SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1969  
SJÄLVSVÖRDIG l. SJÄLVVÖRDIG l. SJÄLVSVYRDIG l. SJÄLVSVÖLIG l. SJÄLVSVÅLIG l. SJÄLVVÅLIG l. SJÄLVSVÅRDIG l. SJÄLVVÅRUG l. SJÄLVSVULIG, adj.; adv. -A (Linc. (1640; under dissolute)), -T (Linc. (1640; under licenter), KOF II. 2: 33 (c. 1655)).
Ordformer
(sielf- (-lff-) 16031675, 1760. själfs- (si-, -elffz- m. m.) 15611769. -vorug 1603. -vulig (i avledn.) 1659 (: sielfzwuligheet). -vyrdig 15611712. -vålig 16401722. -vårdig (-vor-) 16591769. -völig 15931672. -vördig c. 16351749, 1760)
Etymologi
[ssg av SJÄLV o. samma avledn. av VÖRDA som föreligger i OVÖRDIG (se OVÅLIG, adj.2); formerna med -vård- (-vord-) torde bero på anslutning till VÅRDA (jfr OVÅRDIG, sidoform till OVÅLIG, adj.2); formen -vulig beror sannol. på anslutning till VULEN (jfr OVULIG, adj.2, sidoform till OVÅLIG, adj.2); formen självs- torde bero på inflytande från SJÄLVSVÅLDIG. — Jfr SJÄLVSVÅLAS, SJÄLVSVÖRDING]
(†) = SJÄLVSVÅLDIG. Glädh tigh icke, at tu haffuer mong sielffzwyrdigh barn. LPetri Sir. 16: 1 (1561; Bib. 1541: ostyrigh). Et hooriskt, sielffswöligt, okyskt leffuerne. PJGothus Helg. C 3 a (1593); jfr SJÄLVSVÅLDIG a. (Sonen red, o. fadern gick; de mötte en person som) sadhe: See huilken sielffworugh Boffuer är thenne? Han sitter och rijder och låter sin gambla Fader gåå effter. Balck Es. 232 (1603). Döpelsen må så skee, at man allenast blottar hufwudet på barnet, och medh full hand begiuter thet medh watn. Then präst, som här medh sielfzwördigt umgår, och hufwudet icke wäl wäter, skal straffadt blifwa. KOF II. 2: 33 (c. 1655). Landsm. XVII. 3: 25 (1672; om frihet). Månge privat Husprädikningar och Kyrkio-ceremonier förorsaka en stoor oordning, och giöra folcket säkert och sielfwördigt. Schmedeman Just. 677 (1675); jfr Bælter Cerem. 22 (1760). Düben Boileau Sat. 8 (1722). Ihre (1769).
Avledn. (†): SJÄLVSVÖRDELIGEN, adv. självsvåldigt; jfr självsvåldeligen. En bonde af Helleberga Sochn Gumme Carlsson i applary, haffr siälfzvördeligen öfrgiffvit och förskutit sin hustru. VDAkt. 1681, nr 207. —
SJÄLVSVÖRDIGHET, r. l. f. = självsvåldighet. Schroderus Dict. 149 (c. 1635). Medan then heliga Nattwarden uthskiftes, skal Choren och församblingen siunga .. psalmer. .. Spörs någon prest af sielfzwåligheet eller lättia, der emoot .. hafwa tillåtit tystheet, blifwe .. straffadt. KOF II. 2: 87 (c. 1655). Hwar så är, at .. (barnen) utaf oachtsamheet, sielfzwuligheet och genwördigheet, intet sköta om hwadh som säjes, tå nepse them (läraren) medh rijset. Därs. II. 1: 467 (1659). Möller (1755).
Spoiler title