publicerad: 1944
MIDJA mi3dja2, äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande, i sht ss. rimord i vers) MEDJA me3dja2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(medja (-ia) 1654 (: media båndh), 1690—1893, 1898 (rimmande med svedja). medje- (-ie-) (i ssgr) 1589 (: medie bandh)—1887 (: Medjeband). middia 1553—1702. mid(h)ja (-ia) 1637 osv. midhie c. 1600. midje- (-ie-) (i ssgr) 1589 (: midieband) osv. mid(h)io (eg. oblik form) c. 1600—c. 1740)
Etymologi
[fsv. midhia, motsv. d. midie, nor. midje, feng. midde, sbst.; avledn. l. substantivering av fsv. miþer, som befinner sig på mitten l. bildar mittparti (se MID-)]
1) (†; se dock anm.) mitt; mittparti; mittpunkt; jfr 2 slutet. Medh Circklen gör .. (”konstmästaren”) Ringen (hwilkens Midia är en medelpuncht ..). Schroderus Comenius 758 (1639). Stridsmännens tumult hade dragit sig något undan, närmare dalens medja. Almqvist TreFr. 3: 112 (1843). Anm. Ordet fortlever i denna bet. på visst sätt i vissa folketymologiska ombildningar av DAGSMEJA (se närmare d. o.).
2) om den del av människans kropp som ligger mellan bröstkorgen o. höfterna (o. som vanl. är bålens smalaste del), liv (se d. o. II 2); äv. i utvidgad anv., om motsv. del av vissa klädesplagg. Vara smal om (i sht förr äv. i) midjan. Fatta, hålla ngn om midjan. UpplDomb. 3: 125 (1553). (Kung Rolf) war smal i midian. Verelius Gothr. 96 (1664; isl. orig.: midmior). Dhe förra vägar hafva varit så elacka, at man gått till middian uti vatn och orenligheeten. Carl XII Bref 55 (1702). I ett hugg / klöf han till midjan det rytande troll. Tegnér (WB) 5: 21 (1825). Promenadkjolen sys enkel, rakskuren, lätt rynkad i midjan över ett spensband. VHem 1921, nr 25, s. 18. — jfr GETING-MIDJA. — särsk. mer l. mindre bildl.; jfr 1. Dimmor hvilade kring deras (dvs. bärgens) medjor. Warburg Rydbg 1: 326 (i handl. fr. 1858). Islâm räcker icke denna höga lifsåskådning (dvs. kristendomen) ens till midjan. Lindberg Moham. 193 (1897).
Ssgr (i allm. till 2): A (†): MIDJA-BAND, se B.
B: MIDJE-BAND, sbst.2 (sbst.1 se sp. 912). (midja- (media-) 1654. midje- 1589 osv. midjo- c. 1755)
1) (†) bärgv. till 1: den vidaste delen av en masugn, buk, korsband (se d. o. 2). Rinman 2: 113 (1789). JernkA 1904, s. 38 (om ä. förh.).
2) till 2: löst l. fastsittande band o. d. varmed vissa klädesplagg fasthållas kring midjan l. bringas att sluta åt kring midjan; förr äv. om byxlinning. KlädkamRSthm 1589 A, s. 31 b. Ett par byxor lagatt och midie band påsatt .. :—24. BoupptSthm 17/11 1676, Bil. Så kallade midjeband insättas i alla kappor för att de skola falla efter gestalten bättre. Freja 1881, s. 73. Fornv. 1910, s. 184. —
-BILD. konst. porträtt o. d. som av en person blott visar övre delen ned till midjan; äv. abstraktare, i uttr. i midjebild; jfr bröst-bild. AB 1898, nr 263 B, s. 1. Grevinnan är framställd i midjebild inom en målad oval. SvD(A) 1931, nr 181, s. 3. —
-SMAL. (midje- 1903 osv. midjo- 1681—c. 1755) (i vitter stil) smal om midjan. Verelius 173 (1681). (Åsa) hade blivit lång och midjesmal. Heidenstam Svensk. 1: 56 (1908). —
-SMÄRT. (i vitter stil) jfr -smal. Bååth Dikt. 49 (1879). En midjesmärt, långlockig kvinna. Hasselblad Stud. 15 (1918). —
-SVANG. (†) midja. Och Tafvel han drog sin bruna brand, / Han högg å Stolts Adelin i medjesvang. SvForns. 2: 55. —
-SVÄNGD, p. adj. om klädesplagg: insvängd i midjan. Där stodo tvenne s. k. ”killar” iförda midjesvängd rock. Ergo 1929, s. 48. —
C (†): MIDJO-BAND, -SMAL, se B.
Spoiler title
Spoiler content