SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMASH smaʃ4 l. smäʃ4 l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(smasch 1900. smash 1918 osv.)
Etymologi
[av eng. smash; till smash, slå sönder (se SMASHA)]
1) (tillf.) hårt o. tungt slag l. hård smäll. VFl. 1924, s. 109.
2) sport. i fråga om tennis, bordtennis o. badminton: hårt, snabbt, (något) ovanifrån riktat slag i avsikt att döda (se d. o. 3 a) bollen. (Tennisspelarens) smaschar voro af brilliant verkan. SD 1900, nr 221, s. 6. I bordtennis användes smash ofta som beteckning för en hård drive, slagen i bollens högsta läge. NFSportlex. (1946). Gustaf-Janson Toffl. 24 (1964; i tennis).
3) (i sht i fråga om förh. i USA) bildl., om ett slags grogg bestående av starksprit, is, vatten, socker o. pepparmynt. 2NF 38: 394 (1926). 2SvUppslB (1953).
Spoiler title
Spoiler content