SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1968  
SJOTT ʃot4, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(äv. sch-)
Etymologi
[sv. slang sjott, sjotta, hamnarbetare, civilist; möjl. av t. förbrytarspr. schott(e), dumbom, sidoform till schote, dumbom (se SJÅT)]
(vard.) tillfällighetsarbetare (i hamn l. vid järnvägsstation); jfr SJÅARE 1. Vid tiden omkring sekelskiftet fanns nere vid järnvägsstationerna och båtarna en hel del s. k. ”schottar” och andra avdankade figurer som försökte tjäna en slant vid körning av olika slags gods. GbgP 1956, nr 75, Bil. s. 2. jfr: Här kommer schåttarna att kola åt oss, här slipper vi kolningen. SoS 1913, s. 220 (anfört ss. slang använd av gastar i Karlskrona).
Spoiler title
Spoiler content