SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1986  
STALLA, v.4 -ade (Rudbeckius Luther Cat. 201 (1667: stallar, pr. sg.)).
Etymologi
[sannol. utlöst ur det ä. belagda o. likbetydande BESTALLA]
belägra, kringränna; jfr BESTALLA; anträffat bl. i den särsk. förb. STALLA OMKRING o. i ssgrna KRING-, OM-STALLA.
Särsk. förb.: STALLA OMKRING. (†) belägra, kringränna; anträffat bl. i den bildl. bet.: ansätta l. tränga sig på l. oroa (ngn) o. d. Ingen kan vthan Frestelse blifwa, så länge man här medh Kött och Blodh drages, och Diefwulen stallar osz omkringh. Rudbeckius Luther Cat. 201 (1667).
Spoiler title
Spoiler content