SKOLASTISERA skωlas1tise4ra, äv. skol-, l. 10—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[till (stammen i) SKOLASTISK]
(numera bl. tillf.) disputera på det skolastiska (se SKOLASTISK 2) sättet, tvista på det inom skolastiken (se SKOLASTIK, sbst.1 1, 2) l. av skolastikerna (se SKOLASTIKER 4, 5) använda sättet. De som gjort anspråk på högre theologisk bildning, hafva i alla tider scholastiserat: de hafva slagits med sina skolböcker till vapen. Thomander 2: 46 (1831).
