SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SMÄRT smær4t, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(förr äv. smert)
Etymologi
[sv. dial. smärt; jfr d. smært; möjl. till den rot som föreligger i SMÄRTA, sbst.; med avs. på betydelseutvecklingen jfr eng. smart, fin, elegant, av feng. smeart, som vållar smärta (se SMART, adj.)]
(Sv.) Smert. (t.) Zart. (lat.) Gracilis. Tener. Schroderus Dict. 168 (c. 1635).
1) om sak (jfr 2): smal l. smäcker; numera nästan bl. (med mer l. mindre stark anslutning till 2) om ngt (t. ex. träd l. ört l. tornspira) som sträcker sig uppåt: lång l. hög o. smal (på ett estetiskt tilltalande sätt). Smerta Biörkar. Spegel GW 118 (1685). Skön är din skepnad / Ej som en ranka, / Men som en åskas / Smärt fina vigg. Almqvist RMar. 41 (1834). Nejden var den behagligaste man kunde se, med berg, uddar, täcka vikar och smärta blå sund mellan skogbekransade stränder. Topelius Vint. II. 2: 123 (1882). Ur en tät, yppig grönska .. höjer sig en fin och smärt tornspira. Samzelius SkogFjäll. 170 (1905). Bland de enskilda fornsakerna finnas många former, som försvunnit under de senare perioderna (t. ex.) .. smärta hornyxor eller mejslar. AntT XIX. 2: 4 (1911). En smärt lilja. IllSvOrdb. (1955). jfr LILJE-SMÄRT. särsk. (†) om klädesplagg: åtsittande om livet. Så satt hon i den smärta eremitrocken, sjelf lik en på jorden nedfluten sky. Almqvist Herm. 126 (1833).
2) om person l. djur l. kropp(sdel) l. gestalt: (lång o.) smal, som saknar överflödig fetma (om person särsk.: smal om livet); om person äv. i substantivisk anv.; numera företrädesvis: smal på ett estetiskt tilltalande (o. om hälsa vittnande) sätt, slank. Effter thet vthwertes anseende äre några Frodige .. och Feeta, somlige smaale (spinckota, smerta). Schroderus Comenius 278 (1639). Sik är en hwitachtig, smärter och mächta wiger fiällfisk. Broman Glys. 3: 628 (c. 1740). En klädning af violett siden omslöt i rika veck den smärta gestalten. Carlén Repr. 436 (1839). En smärt midja är .. både vacker och naturlig ... Men en försnörd midja är hvarken naturlig eller vacker. Idun 1888, s. 53. Jumprar och kjolar för tjocka och smärta. Karning BildArboga 30 (1934). En smärt häst. IllSvOrdb. (1955). Tack vare sträng disciplin har jag hållit mig smärt. Siwertz Tråd. 69 (1957). jfr ANKEL-, MIDJE-, ÅL-SMÄRT.
3) (i vitter stil) i utvidgad anv. av 1 o. 2, om ngt abstrakt: som kännetecknas l. framkallas av l. har samband med smärt(a) sak(er) l. person(er) l. djur. En linie af storkars smärta flykt / mot molnens svaga strimma. PHallström i OoB 1892, s. 255.
Ssgr (numera bl. mera tillf.): (2) SMÄRT-BUK. (†) hos häst: uppdragen buk. Florman HästKänned. 107 (1794). —
(2) -BYGGD, p. adj. som har slank kroppsbyggnad. Topelius Fält. 5: 292 (1867; om häst). —
(2) -LEMMAD, p. adj. Smärtlemmade ynglingar. NordRevy 1895, s. 310. —
(2) -MIDJAD, p. adj. (-medjad 1851. -midjad 1851 osv.) [till midja] som har smärt midja. Ridderstad Samv. 2: 247 (1851). —
(1) -STAMMAD, p. adj. = -stammig. Hirn Conrad FredlH 20 (1903). —
(1) -STAMMIG. om träd: som har smärt stam. Svenson-Graner YDom. 38 (1910).
Avledn.: SMÄRTHET, r. l. f. särsk. till 2. Lind 1: 1251 (1749). —
SMÄRTIG, adj.1 (†) till 2: (lång o.) smal. Straxt efter isbrytningen om wåren fås med not något af små, smärtig och snipug sik, som hwilat i fiärdarna öfwer wintren. Enholm Anm. 1: 17 (1753). —
SMÄRTNA, v. (mindre br.) till 2: bli smärt(are); äv.: lätta (i vikt). (Han) reste sin på sistone smärtnade lekamen ur soffans djup. Essén Brilj. 173 (1918). Hur jag smärtnade 30 kilo. SvD 21/9 1930, Söndagsbil. s. 18.
Spoiler title
Spoiler content