Anm. Här icke upptagna användningar av skänkt behandlas under SKÄNKA, v.
(i fråga om förh. under skrånas tid) om hantverk: (som kännetecknades av vandringstvång o.) vilkets medlemmar vid sammankomster brukade (l. hade skyldighet att) iskänka äreskål (jfr SKÄNK, sbst.2 1) åt l. lämnade bidrag i form av pengar l. kost o. logi till vandrande gesäller av skrået; äv. med på olika sätt modifierad innebörd; äv. om mästare l. gesäll: som tillhörde sådant hantverk. Skänckte och oskänckte kangiutare. Löfgren TenngjH I. 1: 101(i handl. fr. 1664). Därs. 102 (: skänke, pl., om gesäller). Uti Augsburg, neder Sachsen och i Sjöstäderne hålles Garfwerierne som et skänckt handtwärck. Kiellberg KonstnHandtv. Garfw. 4(1753). Under intryck av .. (förh. i Tyskl.) inträdde också i Sverige den delvis mycket dunkla indelningen i ”skänkta” och ”ickeskänkta” ämbeten. Heckscher SvEkonH 1: 378(1936; om förh. på 1600-talet). — jfr O-SKÄNKT.
