SOKRATISERA så1kratise4ra l. sok1-, äv. sω1- l. sωk1-, l. 01040, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. sokratisieren, eng. socratize, fr. socratiser; till SOKRATISK efter mönster av sådana ordpar som DOGMATISK: DOGMATISERA]
(numera föga br.) filosofera l. leva ss. Sokrates; äv.: undervisa enl. den av Sokrates tillämpade (av metodiskt ställda frågor o. en dialog mellan lärare o. elev kännetecknade) metoden. Den delen af våre unge Moralister, som socratisera blott för at pråla med det philosophiska skägget, gå vi med stillatigande förbi. Lanærus Försök 4 (1788). Mot sokratiserandet uttalar sig (den schweiziske pedagogen) Pestalozzi. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 274 (1900). —
