SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1968  
SJÅARE ʃå3are2, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.; best. -en; äv. -n; pl. =.
Ordformer
(schauare 1840—1904. sjåare (sch-) 1841 osv.)
Etymologi
[jfr d. sjover, nor. sjauer, t. schauer; av holl. sjouwer, vbalsbst. till sjouwen (se SJÅA)]
1) (i sht vard.) stuveriarbetare, hamnarbetare; äv. allmännare, om person som arbetar ss. daglönare l. lever på tillfälliga arbeten (av grövre l. enklare slag); äv. nedsättande, med bibegrepp av sluskighet o. bristande hyfsning (jfr HAMN-BUSE); äv. bildl. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Schåare: person som för dagspenning arbetar på varf ell. fartyg; kringdrifvande dagsverkare. Schück 458 (1854). VRydberg (1877) hos Warburg Rydbg 2: 508 (bildl.). Till mig kommo (vid ångbåtsbryggan för att bära) tvenne dåligt klädda karlar, s. k. sjåare. Bondeson Chronsch. 1: 97 (1897). Det var sjåarne, som sjöngo, medan de inne vid Åttkanten lossade salt från Lindbloms gamla Aimo. Nylander Sjöfolk 1: 24 (1901). Om grosshandlarn skrifvit på 1500 riksdaler åt mig, så är det inget skäl för att uppträda som en sjåare! Nordström Landsortsb. 327 (1911). Vi var schåare vid idéernas kaj där vi lossade styckegods från de väldiga tankefabriker som bar namnen Marx, Engels (m. fl.). Lo-Johansson Stockh. 104 (1954). — jfr HAMN-, RUND-SJÅARE.
2) sjöv. elliptiskt för: sjåarknop. SvUppslB (1935). IllSvOrdb. (1955).
Ssgr (till 1; utom i ssgn -knop i sht vard.): SJÅAR-, äv. SJÅARE-GÄNG. jfr gäng, sbst.2 1, o. -lag. Ansikten 104 (1932). —
-KNOP. sjöv. om taljrepsknop påminnande knop som göres på sladden av ett tåg för att hindra att sladden kryper ut genom ett hål. Frick o. Trolle 41 (1872). Öhrvall Knut. 83 (1908). Anm. I ä. tid har äv. använts ordet schaurmansknop [efter holl. sjouwermansknoop l. t. schauermannsknopf], med bet.: sjåarknop. Roswall Skeppsm. 1: 62 (1803). —
-LAG. jfr lag, sbst.3 14 c, o. -gäng. Lo-Johansson VagFrankr. 67 (1927). —
-MADAM. (numera bl. tillf.) kvinnlig sjåare; jfr madam 3 d. Stenfelt Skepp. 174 (1903). —
-SPRÅK. om den jargong (se d. o. 2) som sjåarna använda. Noreen VS 1: 29 (1903). —
-SÅNG. sång sjungen av sjåare under arbetet. SöndN 1862, nr 25, s. 2.
Avledn.: SJÅARAKTIG, äv. SJÅAREAKTIG, adj. [jfr d. sjoveragtig] (i sht vard.) som utmärker sjåare; ohyfsad, tölpig l. dyl. Fröding ESkr. 2: 148 (1893).
Spoiler title
Spoiler content