SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1977  
SLENTRIAN slän1tria4n l. slen1-, förr äv. SLENDRIAN l. SLENTERIAN l. SLENTERJAN l. SLÄNTERJAN, sbst.1, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (numera föga br.) -er (Weste (1807), Östergren (1941)).
Ordformer
(schlendrian 1769. schlentrian 1837. slendrian 17691904. slenterian 1743. slenterjan 17451807. slentrian 1799 osv. slänterian 17561798. slänterjan 17511788. släntrarian 1792. släntrian 18241872. släntrijan 1729)
Etymologi
[liksom d. slendrian (i ä. d. äv. slentrian, slenterjan), nor. slendrian, nl. slendriaan av t. schlendrian (i ä. t. äv. schlentrian, schlenterjan), sannol. latiniserande bildning (jfr GROBIAN) till t. schlendern (i ä. t. äv. schlentern), gå makligt o. utan mål, gå o. dra benen efter sig (se SLÄNTRA); jfr äv. mht. schlentrianum (ack.), (gammalt) knep; möjl. dock till t. schlendern o. ä. t. jan, gång, rad (t. jahn), sannol. rotbesläktat med t. eilen (se ILA). — Jfr SLÄNTERJAN, sbst.2]
om (gammal) inrotad l. ingrodd vana l. metod l. (slö) rutin l. vanemässigt l. stelbent betraktelsesätt l. tillvägagångssätt l. förfarande som mekaniskt o. okritiskt följs (vid utförandet av ngt) av en enskild person l. på en arbetsplats l. inom en institution o. d. (särsk. med tanke på vissa periodiskt l. dagligen l. i en viss situation återkommande handlingar l. göromål o. d. inom ämbetsverk o. d.); ofta liktydigt med: gammal vana, gamla hjulspår, gammalt inlärt mönster; stundom äv. konkretare, om ngt (t. ex. skrift) som präglas av slentrianmässigt förfarande o. d. Bryta med, frigöra sig från (gammal) slentrian. Stelna i slentrian. Hänga fast vid, gå efter, följa gammal slentrian. Efter gambla praxin och släntrijan. Polhem Invent. 60 (1729). Leopold 3: 328 (1794, 1816; konkretare). (Religionsundervisningen) är för vigtig för att lemnas obestämd, eller bestämmas af gammal slentrian. Tegnér Brev 3: 351 (1825). Han skötte i lugn sitt lilla jernbruk efter tidens slentrian, föga tänkande på några nya upptäckter eller förbättringar i handteringen. HLilljebjörn Hågk. 2: 38 (1867). Hufvudorsaken .. (till flottans otillfredsställande skick) låg i saknaden af en ledande ande, som egde förmåga att rycka upp flottans styrelse ur den slentrian, i hvilken den sedan gammalt var försjunken. Odhner i 3SAH 6: 182 (1891). (S. A. Hedlund) tog i med kraft mot missförhållanden, översitteri av myndigheter, slapphet och slentrian. SvFolket 9: 141 (1939). Inte fortsätter väl vederbörande att plantera bergtall (på de sydsvenska sanddynerna) bara av slö slentrian och lust att förfula landskapet? Selander LevLandsk. 147 (1955). — jfr SKOL-SLENTRIAN.
Ssgr: A: SLENTRIAN-BEGREPP. begrepp (se d. o. 5, 5 b) präglat av slentrian (i tänkande). Elgström o. Tallqvist Mencken SamlFörd. 256 (1931).
-FORMAD. slentrianmässigt formad. SC 1: 227 (1820).
-FRAS. slentrianmässig fras. SvUppslB 22: 711 (1935).
-FRESTELSE. (-ans- 1891) frestelse att förfalla till slentrian l. att bli slentrianmässig. Om denna nya institution (dvs. lantbruksstyrelsen) .. ej dukar under för byråkratiska slentriansfrestelser .., då skall den göra ovärderligt gagn för vår modernäring. Oscar II Mem. 1: 214 (1891).
-FRI. fri från slentrian. Nordensvan SvTeat. 2: 452 (cit. fr. 1901; om skådespelare).
-FÖRDOM~02 l. ~20. (-ans- 18051847) (numera bl. tillf.) slentrianmässigt antagen fördom (se d. o. 2). Nordforss (1805).
-MÄNNISKA. människa som tänker o. handlar slentrianmässigt. SvD(A) 1926, nr 118, s. 9.
-MÄSSIG. som är i enlighet med l. präglas av l. utgör slentrian; som utföres av slentrian l. på ett sätt som präglas av slentrian. (En samhällsklass) som, i egenskap af executiva magtens innehafvare, .. handtverks- och slentrian-mässigt behandlar göromålen och vakar öfver rättvisan. SC 1: 493 (1820). TT 1879, s. 22 (om uppfostran o. utbildning). För Elias blev aldrig en kyrklig handling slentrianmässig, hur ofta den utfördes. Wägner Namnlös. 227 (1922).
Avledn.: slentrianmässighet, r. l. f. Verd. 1884, s. 242.
-STIL. (-ans- 1780) slentrianmässig stil. Palmstedt Res. 126 (1780).
-TAKTIK. (-ans- 1795) slentrianmässig taktik. Thorild (SVS) 4: 190 (1795).
-TÄNKANDE, n. slentrianmässigt tänkande. Form 1947, s. 69.
B (†): SLENTRIANS-FRESTELSE, -FÖRDOM, -STIL, -TAKTIK, se A.
-VETT. (bristfälligt) förstånd (se förstånd, sbst.2 1) som präglas av slentrianmässig uppfattning. MarkallN 1: 6 (1820).
Avledn.: SLENTRIANIST, m. (†) slentrianmänniska. Bergman VSmSkr. 48 (1855).
SLENTRIANSK, adj. (-ansk 1810. -anisk 1811) [jfr d. slendriansk, t. schlendrianisch] (†) som präglas av slentrian, slentrianmässig. Polyfem I. 8: 2 (1810: slendrianska; om versrytm). Därs. IV. 39: 3 (1811; om rutin).
SLENTRIELL104, adj. (-el 1904. -ell 1904) (föga br.) slentrianmässig; anträffat bl. om person: som handlar l. tänker slentrianmässigt. Rösiö Revolt 1: 148 (1904). Därs. 179.
Spoiler title
Spoiler content