste anordningarna härför äro sifonrör och skopor. 3UB 8: 979 (1939).
-SPRUTA. (förr) för växtbesprutning använd spruta vars tryck erhölls från en cylinder med komprimerad luft. 2NF 26: 812 (1917). —
-VERK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) teknisk inrättning l. anläggning bestående av en l. flera hävertar l. hävertliknande anordningar; jfr -maskin, sifonerings-maskin. Triewald Förel. 2: 175 (1736). Polhem Test. 125 (1761; för vattenuppfordring ur gruva). Lindroth Gruvbrytn. 1: 632 (1955; för ledande av vatten över en höjd).
Avledn. (till 1): SIFONERA, v. -ing. [jfr eng. siphon, fr. siphonner samt t. absiphonieren, avsifonera] (numera bl. tillf.) medelst sifon förflytta (vätska). Ahlberg FarmT 27 (1899). jfr avsifonera.
Ssg (numera föga br.): sifonerings-maskin. sifonverk. JernkA 1817, 1: 111 (1807; för vattenuppfordring ur gruva).
Spoiler title
Spoiler content